I sin bok Blink skrev Malcolm Gladwell om människor, ofta experter på olika områden, som en läkare i en jordbävning, som blixtsnabbt kan fatta beslut.
När historiker och psykologer en gång i framtiden kommer att utvärdera Barack Obama, så kommer en av hans främsta och mest svårförklarliga personlighetsdrag att bli hans märkliga handlingsförlamning.
Det tog honom fyra långa år att besluta sig för att stödja könsneutrala äktenskap. Och då skedde det endast för att hans utbildningsminister och vicepresident hade gått ut och ställt honom mot väggen genom att säga att dom själva stödde sådana äktenskap.
Obama kunde lätt införa federala restriktioner på militärvapen i USA utan bistånd från kongressen, på samma sätt som han kunde stänga Guantanamo. Men på egen hand har han väldigt svårt för att fatta beslut. Till skillnad från presidenter som Harry Truman och Lyndon Johnson.
Obama avskyr att ta en klar position om någonting. Han vill helst stå mitt emellan de båda lägren för att kunna briljera med hur han som ende person kan se hur komplicerad situationen är och att ingen av de båda sidorna har rätt.
Efter att i över två år ha skickar allt klarare signaler till Bashar al Assad att Obama är en modern inkarnation av Neville Chamberlain som inte kommer att intervenera i Syrien, så verkar det nu som om Assad, precis som Hitler på sin tid, nu känner sig så säker på att han kan göra vad han vill, att han håller på att tvinga en motvillig Obama att agera.
Washington Post skriver om hur Obama-regeringen återigen hoppas på ryskt stöd för att få tillstånd
fredsförhandlingar mellan Assad-regimen och motståndsrörelsen: Readying a diplomatic and possible military push in Syria, US seeks Russian support yet again
Washington Post skriver att Obama på måndag återigen skickar sin utrikesminister John Kerry til Moskva för att försöka övertala Rysslands president Vladimir Putin för att stödja, eller åtminstone inte lägga in sitt veto, mot ett nytt försök att införa FN-sanktioner mot Syrien om Assad inte börjar förhandla med oppositionen.
Nu behöver man inte vara intelligentare än ett dörrhandtag för att gissa sig till utgången av dessa samtal. Kerry kommer att presentera ryssarna med bevis för att Assad-regimen har använt kemiska vapen, något som Putin givetvis kommer att vägra acceptera.
Men Kerry kommer också att säga att om Ryssland inte stöder Obamas fredssträvande, så är USA berett att stödja rebellerna med vapen.
Obamas problem är att Assad liksom Hitler på sin tid inte följer Obamas regler.
Medan Obama ser Assad som en rationell väst-influerad politiker som kan pressas till fredsförhandlingar mellan regimen och rebellerna, så opererar Assad och Putin på en helt annat plan. Dom är ute för att en gång för alla krossa motståndsrörelsen med ständiga massakrer och blodbad tills dom inte vågar lyfta ett finger mot regimen. Men inte bara det, man skeppar också iranska vapen till Hizbollah i Libanon för att stärka sin flank mot Israel.
Något som nu har fått Israel att reagera. Som Michael R. Gordon och Jodi Rudoren skriver i New York Times: Israel Targeted Iranian Missiles in Syrian Attack
The airstrike that Israeli warplanes carried out in Syria overnight on Thursday was directed at a shipment of advanced surface-to-surface missiles from Iran that Israel believed was intended for Hezbollah, the militant Lebanese organization, American officials said Saturday.
It was the second time in four months that Israel has carried out an attack in Syria intended to disrupt the pipeline of weapons that runs from there to Hezbollah. And the raid highlighted the mounting stakes for Hezbollah and Israel as Syria becomes more chaotic.
Adam Entous och Julian E. Barnes skriver i Wall Street Journal om att Obama-regeringen är högst ovillig att sätta in flygattacker mot Assad-regimen på grund av det syriska luftförsvaret, som sägs vara ett av de allra starkaste i världen: U.S. Weighs Syria Response. As Lawmakers Urge Action, White House Eyes Risks From Assad’s Air Defenses.
