Politik

Det visste vi inte, varför varannan New York-bo vill flytta till Stockholm

Resebyråbranschens ständiga kannonadliknande trumvirvlar för New York känner inga gränser. Och tack vare den här bloggen så vet jag också varför. Som en vänlig läsare påpekade för ett tag sen: tack vare billigt direktflyg så kan den som vill, ta ut några kläm- och röda dagar kring veckoskiftet och hoppa på direktplanet från Arlanda till New York för en långhelg av shopping på Femte Avenyn. Finns det nått häftigare?

Nu skriver DN att varannan Stockholmare vill flytta till New York om dom bara kunde. Hallå, ursäkta men hur vet man det?

Och om varannan Stockholmare föredrar ett liv i New Yorks betongdjungler, vilket jag mycket starkt tvivlar på måste jag säga, så verkar DN aldrig ens ha tänkt på att fråga vart varannan New York-bo föredrar att flytta?

Säkert till det halvtomma Stockholm, om nu en halv miljon Stockholmare köar upp på Ellis Island i New York med sitt pick och pack, så kommer ju bostadspriserna i Stockholm att falla katastrofalt. Vi kommer att kunna få en tolvrummare på Strandvägen för några hundra tusen och en fin lya på söder för några tiotusen spänn. Hela Östermalm kommer att bli ett nytt Tensta. Hela Stockholm kommer att svämma över med invandrade New Yorkbor som är trötta på trängseln och oväsendet i gamla tråkiga New York.

Beppe Wolgers odödliga version av den amerikanska Walkin’ My Baby Back Home från 1930. Monica Zetterlund sjöng den först i en kabaré av Beppe Wolgers under hösten 1961.

New York har faktiskt ett utomordentligt dåligt rykte i stora delar av USA, kanske främst i Sydstaterna och Mellanvästern. Där man är övertygad om att New York är till bredden fylld av “homosexuella okristna abortvänliga liberaler” som givit en fristad till det vedervärdiga FN och Woody Allen, mm. För att inte tala om sexgalningar som Eliot Spitzer och Anthony Weiner. Inte alls samma lätt hysteriska tonårshänförelse som resebyråerna tror att Stockholmarna känner för New York. Jag har själv varit i New York många gånger, bl.a. i tjänsten men aldrig känt att jag skulle vilja stanna längre än absolut nödvändigt.

San Francisco, som till skillnad från New York verkligen är en trevlig och utomordentligt vacker stad och där jag inte skulle ha något emot at bo, men bara i vissa delar där jag inte har råd att bp i vilket fall; vart reser San Franciscoborna på sin semester? Antingen till Hawaii eller, och det är svårt att tro, till Florida. Alaska och Seattle är också populära resmål.

Robert Sean Leonard. sjunger James W. Blakes och Charles B. Lawlors nostalgiska Sidewalks of New York från 1894.

Själv är jag övertygad om att om Stockholmarna fick säga som det är så skulle en överväldigande majoritet av dom säga att dom gillar den stad de bor i. Att dom skulle tro att dom skulle bli lyckligare i New York är rena nojan. För de allra flesta skulle hamna i någon bullrig förort som Bronx eller Brooklyn och inte på det Manhattan som de har sett på film eller besökt över en långhelg.

Själv skulle jag inte ha något emot att bo i Seattle, där jag har en son, men ännu hellre skulle jag vilja bo i Zürich, Berlin, Köpenhamn, eller Malmö. Stockholm är jag inte speciellt intresserad av måste jag säga. Då skulle jag föredra Köpenhamn. Men precis som för Stockholmarna så skulle jag aldrig ha råd att bo i de finare områdena. Jag har sett slummen i Zürich och har frågat kollegor var i Paris de bor och fått ett förvånat svar “tror du att vi har rår att bo i innerstan, ingen chans!”.

Här är DN:s artikel:I dag firar tusentals stockholmare nationaldagen – i New York. Varannan stockholmare säger att det är staden som de allra helst vill bo i. DN Stockholm har träffat några som tog steget över Atlanten.

Sanningen, är som jag så ofta har påpekat här på bloggen, att om man tror att man kommer att bli lycklig bara för att man flyttar någon annan stans, då kommer man snabbt att bli besviken, för hur man känner sig kommer inifrån, inte utifrån. Inte ens i New York. Så dina drömmar om ett liv i ett penthouse på Manhattan kommer för alltid att förbli en dröm.

