Politik

Borges Babels bibliotek i mobilen, ledsen Camilla Läckberg, men med e-boken ersätts författarna av Internet-botar som skriver skräddarsydda e-böcker på beställning

När det pappersbaserade samhället nu går i graven och ersätt av ett samhälle där alla data existerar i gigantiska datorhallar i datormolnen i digitalt format så för det med sig en betydligt större samhällsförändring än de flesta inser.

För som den brittiske logikern, matematikern och datavetaren Alan Turing visade, så kan vi använda data för att behandla data.

Och Turing borde veta för han var mannen som uppfann datorn och lade grunden till den moderna dataåldern med sin abstrakta Turing-maskin.

Och vi vet redan att Turing hade rätt, för idag vet vi att det inte finns något yrke som inte kan ersättas av databaserade algoritmer. Fråga aktiemäklarna på Wall Street som nu ersätts av börsrobotar, fråga läkarna som nu håller på att ersättas av automatiserade sjukvårdssystem som bl.a. kan läsa röntgenbilder och hitta Artärbrock i hjärnan och fråga piloter som för länge sedan har fått finna sig i att spela andrafiol till autopiloterna.

OK kanske någon nu säger, men inte sjutton kan du på allvar göra gällande att Camilla Läckberg och Leif G.W. Persson kommer att kunna ersättas av datorer?

Men det kan dom, och fortare än vi kanske tror.

New York Times IT och Teknikkorrespondent Steve Lohr skrev redan förra året Narrative Science, ett företag som förvandlar data till tidningsartiklar: om hur In Case You Wondered, a Real Human Wrote This Column

“WISCONSIN appears to be in the driver’s seat en route to a win, as it leads 51-10 after the third quarter. Wisconsin added to its lead when Russell Wilson found Jacob Pedersen for an eight-yard touchdown to make the score 44-3 … . ”

Those words began a news brief written within 60 seconds of the end of the third quarter of the Wisconsin-U.N.L.V. football game earlier this month. They may not seem like much — but they were written by a computer.

The clever code is the handiwork of Narrative Science, a start-up in Evanston, Ill., that offers proof of the progress of artificial intelligence — the ability of computers to mimic human reasoning.

The company’s software takes data, like that from sports statistics, company financial reports and housing starts and sales, and turns it into articles. For years, programmers have experimented with software that wrote such articles, typically for sports events, but these efforts had a formulaic, fill-in-the-blank style. They read as if a machine wrote them.

Jag misstänker starkt att både SvD och DN redan använder såna här automatprogram för de många kort-korta artiklar om senaste nytt som brukar stå införda under natten.

Och de flesta programmerare minns med nostalgi The Postmodernism Generator som genererade akademiska nonsens-texter som denna:

Contexts of fatal flaw.

If one examines patriarchial theory, one is faced with a choice: either reject the subcultural paradigm of reality or conclude that expression is created by the collective unconscious. Foucault uses the term ‘precapitalist feminism’ to denote the dialectic, and eventually the futility, of pretextual society. Thus, the characteristic theme of the works of Fellini is a self-sufficient reality.

“Class is part of the paradigm of art,” says Debord; however, according to d’Erlette[2] , it is not so much class that is part of the paradigm of art, but rather the collapse of class. Sontag promotes the use of the capitalist paradigm of discourse to challenge hierarchy. However, several narratives concerning the subcultural paradigm of reality exist.

Lacan’s analysis of surrealism implies that language is used to reinforce sexism. Thus, Sargeant[3] states that we have to choose between the subcultural paradigm of reality and Foucaultist power relations.

Surrealism suggests that the law is intrinsically meaningless. It could be said that Debord suggests the use of dialectic discourse to analyse class.

If surrealism holds, we have to choose between precultural theory and semantic narrative. Therefore, the rubicon, and thus the paradigm, of surrealism prevalent in Spelling’s Models, Inc. emerges again in Melrose Place, although in a more mythopoetical sense.

The main theme of d’Erlette’s[4] model of the neosemioticist paradigm of reality is the common ground between narrativity and class. However, the subject is contextualised into a precapitalist feminism that includes art as a paradox.

Och Noam Cohen skrev redan för snart fem år sen om hur Philip M. Parker använde sig av datoralgoritmer för att skriva hela 200 000 böcker på Amazon: He Wrote 200,000 Books (but Computers Did Some of the Work

Mr. Parker, who is also the chaired professor of management science at Insead (a business school with campuses in Fontainebleau, France, and Singapore), has developed computer algorithms that collect publicly available information on a subject — broad or obscure — and, aided by his 60 to 70 computers and six or seven programmers, he turns the results into books in a range of genres, many of them in the range of 150 pages and printed only when a customer buys one.