Previously undisclosed details about Syria’s antiaircraft systems outline the evolution of one of the most advanced and concentrated barriers on the planet, developed to ward off U.S. and Israeli warplanes, say U.S. intelligence and defense officials. The Obama administration only sporadically intervened to try to stop its construction, the officials say.
In White House meetings about military options for Syria, Gen. Martin Dempsey, the chairman of the Joint Chiefs of Staff, frequently singles out Mr. Assad’s air-defense prowess as the single biggest obstacle to U.S. intervention, according to current and former officials who participated in the briefings.
Klart är att situationen för rebellerna i Syrien nu snabbt förvärras och att Obama måste göra någonting för att inte ge Assad, Putin och Iran en svepande seger i Mellanöstern.
En seger som skulle förpassa den arabiska våren i malpåse och stärka Irans makt i Mellanöstern.
Nu kommer Obama att som alltid agera med en snigels hastighet. Han kommer inte att överge sina underliga förhoppningar om att han genom att sätta aningen mer press på Assad, som har blivit John Kerrys mantra, kommer att kunna få Assad till förhandlingsbordet.
Som alltid när det gäller Syrienkriget så är det omöjligt att förutspå framtiden. Men mycket pekar på att Obama nu kommer att tvingas till att börja ge rebellerna nog med vapen och ammunition för att dom i alla fall ska kunna överleva. Någon gång under sommaren eller hösten.
Thom Shanker och Mark Landler skriver i New York Times om hur Obama-regeringen nu har hittat en USA-vänlig officer som man tror sig kunna samarbeta med: Hagel Confirms U.S. Is Considering Arming Syrian Rebels
Another factor in the administration’s thinking, a senior official said, is its growing confidence in Gen. Salim Idriss, the commander of the opposition’s Supreme Military Council. A German-trained former professor, General Idriss defected from the Syrian Army last summer.
In recent weeks, General Idriss has impressed American officials with his moderate instincts, his commitment to inclusiveness, and his pledge to reject extremist elements like Al Nusra, an Islamist group that has links to Al Qaeda and has emerged as an effective fighting force.
Många observatörer har påpekat det växande sambandet mellan Iran, Nordkorea och Syrien. Om Obama visar sig viljesvag och låter Assad krossa den syriska motståndsrörelsen så kommer det att bli konsekvenser, precis som det blev för Neville Chamberlain.
Mullorna i Iran kommer att sluta att låta sig hotas av Obama, liksom Kim Jongun, Putin och Kinas Xi Jinping.
Det faktum att Obama fortsätter att signalera till Assad att denne sitter säkert och att Obama inte har några planer på att skicka amerikanska markstridskrafter till Syrien, visar hur nervös Obama nu har blivit. Obama Does Not Foresee U.S. Boots On The Ground In Syria
Obama måste göra någonting och det måste synas att han gör någonting. Det har talats om att han kan komma att avfyra några Tomahawk-missiler mot några syriska flygbaser, eller kanske imitera Israel och bomba några utvalda markmål, allt för att få Assad till förhandlingsbordet.
Det finns alltid ursäkter till att inte göra någonting. USA har just avslutat sitt katastrofala krig i Irak och amerikanska trupper dör fortfarande i Afghanistan. Men även Chamberlain hade goda ursäkter till sin politik, 25 år efter första världskrigets utbrott.
Intressant nog så har Obama ett vapen han kunde sätta in mot Assad-regimen och det är e amerikanska drönarna som mycket väl kunde sättas in mot Assads flygbaser. Inga amerikanska piloter skulle behöva riskera sina liv och risken för att civila dödades skulle vara minimala.
Men det är långt ifrån säkert att en begränsad amerikansk insats som Obama verkar ha i tankarna kommer att räcka. För allt tyder på att Putin och Iran bara kommer att matcha Obamas insats.