Pressklipp:
Strömavbrott i norra Stockholm,?Men herregud! Låt slottet få sticka ut?,Därför luktar stan kokoschoklad,Strömavbrott i norra Stockholm

[tags]Stockholm och New York, Stockholm och Köpenhamn [/tags]

34 thoughts on “Det visste vi inte, varför varannan New York-bo vill flytta till Stockholm

  1. Bosse

    Visst är det kul att ibland besöka diverse storstäder men handen på hjärtat så är de flesta klart övervärderade platser vad gäller värdet i att bo där. Som sagt roliga att besöka men vad har de att ge i det långa loppet? Muséer, teatrar? Tja eventuellt intressanta muséer avverkar man väl rätt snabbt och någon riktig teatermänniska är jag inte. Restauranger, caféer och pubar? Har man redan besökt hur många restauranger och caféer som helst är det mer intressant att laga sin egen mat tillsammans med någon man gillar :-), och pubar går helt bort. Shopping? Något av det mest ointressanta jag vet. Kläder köper jag när de gamla börjar falla sönder och behöver jag köpa något med mer substans i brukar det gå utmärkt att beställa över nätet. Så jag skulle hellre bo i Ransbysätter än i New York. I Ransbysätter finns det hur stora möjligheter till friluftsliv som helst. För den som vill åka skidor på vintern är möjligheterna obegränsade, och med några av Sveriges bästa alpina skidanläggningar inom några få mils avstånd. Jag törs dessutom slå vad om att där finns ett betydligt snabbare bredband än vad som är vanligt både i Paris, London och New York, så det går utmärkt att jobba på distans därifrån. I Ransbysätter befinner man sig helt enkelt mitt i världen, New York släng dig i väggen 😀

    1. Lennart

      Bosse: Bra skrivet, och håller i mångt och mycket med dig. Jag hade turen att bo hos vänner i Paris i en vecka och på det sättet få se Paris från en litet annan synvinkel. Jättekul, men samtidigt kunde man omedelbart se att man måste ha MYCKET bra med pengar för att kunna bo bra i Paris. Dom vars lägenhet vi fick låna genom släktingar var välbetalda läkare, men jag skulle ändå inte vilja ha deras lilla mörka våning.

      Storstaden är för den som har pengar nog att bo bra. Samtidigt är man som alla vet ofta helt anonym i storstan. Ingen känner en.

      I en liten stad som Sandviken känner alla verkligen alla, man kan inte ens gå utanför dörren utan att träffa en helt bunt människor man känner. Och samtidigt är utbudet av allt från kultur till affärer och nöjen minimalt.

      Jag håller också med dig om att mångfalden och utbudet i storstan ofta inte är lika stort som man skulle tro. Det händer att frun och jag en lördag eller söndag säger att nu kör vi en sväng, men det förvandlas snabbt till “ja men där har vi ju redan varit”. Har man varit på MOMA eller Sausalito här i San Francisco ett halv dussin gånger så blir det inte längre lika spännande som första gången.

      Själv råkade jag hitta lilla Torsby i Värmland på kartan. 4 000 innevånare, ett litet torg och egen flygplats plus nära till Norge.

      Undrar om man inte skulle vilja ta time-out där i några månader?

  2. Edward i Orlando

    Bodde i New York i drygt 10 år. Skulle flytta dit igen utan tvekan. Speciellt nu när mina barn kan ta hand om sig själv. Underbar stad!
    Att amerikaner tycker illa on NY är ofta baserat på deras politiska uppfattning: det liberala USAs bastion uppskattas inte av högerfanatiker. Skönt det: låt dom dårarna flytta till North Carolina!
    Att flytta tillbaka till sin uppväxtstad? Hmmm, Malmö för min del. Tror det skulle funka eftersom jag gillar den blandning av kulturer som staden blivit. Jag har förändrats, men så har också staden.
    San, du bodde en period en bit norr om Malmö. Eftersom jag i grund fortfarande är Malmöbo, blir jag nyfiken…..Åkarp? Uppåkra? Lomma?

    1. Lennart

      Edward: Själv upptäckte jag Malmö för några år sen och blev helt betagen. Hade aldrig haft någon uppfattning om Malmö tidigare, men nu är det min svenska favoritstad. Vi sundet, nära till Köpenhamn, en mångkulturell, man kan köpa billig mat från Turkiet och Mellanöstern, mm. Och så nära till Österlen. En mycket trevlig stad helt enkelt.