If this sounds like cheating to the layman’s ear, it does not to Mr. Parker, who holds some provocative — and apparently profitable — ideas on what constitutes a book. While the most popular of his books may sell hundreds of copies, he said, many have sales in the dozens, often to medical libraries collecting nearly everything he produces. He has extended his technique to crossword puzzles, rudimentary poetry and even to scripts for animated game shows.

And he is laying the groundwork for romance novels generated by new algorithms. “I’ve already set it up,” he said. “There are only so many body parts.”

Den som har läst böcker som min ungdoms Tvillingdetektiverna, Stieg Trenter, eller varför inte Leif G.W. Persson, vet att dom alla följer ett visst mönster som är befolkat av schablon-figurer som inte alls är svåra att återskapa med ett datorprogram.

Men det att ersätta Camilla Läckberg och andra deckarförfattare med datorprogram är inte det som är det riktigt intressanta. Det mest intressanta är varför de datoriserade deckarförfattarna kommer att slå de mänskliga. Hur då? Jo genom att en datoriserad Camilla Läckberg inte bara kan skriva en deckare per år utan en deckare i sekunden! Och inte bara det, den datoriserad Camilla Läckberg kan skriva den precis som du vill ha den.

Dvs i e-boksvärlden så vet e-bokförlaget redan vilken slags deckare du gillar och du kan också själv klicka i olika valfria fält för att ange att just ikväll så vill jag läsa en Camilla Läckberg som inte utspelas i Fjällbacka utan på en kinesisk restaurang i Bollnäs på 1970-talet med bl.a. en katolsk präst, en nymfoman som heter Gunbritt och en Foxterrier som heter Gunnar.

Det är bara att trycka till med pekfingret så ligger den helt originell Camilla Läckberg i mobilen.

Jorge Luis Borges mästerliga The Library of Babel blir verklighet i din mobil.

Den som inte har läst The Library of Babel kan göra så här.

Och den här länken har en Library of Babel-generator

Nu är det här inte en fråga om OM utan endast om när, och med dagens snabba utveckling på datorområdet så är När närmare än vi tror.

Pressklipp:

E-böcker ökar medan pappersböcker minskar,

[tags] Borges Babels bibliotek, Camilla Läckberg,e-boken, Internet-botar[/tags]

18 thoughts on “Borges Babels bibliotek i mobilen, ledsen Camilla Läckberg, men med e-boken ersätts författarna av Internet-botar som skriver skräddarsydda e-böcker på beställning

  1. Magnus

    Lennart, jag förblir nog skeptisk till dess vi verkligen ser datorer vars bokskrivande befinner sig på åtminstone Bookerprisnivå. och jag skulle säga att den här hållningen till vad datorer kan oh inte kan delvis hänger fast vid en tanke att den mänskliga hjärnan är som en stor datamaskin – då blir ju konsekvensen att datorer med tillräckligt stora och snabba minnen kan överträffa hjärnan på alla sätt. Den här analogin hjärna – dator (ocj omvänt) var vanlig för sådär fyrtio-femtio år sedan men sedan dess har det hänt en hel del inom både neurologi och språkforskning.

  2. Christer W

    Lennart, det ligger nog en poäng Magnus skepticism. En dator är ju de facto “förprogrammerad” för att göra rätt saker. Vi människor kan göra det oväntade och irrationella, och vi kan göra det systematiskt och fullständigt oberäkneligt.
    Vi kan utan betänketid spela dam med schackpjäser eller med olikfärgade papplappar medan datorn knappast hittar på det i stunden utan någon måste lägga in dessa möjligheter och alla andra konstigheter.

    1. Lennart

      Christer: Det är absolut bra att vara skeptisk, det ska man alltid vara till evangelister, som faktiskt är en term som används här i Silicon Valley, som lovar guld och gröna skogar för datorns framtid. Vad som gör en sån här diskussion så intressant är att det inte är speciellt lätt att dra en gräns mellan vad en dator kan göra, typ köra bil, flyga flygplan, tyda röntgenplåtar, spela schack osv, och vad den inte kan. Och sen att försöka komma underfund om orsaken till att den ännu inte kan skriva världsledande poesi är för att det finns en generisk begränsning i själva Turingmaskinen som vi aldrig kan överkomma, eller om det bara är en temporär begränsning till vi får snabbare processorer, mer minne, större diskar osv.

  3. Magnus

    “Jazzen ska vinna en fruktansvärd seger/Snart är ni själv förvandlad till neger” sjöng Povel Ramel till eget rullande boogiepiano i början av 50-talet. Raderna var så klart riktade mot den tidens nationellt inkrökta fientlighet mot jazz och annan amerikansk kultur, en inkrökthet som Povel hade varit emot från dag ett. Idag kan det förstås uppfattas som knepigt för somliga att han använde n-ordet men det gjorde precis alla vid den tiden.

