Politik

Goodness Gracious Me, hårt arbete med att få ner antalet återinskrivningar på USA:s sjukhus

Sjukvården håller på att förändras i grunden, ingenting förblir detsamma som tidigare. Och för den som aldrig har varit sjuk eller ens besökt ett sjukhus, så kan det vara värt att påminna om hur det hittills alltid har varit: du känner dig krasslig och ringer upp sjukhuset och får tid hos doktorn. Sen tittar doktorn till dig, du kanske får litet medicin och sen skickas du hem.

Är det riktigt dåligt så kanske du får stanna på sjukhuset ett par dar. Men förr eller senare är du hemma igen, och där slutar sjukhusets ansvar.

Dvs det är inte sjukhusets ansvar att se till att du tar din medicin eller ens om du förstår de ofta komplicerade instruktioner du får från läkarna.

Det kanske inte gjorde så mycket tidigare, men idag med en åldrande befolkning och växande antal kroniskt sjuka, så är sjukhusen överbelastade Och antalet återinskrivningar på sjukhusen här i USA har vuxit katastrofalt de senaste åren.

I ett försök att få ner antalet återinskrivningar så har Obama-regeringen satsat på sitt s.k. Readmissions Reduction Program som en del av Patient Protection and Affordable Care Act för att tvinga sjukhusen att ta ansvar för att de hemskickade patienterna och inte lämna dom vind för våg, oförmögna att ens ta sig till apoteket eller ens läsa instruktionerna på medicinburkarna.

Man ska också satsa på socialarbetare och kontaktsköterskor som ska hjälpa de kroniskt sjuka navigera mellan olika kliniker och se till att fattiga patienter utan kan ta sig till sjukhuset.

Det här är en gigantisk apparat som måste organiseras och Reed Abelson skriver i New York Times om att det krävs en betydligt mer komplex organisation än man hittills anat: Hospitals Question Medicare Rules on Readmissions

Because so many hospital readmissions are tied to social or economic factors, hospitals have a hard time predicting which patients are likely to return, said Dr. Jan Berger, the chief medical officer for Silverlink Communications, a consulting firm. When Marjorie Crear, 66, left Ronald Reagan U.C.L.A. Medical Center after a stroke, she struggled to keep track of her medications and to remember her doctor appointments. Tiffany Phan, a newly hired care manager, helped with those tasks and has also been trying to find public housing with a shower instead of a hard-to-navigate bathtub.

Making it even harder for hospitals is the number of consultants and companies springing up to offer solutions with little hard evidence about which steps are the most effective. “We don’t really know very clearly how to prevent more readmissions,” said Austin Frakt, a health economist at Boston University.

In some cases, such prevention may take a combination of efforts that differ from hospital to hospital, said Dr. Risa Lavizzo-Mourey, chief executive of the Robert Wood Johnson Foundation, which has been financing pilot programs aimed at reducing readmissions. “One of the key factors we keep emphasizing is that there isn’t a single magic bullet to fix everything,” she said.

På sikt är det här den enda metod som finns för att få bukt med de växande amerikanska sjukvårdskostnaderna, som inom några decennier hotar att göra hela USA bankrutt.

Även Sverige har mycket att lära av det här gigantisk projektet, inte minst av Patients Like Me och mobila appar som beskrivs av doktor Eric Topol i hans bästsäljare The Creative Destruction of Medicine.

Det viktigaste i den här utvecklingen kanske är just den att vi själva nu måste ta ansvar för vår gen hälsa. Vilket i praktiken betyder att vi måste vara ansvarsfulla nog att leva sunda liv, att använda moderna appar för att hålla koll på vår hälsa, och att vi sätter oss in i vår egen hälsa och de förhoppningsvis mindre skröpligheter vi kan brottas med.

För om det är en sak som alla amerikanska läkare som jag har talat med är överens om, så är det att vi måste göra allt vi överhuvudtaget kan för att undvika att hamna på ett amerikanskt, eller för den delen svenskt, sjukhus.

Pressklipp:
New York öppnar för betald sjukledighet,Det sinnessjuka har blivit det normala,?Medicinen är värre än själva sjukdomen?,Två till sjukhus efter svår olycka, Två till sjukhus efter krasch med EPA-traktor

[tags] Sjukvård i Sverige, Sjukvård i USA, HIMSS-konferensen, Kontaktsköterskor, Care Coordination, Återinskrivningar på sjukhusen i USA[/tags]

4 thoughts on “Goodness Gracious Me, hårt arbete med att få ner antalet återinskrivningar på USA:s sjukhus