De närmaste månaderna kommer att visa om Obama kommer att göra mer än prata om att göra någonting.
Om han trots allt skulle få kalla fötter efter allt pratat om en möjlig amerikansk insats mot Assad så skulle effekterna bli katastrofala för Obama och USA i Mellanöstern.
Källor om inbördeskriget i Syrien
Fler inlägg om Syrien,
Syria Comment
Brown Moses blogg
CIA:s World Factbook om Syrien
Pressklipp:
Ny israelisk flygattack mot Syrien,Uppgifter om ny massaker i Syrien,“Israeliskt stridsflyg anföll Syrien”,Syrien: Israeliskt raketanfall mot Damaskus,Anklagelser om ny massaker i Syrien,Hundra civila kan ha dödats i ny massaker
[tags]Bashar Assad, Syria Assad, Assad USA, Obama Syrien, Inbördeskriget i Syrien, Saida militärbas, Obama intervenerar i Syrien? [/tags]
Fast vad är det långa loppet? Överlag har du ju rätt. Länder faller pga ekonomiska skäl. Det är ju hela missuppfattningen med den arabiska våren. Libyen och Egypten föll för att deras oljeproduktion sjunkit så mycket att de inte kunde upprätthålla statsapparaten, precis som Sovjet en gång i tiden. Allt tal om internet och demokratitörst är ju rent snömos, det finns ju en anledning till att gulfstaterna klarade sig.
Så ja i den mån välståndet infinner sig någon annanstans så kommer talet om västerländsk demokrati att tystna. Om det inte redan har gjort det.
Sen får man med spänning se hur ståndaktig den västerländska demokratin är i länder som Ungern, Danmark eller Grekland i längden.
San: Håller just på att läsa http://video.pbs.org/program/civilization-west-and-rest-niall-ferguson/ och kan verkligen rekommendera den boken.
Varför Sovjet föll vet vi på pricken eftersom ekonomen och politikern Igor Gaidar, som var med, har skrivit en allmänt vedertagen om det: http://www.aei.org/issue/foreign-and-defense-policy/regional/europe/the-soviet-collapse/ Han sammanfattar det som Grain and Oil, alltså de ekonomiska faktorer som du påtalar.
Ett annat paradexempel är Weimarrepublikens fall, där folket inte verkade nämnvärt oroade över att demokratin ersattes av diktatur.
Men den arabiska våren handlar ändå om mer än enbart ekonomiska faktorer. Där spelar ökade utbildningsnivåer också en central roll, tillsammans med nya kommunikationsmetoder som regimen inte kontrollerade, dvs webben. Samma sak skedde ju i Tunisien där diktatorn länge hade satsat på universitetsutbildning för de unga, något han alltför sent upptäckte var fel satsning.
Vi ser samma sak i Kina där öka utbildning parad med det mobila internet har gjort befolkning mindre foglig.
Får återkomma mer till det här senare dag. Måste in och jobba.
Sätter du inte bara ett likhetstecken mellan fungerande demokrati och välstånd? Vad är en fungerande demokrati förresten? Den schweiziska skiljer sig väsentligen från allt annat i västvärlden. Den kan på goda grunder anses vara den absolut mest demokratiska styrelse formen, även om många invändningar är rimliga.
San: Ställ inte så svåra frågor 🙂
Icke-demokratiska länder som dagens Kina kan skapa välstånd, men aldrig i det långa loppet verkar det. Förr eller senare blir de sociala orättvisorna så stora att hela systemet faller.
Så demokrati och välstånd verkar gå hand i hand. Sen är ju demokrati ett väldigt tänjbart begrepp. Grundpelaren tror jag är Habeas Corpus, alltså att du som medborgare inte bara kan försvinna in i något fängelse en dag bara för att regimen inte gillar dig.
Så ett fristående rättsväsende tror jag är demokratins grundpelare, plus fria val. Även om fria val är en väldigt luddigt begrepp.