    Okej, visst har underhållning ett stort berättigande men jag tror ärligt talat inte att et datorprogram klarar att skapa den sorts balans, täthet och uppfinningsrikedom i en text som gör den till något mer än bara kluriga rapporter. Ett datorprogram kan säkert efter hand skriva eller mixa om deckargåtor som i Cluedo – men kan det skriva deckare som verkligen känns övertygande, uppfinngsrika, roliga att läsa? Inte ens folk som läser Sjöwall och Wahlöö gör det enbart för själva deckargåtorna, även om dessa var hyfsat genomarbetade. Det handlar minst lika mycket om humorn, atmosfären, skildringen av ett Stockholm som man minns eller som ligger i det halvnära förgångna, av ett knippe färgstarka karaktärer. Och den sortens kvalitetter kan ett datorprogram inte generera, inte ens om det får kommandon av den person som ska läsa böckerna.

    1. Lennart

      Magnus: Lika litet som en dator någonsin kommer att kunna lära sig spela schack, flyga en jumbojet eller läsa röntgenbilder :-). Det går faktiskt och jag ska försöka förklara hur i natt svenskt tid.

  4. Peter Andersson

    Maskiner är dock väldigt dåliga på att producera ordvitsar, metaforer, liknelser och slapstick – framtiden för riktigt författarskap torde därför tillhöra författare som Douglas Adams, Terry Pratchett, George Carlin och liknande – inte förrän den dagen datorer kan skriva en ny “Liftarens Guide till Galaxen” kan vi nog räkna med 100 % arbetslös i tangenttryckarskrået…

    1. Lennart

      Peter: “Du ska inte stjäla” blev till “Du Ska Inte Skela” i Blandaren, är det verkligen omöjligt för ett dataprogram att förvandla stjäla till skela? Nej givetvis inte, men är det möjligt för dataprogrammet att veta att resultatet kommer att upplevas som roligt?

      “En seger till och jag är förlorad” lär Pyrrhus en gång ha sagt. Blandaren förvandlade det till det klassiska men tyvärr idag politiskt omöjliga “En neger till och jag är förlovad”.

      Skulle ett dataprogram kunna göra det?

      Dvs har Turingmasinen kunskap om semantik och mänskliga referensramar och inte bara syntax och gör det någonting om den slänger ur sig saker som “du ska inte skena” som givetvis inte alls är roligt, så länge som den också kläcker ur sig uttryck som verkligen är roliga?

      Mer om det ikväll amerikansk tid. Det här är ett spännande ämne.

  5. Magnus

    @Lennart: Jo, de Grå Nyansernas framgång är imponerande – men den sortens säljsiffror handlar ju, när de förmedlas av branschens egna organ, oftast om hur många ex butiker och bokklubbar (numera också Amazon m fl) har köpt för att sälja vidare. Shipping platinum on release, kallas det i musikbranschen: ett nytt album av t ex Beyoncé eller Justin Timberlake, som alla förväntar ska sälja bra, köps i miljoner ex av återföräsljarna inför släppdatum eller under första veckan. Men siffrorna säger ingenting om hur mycket som faktiskt har sålts i slutledet.

    Jag har också sett stora staplar av James böcker i ICA-affären, till och med exponerade nära smågodiset – det betyder inte att de verkligen blir sålda just där.

  6. Magnus

    Frågan är förstås om läsaren vill bli *överraskad* av det man läser? Och då menar jag inte bara överraskad i den meningen att mördaren kom från ett oväntat håll, utan överraskad och omskakad av sin läsupplevelse. Om man själv riggar och möblerar om de böcker man läser kan man säkert åstadkomma en viss mysfaktor för sig sjkälv och en del q-liga överraskningar – men kompromisslöst omskakande eller belysande böcker blir det inte, såvida man inte själv är en författare i den tyngre klassen – men klarar att dölja det för sig själv…

    Eller handlar det här, outtalat, egentligen bara om snabb underhållningslitteratur? Fast problemet med det, om man nu ser det från svensk synvinkel, är att här skulle detta omedelbart växlas in på det gamla uttjatade Rambo-eller-Rimbaud-spåret, där populärkulturens säljkraft mest används för att trycka till alla som antas ha high-browpretentioner. Och det gäller kanske inte bara Sverige…?

