Politik

Alla barn borde lära sig programmera, det är så man lär sig tänka

När datorn kom till Sverige så skedde något oerhört tragiskt. Helt okunniga lärare och politiker som aldrig ens hade läst Seymour Paperts ikoniska bok Mindstorms: Children, Computers, and Powerful Ideas fick för sig att en persondator var en kontorsmaskin, ungefär som en skrivmaskin med en teve ovanpå, och att det gällde att lära ungdomar, glöm barnen, att lära sig hur man använde den här maskinen för enklare sekreterarsysslor. Som att skriva ett dokument, skicka ett brev, skapa en presentation, osv.

Det blev knappast bättre med åren. Ingen verkade ha en aning om att en dator är en maskin som barn kan lära sig att programmera och få att utföra saker som de knappast kan drömma om. Det är som forna tiders mekkano där man kan bygga vad man vill på vilket sätt man vill och låta sina drömmar leda en in i en helt magisk värld.

Att Sveriges okunnige utbildningsminister Jan Björklund går i taket när han får höra att skolbarn får lära sig använda datorer i form av iPad och andra surfplattor visar hur tragisk situationen fortfarande är i svenska skolor.

Här i USA satsar man nu allt mer just på att lära barn och ungdomar programmera datorer eftersom man inser att det lär dom att tänka i nya banor.

Som videon ovan visar.

Pressklipp:

Databasen ger en högre växel, Teknik som ska laga hjärnan,Billig skärmdator med Android,Video: Jättemobil för pyttehänder

[tags]Programmering, Barn och programmering, Lär dina barn programmera, Programmering i skolam [/tags]

18 thoughts on “Alla barn borde lära sig programmera, det är så man lär sig tänka

  1. Lennart

    @svenjulle Om du undervisade 1973-74 i en humanistisk klass om programmering, så var du förmodligen en av de första. Vilken stad?

    Jag har gått igenom en hel del av den diskussion som fördes på Skolverket under 70-talet och mig veterligen så var det Ljunbgy gymn som var aktiva då. Det övriga skolorna (13 st) hade det som ett påbyggnadsår(extra år mot en yrkesutbildning), Fackutbildning i ADB.

    Vilka skola jobbade du på?

  2. Mikael

    På gymnasiet kör jag microsoft visual studio c# och XNA för att skapa dataspel. Elever lär sig när man kopplar ihop programmering med bild och ljud som i dataspel. Det är ett bra sätt att “lura dem” att fortsätta programmera. I den andra kursen jobbar vi med android appar för mobiler så då blir det Java och XML. Jag vet inte hur många som sen pluggar vidare på högskolan men jag uppskattar att iallafall ca hälften väljer att plugga vidare med något inom det datavetenskapliga området. De flesta har aldrig programmerat som börjar gymnasiet.

    1. Lennart

      Mikael: Intressant, om 50% av eleverna på ett eller annat sätt fortsätter inom datavetenskapen så är det ju en fantastisk framgång som visar hur effektiv din utbildningsmodell faktiskt är.

      Och just kopplingen till datorspel, grafik och ljud och mobila appar tror jag är tidens modell.

      Ytterligare några frågor, om jag får:

      • Jag antar att den här kursen är något du jobbat fram själv.
      • Utbyter du erfarenhet med andra lärare runt om i Sverige och världen som också jobbar med att utveckla sitt eget programmeringsmaterial? Man pratar ju mycket om s.k. benchmarking idag, och såna här bra idéer borde ju spridas runt i landet så att dom kan anammas av andra.
      • Hur ställer sig Skolverket och Utbildningsdepartementet till dina resultat? Dom borde väl vara jätteintresserade?
      • Har du tänkt på att försöka bli sponsrad av IT-företag för den här verksamheten? Om inte annat skulle svenska IT-företag säkert vara intresserad av att lära sig mer om din framgångsrika utbildningsmodell. Det borde du skriva om, inte bara på svenska.
    1. Lennart

      Hej Mikael, tack för en jätteintressant kommentar! Och verkligen bra jobbat med Kodu!
      Just det allra första datorspråket är den stora tröskeln som måste göras så låg som möjligt för att barn och ungdom – och alla vuxna som inte kan programmerar – ska våga ta det första steget.

      Jag vet att man i Sverige också kör med Scratch som första datorspråk: http://www.usabloggen.se/2013/03/27/svenska-barn-lar-sig-programmera-pa-coderdojo-i-lund-och-malmo/

      Sen verkar det vara så att barnen efter några år går vidare från det första språket till moddar till Minecraft. Som jag tror är ett bra steg eftersom dom då kommer in i en gemenskap, en s.k. “community” av jämnåriga.

      Vad har du för erfarenheter av att lära programmering på gymnasiet? Något du kan dela med dig av?
      Är programmering något som eleverna snabbt lär sig, har dom problem? Hur stor procent är det som går vidare?