  3. San

    San Fransisco skulle nog komma rätt högt, 2:a eller 3:a. Efter NY, LA, SF och ev Hawaii så kommer nog ingenting. Men omvända lista skulle troligtvis också bara innehålla Paris, Rivieran och London.

  4. San

    Lennart

    Vad frågan anbelangar så är det väl inte så dramatiskt? En resebyrå har frågat Stockholmare: “Vilken stad drömmer du om att bo i”. Att New York får många röster är väl ganska självklart, det betyder knappast att alla som svarade NY på frågan skulle hoppa på första bästa plan till NY.

    Amerikaner flyttar gärna till New York, är rätt övertygad om att NY skulle hamna överst på en lista där med. Men det är väl klart att de inte tycker att en stad i deras eget land är lika spännande. I den mån amerikaner romantiserar en stad på samma sätt som resten av världen romantiserar NY, så är det Paris.

    1. Lennart

      San: Resebyråns enkät såg nog snarare ut såhär:

      Vilken stad vill du helst bo i

      1. New York
      2. New York
      3. Kabul
      4. New York
      5. Krylbo
      6. New York

      Eller också så här:

      Du vill väl helst bo i New York inte sant, eller är du dum i huvudet?

      Jag tror hur som helst inte att det var fritt val.

      Möjligen att man kunde välja mellan New York, Berlin, Paris och London och kanske Rom.

      Mer intressant kanske är vilken amerikansk stad skulle komma tvåa och med hur stor marginal som New York skulle vinna.

      Jag gissar att Los Angeles skulle komma tvåa, men trea? Las Vegas? San Francisco? Ingen aning.

  5. cmo

    Kanske amerikaner har en mer informerad bild både om andra lockande storstäder i USA och dessutom vet mer om nackdelar med att bo i NYC. Utanför USA har gemene man man inte så bra koll på vad som finns i andra amerikanska storststäder som Boston, Chicago, Seattle, Austin etc så NYC dominerar mer.

    1. Lennart

      CMO: Bra påpeka, det tror jag är helt riktigt! New York har liksom blivit en symbol för hela USA, och jag tänkte själv skriva om att det är konstigt att man hör så mycket om New York men mycket lite om Boston, Washington eller Philadelphia. Det måste rimligtvis finnas svenskar som även skulle vilja flytta dit. Men det är liksom New York eller ingenting.

  6. San

    Seriöst. Vad är det som är så konstigt med att många vill flytta till städer där makt, pengar och kulturliv samlas? Du låter ungefär som en bitter göteborgare som inte kan fatta varför så många hellre flyttar till Stockholm. Kan tänka mig att samma tröttsamma diskussion pågår i Frankrike om Paris.

    1. Lennart

      San: Jo men i så fall kan man fråga sig varför samma New York-eufori inte förekommer här i USA? Jag tror att det är resebyråbranschen som för den här kampanjen helt enkelt.

  7. Magnus

    De som säger att de skulle flytta över till New York så fort de fick chansen, det känns som att det ofta är de som tror att Lou Reed, medlemmar av Blondie eller Pavement mfl fortfarande hänger på Lower East Side. Eller att det är som i Sex and the City.

    1. Lennart

      Magnus: Det är en mycket bra fråga som jag inte tror att någon någonsin har gjort minsta försök att undersöka. Precis varför är det som så många svenskar sägs älska New York? Filmen och teven måste rimligtvis spela en roll för hur svenskarna ser på just New York. Bra infallsvinkel!

  8. San

    Den klassiska stekaren är inte ett fenomen för det här årtiondet.

    Nej, flanellskjortor och truckerkepsar kommer inte från Norrland. Det kallas hipsters, just nu bär de nog fluga också, samt mycket skägg. En salig blandning av det mesta, de håller huvudsakligen till kring Williamsburg, men även i trakterna av din son i Seattle fast ännu mer i Portland. Man äter organiskt och hyllar “hantverket” oavsett om det gäller choklad, skor, kläder eller kaffe.

    Det fanns en rolig blogg “Die Hipster Die” du kan läsa där om du vill få inspiration till sarkasmer.

  9. San

    Lennart

    Du har fel faktiskt, fråga en 25-åring i Stockholm var i New York de vill bo så tror jag faktiskt att en majoritet kommer att säga Brooklyn, tom specifikt Williamsburg, Brooklyn. Nu är det rätt dyrt att bo där numera, så de skulle nog hamna på intilliggande som Bushwick kanske ända ner till Prospect Park. Söder därom är det fortfarande litet ruffigare arbetarklass Brooklyn som det var förr.