    Hur som helst, jag gillar personligen inte kritik som med stora gester skriver läsaren på näsan att det här Känns Så J-a Fab, det här är den bok/film/popgrupp alla måste ta till sig inom de närmaste två månaderna. Den sortens fanziniserade hyllningsartiklar är det enklaste som finns att skriva men de tränger sig oftast på läsaren utan att säga någonting av betydelse. Och det kvittar i grunden ifall det är en proffesionell och avlönad kritiker eller en överentusiastisk och påstridig kompis som står för hyllningen, jag vill helt enkelt inte ha ‘kritik’ om bygger rakt av på en retorisk förutsättning att det här är oslagbart, this is the shit och alla som inte begriper det är dumma i huvudet. Skillnaden mot när detta görs av en proffskritiker är att de ofta (verkligen inte alltid, numera) uttrycker sig litet bättre och att det inte kommer med några halvmedvetna påtryckningar: “va?! gillar du inte det jag gillar? har du inte hajjat?” med underförstådda hot om att vänskapen skulle kunna svalna eller avbrytas om man inte röker på ihop. Men alltså, i grunden diggar jag inte kritik som bara står och talar om med stora ord hur frukten smakar och hur rolig den är – kritik bör handla om att erbjuda läsaren ett visst tuggmotstånd, en diskussion om vad det är för slags bok eller film, vad som pågår i den, vad som är bra och mindre lyckat och hur den har hamnat här. Och det är en uppgift som vardagliga amatörer och kompisar sällan är villiga att ta sig an – eller kan ta sig an.

    1. Lennart

      Magnus: Just Mys-faktorn tror jag är väldigt viktig för många som läser böcker som ges ut i serier, som Camilla Läckberg, Sjöwall och Wahlöö, Agatha Christie osv.

      Man kan fly vardagen för en invand värld med trevliga människor man känner igen och som ger sig ut på äventyr som man själv inte kan ha. Sån dussinlitteratur kommer inte att utgöra något hinder för ett dataprogram. Men vitsen med Turings magiska maskin är att den också kan skapa litteratur som vi människor inte själva kan skapa.

      Ska skriva mer om det ikväll. Det är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. Den här bloggens första namn var faktiskt Herr Turings Magiska Maskin. 🙂

  7. Edward i Orlando

    Det låter bedrövligt trist.
    Inte mycken vits att diskutera litteratur och böcker med vänner och bekanta om alla läst sina “egna” böcker.
    Inte heller nån vits att läsa en deckare om du redan vet vem som mördas av vem och varför…..

    Och givetvis ett Gott Nytt År till dig Lennart och alla som läser och skriver här!

    1. Lennart

      Edward: Gott Nytt År själv och tack för att du läser bloggen!
      En datorgenererad deckare är precis lika spännande som en vanlig deckare. Du kommer inte kunna se skillnaden eller veta vem mördaren är om du inte själv vill det.

      Kom ihåg att de flesta deckare skrivna av säg Agatha Christie, Leif G.W. Persson, Sjöwall och Wahlöö eller Camilla Läckberg är mycket lika varandra.

      Dom följer ett mönster och det mönstret kan lätt fångas av ett datorprogram som sen lätt kan skapa en ny Läckberg. Ska skriva mer om det här i kväll. Det är ett spännande ämne.

  8. Peter Andersson

    Hmm… har sett kritiker som sågat årets tantsnusk-hit (inte läst den själv förstås) 50 Shades Of Grey med omdömen som “stel grammatik”, “klischeartade huvudpersoner” och “fantasilösa om än varierade sexskildringar” etc. Så man börjar ju undra…

    1. Lennart

      Peter: Precis, http://www.telegraph.co.uk/culture/books/booknews/9459779/50-Shades-of-Grey-is-best-selling-book-of-all-time.html : Fifty Shades of Grey has become the best-selling book in Britain since records began, surpassing Harry Potter and the Deathly Hallows with sales of 5.3 million copies.

      Bättre kan det inte bli. Tänk då om läsaren kan logga in på boksajten och själv bestämma precis vad han vill att boken ska handla om. Som en Camilla Läckberg som utspelas bland svenska turister i Phuket i Thailand. Inga mord men med matlagning, sex, fågelskådning, eskimåer, zombier och en detektiv som använder astrologi för att lösa ett fall med varför en av eskimåerna plötsligt försvinner.

      Tänk hur mycket en sån bok skulle sälja, inte minst på Grönland. 🙂

  9. Christer W

    Synd att det inte går att ersätta järnrörsaspiranterna med ett dataprogram, för det går väl inte skriva att så enkla program? 🙂

  10. Bossebus

    Konstaterar glatt att om jag äter samma mat i 3-4 dar så vill jag inte se den rätten på mitt bord på väldigt länge!

    En bok i sekunden? Enligt mina önskemål?

    Glöm det!

    Bokläsning handlar om helt andra saker.

Comments are closed.