Politik

President Obamas statsbesök i Israel, ockupation, muren och etnisk rensning. Var är Reagan?

Det är den 12:e juni 1987 och president Ronald Reagan befinner sig framför muren i Berlin. Hans tal kommer att gå till historien: General Secretary Gorbachev, if you seek peace, if you seek prosperity for the Soviet Union and eastern Europe, if you seek liberalization, come here to this gate. Mr. Gorbachev, open this gate. Mr. Gorbachev, Mr. Gorbachev, tear down this wall!

Nu, ett kvarts sekel senare reser president Obama på statsbesök till USA:s närmaste allierade Israel. Men syftet är inte att be Binjamin Netanyahu att riva ner muren som skiljer de ockuperade palestinierna från Israel, utan tvärt emot. Hela resan väntas bli en enda stor hyllning till premiärminister Binjamin Netanyahu och hans politik för att skapa ett Stor-Israel från Medelhavet till Jordanfloden, helt utan palestinier.

Det är märkligt hur historien kan svänga. Från att ha varit en symbol för odemokratisk politik är murar nu inne som aldrig förr. USA håller sig som bekant med sin egen mur mot Mexiko.

Efter några tafatta försök att få igång förhandlingar mellan ockupationsmakten och de ockuperade palestinierna i början av sin första mandatperiod, så kapitulerade den orutinerade Obama snabbt inför Netanyahu och hans allierade inom den Kristna Högern och Tepåseaktivisterna.

“Tvåstatslösningen” är nu död och både USA och EU har förlorat intresset för de ockuperade palestinierna. Som nu är helt utlämnade till Israels stegvisa kolonisering.

Jodi Rudoren skriver i New York Times:

Mr Netanyahu has made clear that he will not countenance the bulk of the West Bank’s settlers being pushed out in order to let the Palestinians have their state. And he is emphatic that Israel must control the Jordan valley as well as the airspace above the Palestinians; their West Bank state would exist under an Israeli lid. “He never made a clear-cut commitment to the two-state solution,” says Mr Netanyahu’s predecessor as prime minister, Ehud Olmert.

Regardless of Mr Netanyahu’s position, his Likud party has refused to endorse the creation of any kind of Palestinian state. Most of its Knesset members have joined a “Greater Israel Caucus” that says the West Bank must stay part of Israel for ever.

Avigdor Lieberman, a rough-hewn populist whose largely ethnic-Russian party merged with Likud before the election, backs partition but also wants to encourage the fifth of Israeli citizens who are Arabs living within Israel’s 1967 boundary to leave—ethnic cleansing, in Palestinian eyes.

Fortsatt ockupation är därför det bästa som palestinierna idag kan hoppas på, på ständigt krympande markområden, medan den arabiska våren sveper över det muslimska mellanöstern.

Could two become one? Israel’s right, frustrated Palestinians and assorted idealistic outsiders are talking of futures that do not feature a separate Palestinian state. It is a mistake

Mr Netanyahu has made clear that he will not countenance the bulk of the West Bank’s settlers being pushed out in order to let the Palestinians have their state. And he is emphatic that Israel must control the Jordan valley as well as the airspace above the Palestinians; their West Bank state would exist under an Israeli lid. “He never made a clear-cut commitment to the two-state solution,” says Mr Netanyahu’s predecessor as prime minister, Ehud Olmert.

Regardless of Mr Netanyahu’s position, his Likud party has refused to endorse the creation of any kind of Palestinian state. Most of its Knesset members have joined a “Greater Israel Caucus” that says the West Bank must stay part of Israel for ever. Avigdor Lieberman, a rough-hewn populist whose largely ethnic-Russian party merged with Likud before the election, backs partition but also wants to encourage the fifth of Israeli citizens who are Arabs living within Israel’s 1967 boundary to leave — ethnic cleansing, in Palestinian eyes.

Netanyahu-regeringens strategi verkar gå ut på att tvinga president Obama att anfalla ärkefienden Iran, något som sen skulle göra det möjligt för Israel att slå ut det försvagade Hizbollah i södra Lebanon. Och sen etablera Israel som Mellanösterns enda supermakt. En regional supermakt, som med USA och EU i ryggen sen kan ta hand om palestinierna.

Inför Obamas Israel-besök har Ben Ehrenreich har skrivit en lång och viktig artikel i New York Times om palestinierna på Västbanken och deras motstånd mot ockupationen: Is This Where the Third Intifada Will Start?

In the protests’ first year, to make sure that the demonstrations — and the fate of Palestinians living under Israeli occupation — didn’t remain hidden behind the walls and fences that surround the West Bank, Mohammad began posting news to a blog and later a Facebook page (now approaching 4,000 followers) under the name Tamimi Press. Soon Tamimi Press morphed into a homegrown media team: Bilal Tamimi shooting video and uploading protest highlights to his YouTube channel; Helme taking photographs; and Mohammad e-mailing news releases to 500-odd reporters and activists. Manal, who is married to Bilal, supplements the effort with a steady outpouring of tweets (@screamingtamimi).

News of the protests moves swiftly around the globe, bouncing among blogs on the left and right. Left-leaning papers like Britain’s Guardian and Israel’s Haaretz still cover major events in the village — deaths and funerals, Bassem’s arrests and releases…
Meanwhile, a pilgrimage to Nabi Saleh has achieved a measure of cachet among young European activists, the way a stint with the Zapatistas did in Mexico in the 1990s.

Det blir allt svårare för EU och USA att vända bort blicken från var som sker i Israel och de ockuperade områdena och samtidigt hävda att man för en moralisk utrikespolitik. Det gör man uppenbarligen inte så länge som man tyst ser på när ett helt folk hålls ockuperat och steg för steg drivs bort från sitt land.

President Obama kommer att hålla ännu ett tal i Israel och därmed är saken klar för hans del.

Men det är knappast troligt att den arabiska våren kommer att stanna vid Jordanfloden. Den arabiska våren är en del av den pågående globaliseringen och förr eller senare kommer även palestinierna att svepas med i globaliseringen.

Om Netanyahu vore aningen smart skulle han satsa på ekonomisk utveckling i de ockuperade områdena. Men istället sätter han sin tillit till muren och ockupationen.

Många amerikanska och europeiska människorättsaktivister har försökt hjälpa Palestinierna, bland dom den unga amerikanskan Rachel Corrie, som dödades för tio år sen: Some thoughts on the 10-year anniversary of the death of Rachel Corrie.

När vi i veckan lyssnar på president Obamas säkert glödande tal kan vi skänka en tanke till Rachel Corrie och alla andra idealistiska aktivister som har kämpat för ett fritt Palestina, och ett bättre Israel.

Pressklipp:
Obama i Israel – första gången som president,Yaloon ny israelisk försvarsminister,

[tags]Obama Mideast Policy , Barack Obama , Obama’s Mideast Trip , Obama Mideast Policy , Israel Palestine Obama , Israel-Palestine , Obama Administration Middle East , Obama Israel Palestine , World News [/tags]