b
När PRISM-skandalen, president Obamas hemliga massavlyssning av det amerikanska folket , briserade med en smäll som hördes jorden runt, så började alla inblandade omedelbart att prata en massa strunt. Googles och Facebooks VD:n gick med med uttalanden om att dom minsann inte hade givit USA:s spionorganisation tillgång till sina servrar. Något som ingen hade anklagat dom för att göra. Istället förser dom NSA med personlig information om sina användare genom indirekta metoder.
Något jag har skrivit om i en serie inlägg här på bloggen nu under lördagen Kalifornisk tid.
Vad alla inblandade nu säger är att OK, vi erkänner att vi förser NSA med information men det är ingen viktig information, eftersom det bara är s.k. meta-information. Dvs information om vem våra användare mejlar till eller chattar med, var dom befinner sig när dom gör det och när det sker. Er privata information är säker, säger en alltmer irriterad Obama, den läser vi inte.
Men som Jane Mayer skriver i New Yorker, så är det ännu en undanflykt bland många andra som kommer i kölvattnet av den största spionskandalen i USA:s historia. För information om meddelandet säger ofta mer än själva innehållet: What’s the Matter with Metadata?
Continue reading