Inte en fråga jag ägnat någon som helst tanke.
San, en enkel fråga. Har någon nation, region i dag uppnått demokrati som är mer utvecklad och djup än den västerländska demokratin?
Christer: Det ska möjligtvis vara Japan då, jag kan inte tänka mig att det ens finns något annat land som skulle kunna kan komma i åtanke? Demokratikonceptet är ju nu en gång för alla västerländskt.
På tal om det så tänker jag just börja läsa Niall Ferguson: Civilization, the West and the rest som handlar just om den västerländska samhällsmodellen.
Västerländsk demokrati känns ganska överspelat, annat än i västerlandet, den tiden är förbi när fransmän kunde åka världen runt och projicera franska värden på kolonierna. “Problemet” är nu att andra områden nu vuxit sig så ekonomiskt starka att de utan problem blir en egen kraft. Främst Östasien och arabvärlden, eller kanske tom den muslimska världen. Nån sorts motsats till Fukuyama skulle jag tro.
Inte så att jag tror på civilisationernas krig, men om 10-15 år står vi inte längre och ojar oss över hur rättssystemet ser ut i andra delar av världen. Av den enkla anledning att det kommer att vara bortom vår makt att göra något åt det.
Allt som finns kvar är den mjuka makten och den är ju onekligen enorm för västvärlden, eller rättare sagt USA.
San: Det är en intressant fråga om det längre är möjligt för diktatorer att avskärma sig från den alltmer globaliserade omvärlden, som det en gång var för Lenin, Hitler, Mao, Castro mfl.
Själv tror jag inte det, även om det säkert tar åtskilliga decennier innan vi når hela vägen fram.
Håller med dig om USA:s mjuka makt och dess inflytande. Speciellt kanske idag den öppna kodrörelsen och tankar kring gräsrotsdemokrati, gräsrotsfinansiering och tillgången till öppna medier från världens alla hörn.
Christert W: Jo men det är rätt stor skillnad på västerländsk demokrati och den islamistiska stat som både Tunisien och Egypten nu verkar vara på väg mot. Jag blir alltid misstänksam när religion och politisk makt förenas och det oavsett om det rör sig om islam, kristendom eller någon annan religion. Jag tror inte att det är ett bra steg på vägen mot en kommande “äkta” demokrati.
Bosse, det där handlar ju om att tro att alla kan uppnå västerländsk demokrati över en natt, och i Fokus fall svensk demokrati.
Verklighet är ju bistrare än så, den europeiska processen för att nå dit vi är i dag är ju flera hundra år. Det är ju dessvärre också så att den europeiska historien är full av bakslag, nu senaste med alla beslut som skickar ut folk i armod och fattigdom,
Beslut som tas av en maktelit som INTE behöver känna av effekterna av sina åtgärder och krav. Denna maktelit bäddar för högerextrema partier såsom Ny Gryning.
I vilket fall som helst, det kan vara så att de nordafrikanska staterna om 10 år ser helt annorlunda ut både mot för i dag och i går. De är kanske mer demokratiska än Europa eftersom Europa tycks gå mot ett alltmer teknokratiskt styre via EU och i värsta fall nya lokala (nationella) NSDAP.
(På radionyheterna i dag var det en rapport om att självmorden i US har ökat drastiskt och bland medelålders män har de ökat med 50%, vilka konsekvenser har sådan utveckling politiskt för gemene man)
Tyvärr är det nog så att den arabiska våren redan ligger i malpåse. Den blev iaf långt ifrån den hit som de största entusiasterna förutspådde.
Bosse: Det är en intressant fråga. Den östeuropeiska våren slogs ju ner gång på gång, under flera decennier. Så det kommer säkert att gå på ett liknande sätt även i Mellanöstern. Den arabiska våren är, som jag ser det, en del av globaliseringen och det går inte längre gör diktatorer att isolera sig från omvärlden. Inte som förr i alla fall.