  1. Peter Andersson

    Diabetesepidemi har även vi i Sverige, men kanske inte på amerikansk nivå. Fast det är ju bara en faktor. Någon säker förklaring finns nog inte. Det är många samverkande faktorer. Tre av dom är nog den tablettmedicinska utvecklingen, den anti-darwinistiska medicinska utvecklingen och att fyrtiotalisterna ställer högre krav, äldre generationer nöjde sig på ett annat sätt med att ligga kvar hemma och dö i lugn och ro (för att hårddra det hela)

    Å ena sidan får alltså ibland fortfarande in ensamstående tjugotalister som knappt inte haft någon kontakt med sjukvården fast de p.g.a artros m.m mest legat på soffan hemma de senaste tio åren och nöjt sig med att leva på gröt; “social misär” brukar det kallas av ambulanspersonalen, å väl inne så börjar det rulla på med den ena inläggningen efter den andra. Å andra sidan får vi in nyblivna pensionärer som redan har 10 mediciner/diagnoser och så har det tillkommit något nytt som gör att de går hem med 12. De har järnkoll på sina symtom/skov och söker för att kunna fortsätta leva aktivt.

    Den medicinska utvecklingen å andra sidan har gett oss sådant som cancermediciner som förlänger livet med sex månader i genomsnitt. Att de sex månaderna sedan inte blir särskilt mycket mer kvalitativa är en annan sak. Sex månader extra med ständiga sjukhusbesök höjer givetvis inläggningsstatistiken. Eller en sådan sak som bukfetmakirurgi; upp till tio procent av alla opererade får någon relaterad form av problem som resulterar i ständiga sjukhusbesök, där blir det återinläggning för säkerhets skull (t.ex tarmvred när viktnedgången väl är ett faktum är en vanlig ny-operationskrävande händelse).

    Med anti-darwinistisk medicinsk utveckling menar jag helt enkelt i vetenskaplig mening det faktum att sedan någon gång efter WW2 har antalet för tidigt födda och antalet handikappade barn som förr skulle ha dött innan de blev vuxna och förde sina gener vidare ständigt ökar som ett självspelande piano. Såg en statistik en gång för några år sedan (det kan ha handlat om Californien faktiskt) att på 1940-talet var antalet barn som föddes handikappade (minns ej definitionen på handikapp i sammanhanget) runt 1 %, på 1960-talet över 2 % och på 1980-talet nästan 5 %. Att vi sedan nu på 2000-talet kan rädda för tidigt födda ner till 500 gram torde öka siffran ytterligare. Och även synbart friska sådana barn är mer sjukdomsbenägna senare i livet.

    Därifrån är det senare enkel matematik (vilket jag poängterar för att framhäva att jag inte lägger någon moralisk värdering i detta) om säg 10 % av de barn som föds i dag inte ens skulle ha överlevt på 1940-talet p.g.a handikapp och sjukdomar men numera växer upp och i sin tur för dessa gener för handikapp och sjukdomar vidare så kommer det oundvikligen att märkas i sjukvården.

    The survival of one is a miracle. The survival of millions is a statistic. Möjligen kommer man att kunna analysera alla dessa samverkande faktorer med Big Data i framtiden – men frågan är om det gör någon skillnad, det finns fortfarande inte så mycket man kan göra åt det, så vad skall du med svaren till, annat än att skyffla runt kostnaderna.

    1. Lennart

      Peter: mycket bra sammanfattning, som verkar stämma även här i Kalifornien. M.ao. många olika faktorer som alla spelar sin roll. Återkommer om det här.

  2. Peter Andersson

    Svenska sjukhus jobbar med exakt samma sak och man håller på statlig nivå på att styra över ersättningssystemen till detta på bekostnad av DRG-kodning och annat. Tjugo procent av alla patienter över 65 år blir återinlagda igen inom en månad, får man ned den siffran finns mycket att vinna i skattebetalarkostnadsstatistiken.

    (Det vill säga; i praktiken kan det komma att betyda att man slussar ut fler kroniskt sjuka i permanent palliativvård utanför de vanliga sjukhusen, men det är ju en annan historia och politiskt mer gångbar sådan eftersom den kostnaden hamnar på andra konton än sjukhusens direkta – och vem bland väljarna kan ha något att invända mot att kroniskt multisjuka äldre patienter får ännu dyrare vård, mediciner, tillsyn och frekvent omsorg som permanent “inlagda” i det egna hemmet).

    1. Lennart

      Peter: Tack, jo jag har anat att man har samma målsättning i Sverige. Har du någon aning om varför det plötsligt har blivit så svårt att klara av de kroniskt sjuka? Dvs det måste väl alltid ha funnits kroniskt sjuka, så som man rökte, söp och misskötte sig för 50 år sen? Är det enbart att man lever längre eller är det andra faktorer som bidrar? För Sverige kan väl inte ha samma diabetesepidemi som man har här i USA?

Comments are closed.