      Och hur många av dina elever är det som redan ha programmeringskunskaper?

  3. svenjulle

    Jag undervisade årskurs 1 på gymnasiet i programmering läsåret 1973-74 i en svensk landsortsstad. Det var en del av matteundervisningen i en humanistisk klass. Ungarna kodade genom att fylla i bubblor på en blankett, som matades in i en optisk läsare. Från början var det ju just det som datorerna användes till: Matematiska beräkningar; långa, trista, banala, repetitiva beräkningar, men blixtsnabbt. Jag skrev ett amorteringsprogram åt en lärare i bokföring…
    Det var ju ingenjörstyper och mattekunniga som skruvade ihop de första datorerna (med hjälp av militära pengar), inte bankkamrerer, musiker eller verkställande direktörer. Det som definitivt marginaliserade programmeringen bland datoranvändare var Windows och internet på 90-talet. Datorn i hemmet blev framförallt en underhållningsmaskin. Spel, nyheter, kommunikation, musik, bilder… Det var det man anpassade sig till, när programmeringen försvann från skolorna. På arbetsplatserna var det nog mest som smart skrivmaskin eller för att föra in data till att börja med. Glöm inte att det också var ett hårt kommersiellt tryck från datortillverkarna på skolor och kontor att köpa datorer (och nyare datorer!). Minns ni det där standardsvaret man alltför ofta fick, när man frågade efter uppgifter på något kontor: “Tyvärr kommer jag inte åt det, för det ligger på data.”

    1. Lennart

      Svenjulle: Mycket bra sammanfattat! Just att Windows var en kontors och underhållningsmaskin, medan Unix var avsett för programmerare.
      Det var egentligen väldigt tragiskt för Bill Gates hade med enkla medel kunnat utöka det primitiva DOS-fönstret till något som mer liknade Unix olika programmeringsskal. Vet inte varför han inte gjorde det egentligen.

      Den Macbook Pro som jag nu jobbar med har ju också den ett programmeringsskal som till min förvåning kommer laddat med t.ex. datorspråket Ruby.

  4. Bosse

    Hmm jag har fått lite på pälsen för min åsikt att alla barn borde få lära sig programmera redan i grundskolan.
    “Många elever i grundskolan har stora problem med det mest grundläggande som att kunna läsa ordentligt och lära sig grundläggande matematik. Att de skulle kunna lära sig programmera är helt verklighetsfrämmande.”
    Ja kanske det, jag får väl vika ner mig här eftersom personen ifråga är betydligt mer initierad vad gäller skola, undervisning och elevernas kunskapsnivåer än vad jag är.

    Ändå tror jag att vi har ett problem här i Sverige, ja i hela Europa förresten, och det är att vi ligger ljusår efter t.ex. USA vad gäller IT-utveckling. Javisst det sägs att Sverige ligger i framkant vad gäller just IT, och på ett vis är det sant eftersom ovanligt stor procent av befolkningen just är kapabla att använda datorer, internet, office-program och allt vad det kan vara, och också utnyttjar de kunskaperna. Men när det gäller IT-utveckling ligger både Sverige och övriga Europa helt i bakvattnet och kommer om inget drastiskt inträffar så småningom att bli ohjälpligt “ifrånåkta” av hela den övriga världen.

    Varför har det blivit så här? Tja jag tror att vi pysslar med för mycket “junk” här i Europa när det gäller IT-utbildning. Skräp som ECDL (Det Europeiska datakörkortet) t.ex. En “utbildning” som mest verkar gå ut på att marknadsföra Microsofts olika office-program och som inte har så mycket med egentlig dator/IT-kunskap att göra. Vi har diskuterat det här tidigare bl.a här:
    http://www.usabloggen.se/2012/10/19/programmering-och-inte-datorundervisning-i-skolorna-vad-sverige-kan-lara-av-usa-och-storbritannien/
    Nåväl nu har jag stuckit ut hakan och är beredd på att få en och annan snyting.
    😀

    1. Lennart

      Bosse: Jag tror inte att du ska ge dig så lätt. Matte har ju t.ex. ingenting med att programmera att göra, så personen som pucklade på dig är inte insatt i vad programmering verkligen handlar om.

      De flesta svenskar verkar fortfarande tro att programmering är något som ingenjörer sysslar med på olika företag.

      Man behöver heller inte kunna läsa för att programmera i Logo-språket.

      Jag ser programmering som en inkörsport till kunskaper som att läsa och räkna, inte tvärt emot.

      Vi kan jämföra med att lära sig spela piano eller rita och måla. Det kan man göra utan att vare sig kunna matte eller läsa och skriva.