    Om du ska ironisera om vad svenskar gör i NY så är det nog främst att de åker till just nämnda Williamsburg, dricker microbrewery öl, äter hamburgare och köper flanell skjortor samt trucker kepsar.

    Jag råkar fö även tycka om Hong Kong 🙂

    1. Lennart

      San: Kul att höra, ska “låna” det till nästa inlägg. Måste uppdatera mina generaliseringar och fördomar.
      Du tror inte att dom också köper snus?

      Flanellskjortor och truckerkepsar, ett ord, inte två, dom som köper såna måste komma från Norrland eller åtminstone såna som vill låtsas som om dom kommer från Norrland. Har svårt att tro att stekarne kring Stureplan går omkring i flanellskjortor och truckerkepsar.

      När svenska turister kommer hit så kör dom till Stanford Shopping Center eller ner till outleten i Gilroy och handlar. Precis vet jag inte.

  10. San

    Det är rätt roligt att du kallar Brooklyn för förort, det är nog där de flesta yngre vill bo, likaså Harlem och södra Bronx numera.

    1. Lennart

      San: En gång så träffade jag en tjej som bodde i just Brooklyn. Av någon anledning kom vi in på brottsligheten i olika städer. Hon berättade att där hon bodde så kunde man lämna dörren olåst på natten. Det fanns ingen brottslighet överhuvudtaget. På min fråga hur det kunde vara möjligt så svarade hon att det stor maffian för. Dom tog ut en mindre avgift en gång i månaden och stod sen för säkerheten. Och vad händer om ni inte betalar fråga jag. Då dödar dom oss svarade hon med ett brett leende.

      Nu var det tjugo år sen, så det behöver inte vara sant idag. Och du har rätt att Brooklyn är den del av New York och inte en förort. Däremot tror jag att de flesta svenskar menar Manhattan när de pratar om New York.

  11. San

    Lycka känner man väl oftast genom en kombination av trygghet över sin försörjning och ständig förändring. Förändringen kan man oftast uppnå genom att byta miljö eller byta sysselsättning. Så i den meningen är nog Christer W rätt ute.

    Fast nu när jag har barn flyttar jag helst inte så mycket, men det känns som att i barnåldern upplever man som förälder rätt mycket förändring hela tiden med att barnen blir äldre och fördelen med att bo i en stor stad som tex NY så kan man alltid hitta nya jobb och hobbies i den mån tristessen och olyckan skulle komma krypande.

    1. Lennart

      San: Givetvis erbjuder New York hur mycket kultur, jobb, restauranger, shopping, skolor, universitet och spännande människor och allt mellan himmel och jord som man kan tänka sig. Det är litet som Hong Kong i USA. Själv tycker jag att det blir för många människor, för mycket anonymitet, för litet natur, för stort och bullrigt. Men det är givetvis en personlig åsikt. En del städer blir man förälskad i, andra inte.

      När jag t.ex. skulle till Austin i Texas första gången så fick jag höra från alla håll hur mycket jag skulle gilla den stan. Något jag aldrig kunde förstå när jag väl anlände. Å andra sidan föll jag platt för lilla charmiga Bozeman i Montana.

  12. San

    Lennart

    Det är hela Schweiz som är ett dårhus, eller egentligen hela alpområdet.

    Ja Santa Cruz hade jag kunnat tänka mig att bo i, hade också kunnat tänka mig Southern California.

    Lyckligtvis kan man surfa i NY-området också om man skaffar sommarställe.

    Att du ogillar NY må vara hänt, men du får nog leva med att staden har en viss dragningskraft runt om i världen även om du försöker låtsas bort detta faktum. Det är sant att det finns folk som ogillar NY i USA, det är ungefär samma människor som i Sverige som ogillar Stockholm, danskar som ogillar Köpenhamn, eller de Schweizare jag träffar här i Luzern som tycker att Zürich är en syndaflod av bilar, människor, stress och värst av allt afrikanska invandrare.

    Min flickväns 18-åriga kusin från Florida som är på besök hos oss i sommar är dock helt till sig över att vi ska flytta till NY. Likaså min kusin som alldeles nyligen flyttade till Atlanta.

