Politik

Balansen mellan riskkapitalet, änglainvesterare och IT-entreprenörer förändras i Silicon Valley

Allteftersom IT-industrin tar över som drivmotor i USA-ekonomin så kan relativt små förskjutningar i maktbalansen mellan de olika aktörerna inom IT-ekonomin få stora konsekvenser.

Traditionellt så har IT-entreprenörer varit helt beroende av riskkapitalet, eftersom man har behövt miljonbelopp för att starta företag som ofta har haft hundratals anställde och ansenliga datahallar.

Men Web 2.0-teknologin och datormolnen har gjort det möjligt för 2-2 personer att starta ett företag för några hundra tusen dollar, ett företag som efter 18 – 24 månader och en totalinvestering på fem-sex miljoner dollar kan ha ett dussin anställda och en färdig produkt. Och för så små summor behöver man inte längre etablerade riskkapitalister utan det räcker med privatinvesterare, s.k. ängelinvesterare. Som är en marknad som Agellist inrikar sig på genom att föra samman ängelinvesterare och startupentreprenörer.

Och som kan säljas till etablerade IT-företag för allt från några dussin miljoner upp till hundratals miljoner och i fallet Instagram, för en miljard dollar.

Sarah Lacy skriver på Pando Daily om hur den nya startupmarknaden har gjort det allt svårare för traditionella riskkapitalister att behålla kontrollen över IT-marknaden, som nu alltmer har övertagits av ängelinvesterare: The Series A crunch is hitting now. Have we even noticed?

The number of seed and angel investors has exploded in recent years, buoyed up by a number of factors.

They include a dramatic lowering of capital needed to start a company, substantially lowering the cash needed to become an angel. And because capital requirements are lower, entrepreneurs are holding onto more ownership, making it a lot easier to flip your company for less than, say, $30 million and become very rich.

Angels begot quick wins that produced even more angels. Meanwhile, the rash of early liquidity and recent IPOs — unsatisfying as they were — gave liquidity to thousands of employees at large companies, and a subset of those made very real money.

Problemet för startupföretagen är att, som Sarah Lacy skriver, det nu är betydligt enklare än tidigare att få de relativt små summor de behöver för att börja snickra ihop sin produkt, men att de oftast endast har 18-24 månader på sig innan pengarna tar slut och de måste sälja.

Orsaken till att ängelinvesterarna inte är riskkapitalister är att dom inte erbjuder en all den service som riskkapitalister erbjuder, som mentorskap och ett mer långsiktigt intresse i företaget. Ängelinvesterare är intresserade av “snabba cash” och inte av mer långsiktigt odlande av ett lovande startupföretag, som efter tre-fem år kan vara färdig att börsintroduceras.

Och det betyder att tusentals små startupföretag nu går under efter 18-24 månader i brist på pengar, trots att dom kanske bara skulle ha behöver finansiering för ytterligare ett halvår för att få fram en färdig produkt.

Nu är det här kanske inte så konstigt med tanke på hur enastående lätt det har blivit att starta eget i IT-branschen.
Problemet är inte att hitta lovande startupföretag, problemet är att hitta de IT-entreprenörer som har den vision som behövs för att starta riktigt innovativa företag. De startupföretag som jag har kännedom om verkar mest vara en oändlig serie variationer av sociala nätverk med en mobil app och video eller foto-delning i datormolnen.

Knappast något som jag skulle vilja investera i.

Pressklipp:
Windows inte särskilt dominant,Videovågen pressar operatörerna

[tags]Silicon Valley, Riskkapital, Ängelinvesterare i Silicon Valley, Riskkapital och entreprenörer i Silicon Valley [/tags]