      Kan barnet rita och måla så kan det också lära sig programmera i språk som Logo som är anpassade för barn

      Jag tror också att du har rätt i att Sverige ligger ljusår efter USA inom IT, mest för att svenskarna krampaktigt håller fast vid förlegade uppfattningar som att programmering är del av affärslivet.

      Det finns inga förebilder helt enkelt.

  5. Bosse

    Jag tror som Kalle att det ska till en viss personlighetstyp för att uppskatta programmering. Själv blev jag snabbt fascinerad av att kunna få datorn att utföra exakt det jag ville använda den till utan att behöva använda redan färdigskrivna program. Det är en utmaning för uppfinningsförmågan och fantasin att konstruera ett användbart program. En kreativ utmaning av samma slag som att skriva en bra artikel, novell eller roman. Med hjälp av en dator och lite programmeringskunskaper kan man också utföra beräkningar som skulle varit omöjliga eller i varje fall mycket svåra och tidsödande utan de kunskaperna. Om någon t.ex. frågar mig hur många primtal det finns mellan 1 och 10 000 så kan jag relativt snabbt räkna ut det genom att konstruera ett eget litet program som ger mig svaret. En uppgift som skulle varit skapligt tidsödande utan programmeringskunskaper. Så det är så sant som det är sagt, alla barn borde få lära sig programmera redan i grundskolan.

    1. Lennart

      Bosse, Kalle: mycket bra skrivit från två olika vinklar. Jag minns när jag skrev ett tidigt program och fick en stor tejprulle att plötsligt börja snurra runt på en minidator, hur förbluffad jag blev att jag kunde göra det med hjälp av litet kod. Just kreativiteten, uppfinningsförmågan och fantasin är vad som fascinerar mig. Kan jag få det här datorspråket eller det här programmet att göra si och så. Det är en rent fantastisk känsla, det finns ingenting annat som jag jämföras med det. Utom vetenskapliga upptäcker.

      Sen finns det också intressanta kopplingar till andra områden, som Douglas Hofstadter har skrivit om i sin historiska Gödel, Escher, Bach.

      Själv kom jag in på Go-spelet via programmering eftersom så många programmerare spelar Go. Även musik och programmering har en nära koppling eftersom båda är abstrakta.

  6. Kalle

    Tror att det ska till en viss personlighetstyp för att uppskatta programmering. Själv blev jag fast för drygt 35 år sedan, på en gammal dator i fysikinstitutionen med basictolk, tty och hålremsa att spara programmet på. Sedan 90-talet har det varit olika former av objektorienterat. Och jag håller med att det är ett sätt att lära sig att tänka, i geometriska representationer, bygga upp stora modeller i huvudet av hur något borde fungera i tiden, speciellt i parallella applikationer. Dock är det inte för alla. Det finns andra sätt att tänka. Men det är oerhört roligt när man ser att det fungerar som man tänkt sig.

    Vad gäller paddor så är de ju “bara” ett medium som förmedlar information, och ger en viss förnöjelse åt barnen. Är säkert ett utmärkt komplement i undervisningen.

  7. manen

    gick iofs jag också i taket när några nollor i Sollentuna(om jag minns rätt) ville ersätta böcker med iPaddor, och jag kommer fortfara med min rabiata motstånd mot sådana tilltag, var så säkra!

  8. Jan Wiklund

    Det är säkert så. Men den lilla programmering jag begriper mig på – html på webbplatser – är något som får det att krypa i mig. Det är ett gnet så gudsigförbarme, där detaljerna betyder allt och översikten ingenting, där rutinerna är överordnade och intuitionen för det mesta leder fel, och där frånvaron av en punkt kan få allt att haverera.

    Det är möjligt att det finns annan sorts programmering, som främjar översikten och gör detaljen underordnad. Det är i så fall en sort som jag skulle vilja se överförd till webbplatsvärlden.

    1. Lennart

      Jan: Så var det kanske förr med assembler och möjligtvis också med C-språket. Men dagens objektorienterade språk som Ruby och Python kommer ramverk som förmedlad den översikt som du med rätta efterlyser. Med Model View-Controller paradigmen så är det som att måla i numrerade rutor. Samtidigt är det viktigt att påminna om att det alltid är de små små detaljerna som gäller http://www.youtube.com/watch?v=yc7-HEdzuNs . Man kan aldrig lära sig spela något instrument om man inte har koll på noterna. Eller laga någon mat om man inte följer receptet. Eller sticka eller virka eller knyppla om man inte följer mönstret.

      Vissa tar till programmering som en fisk till vattnet, andra gör det inte. Som två av mina barn.

      Det verkar vara som P.G. Wodehouse och Star Trek. Vissa blir helt hänförda (som jag för Wodehouse och programmering), andra kan inte förstå det bara inte, som jag med Star Trek och House.

Comments are closed.