  13. San

    Vart man flyttar är väl lite beroende på familjesituation. När jag var singel och flyttade på lite kortare perioder så håller jag med dig, då är det roligt att komma till en ny stad. Med småbarn känner jag nog att jag gärna stannar någonstans en längre tid i en stad som har så mycket som möjligt att erbjuda.

    Om jag bara skulle gått på ren egoism så hade jag velat bo vid havet, Kapstaden, eller för all del Kaliforniens kust. Älskar att surfa och tycker det är ett beklagligt faktum att jag aldrig bott vid en strand.

    Städer jag själv har bott i Malmö, Zurich, Luzern, Stockholm, New York, Calcutta och London.

    – Malmö är väl mest hemma, även om jag växte upp i en by några mil norrut. Har varma minnen om staden, men att bo där, nja.
    – Stockholm trivdes jag ypperligt i och skulle nog kunna vara ett alternativ i framtiden.
    – Calcutta har jag både bott i och besöker i princip varje år, det skulle dock driva mig till vansinne att bo så nära släkten. Hade jag flyttat till Indien så hade det blivit Bombay.
    – London skulle absolut vara ett alternativ.
    – Zurich däremot, ett fruktansvärt sömnpiller. Jobbet är i Luzern, men eftersom vi kom från Manhattan så kändes det konstigt att flytta till en stad av Kalmars storlek så vi valde Zurich först. Ganska tidigt konstaterade vi att stan var stendöd och efter 18 månader gav vi upp och flyttade till Luzern. Stan har inget att erbjuda men det är iaf nära till skidåkning om vintern.

    1. Lennart

      San: Ett intressant faktum om kuststäder som Santa Cruz här inte långt från där jag själv bor, är att de vanligtvis har en alldeles speciell kultur. Du nämnde surfing och Santa Cruz är full av surfare, liksom fredliga mc-gång, fiskare och vagabonder och människor som liksom inte riktigt passar in i Silicon Valley. Och med ett akademiskt framträdande universitet så har det rätta blandningen av olika kulturer. Skulle inte alls ha något emot att bo där. Samma sak med städer i vinområden, dom är vanligtvis mes sociala och kanske även toleranta än andra städer.

  14. Christer W

    Vart man flyttar? Dit man aldrig har bott tidigare är nog bästa alternativ. Många som flyttar tillbaka till sin barndoms- uppväxt- tonårsstad blir ofta besvikna, inget är som det var, och dessutom känner de ingen längre.

    När jag besöker min uppväxt stad så är de jag möter gamla gubbar och käringar som jag inte har något gemensamt med, och det var nog länge sedan vi hade nått gemensamt.
    Så hellre lite ny bekantskaper av okänd valör, det är stimulerande.

    Angående städer att bo i, Stockholm, Köpenhamn, München, Kario och några till har jag averkat. Paris har jag bara kört genom en natt på väg till Orleans och sett den från luften ett otal gånger.

    1. Lennart

      Christer: Intressanta insikter. Ja både ja och nej. Jag känner människor som i mogen ålder har flyttat tillbaks sina hemstäder, från Stockholm till Norrland vanligtvis, och det har lyckats riktigt bra. Antingen sedan de har bildat familj eller som pensionärer. Det beror väl på vilka förhoppningar man har och i vilken ålder man befinner sig och vad men letar efter.

      Vill man ha ett rikt kulturellt liv så flyttar man kanske inte till Krylbo eller Jokkmokk. Men svenska småstäder har en klar charm som jag själv har lärt mig uppskatta. Alla känner alla, givetvis precis som i amerikanska småstäder, och man kommer lätt in i miljön.

      Själv gillar jag Seattle, San Francisco, Santa Cruz här i Kalifornien, och Bozeman i Montana som jag har besökt några gånger och charmades av. Gillar också Köpenhamn liksom Oslo.

      Men allt handlar ju om vilket jobb och hur mycket pengar man har. San Francisco är t.ex. svindyrt, liksom Paris som jag också gillar starkt. Att bo om fattig invandrare i Paris eller som rik entreprenör är ju som att jämföra Tensta med Östermalm.

      Det värsta med Silicon Valley är att man måste ta bilen vart man än ska. Och med omöjligt fulla motorvägar är det ett allvarligt problem.

      En liten stad nära en större är nog idealet. Som min barndoms Uppsala.

  15. San

    I September kollar vi lägenhet och skola till sonen, i November/December är det auf wiedersehen till vad som utan tvekan måste vara den tråkigaste staden i världen.

    Köpenhamn är ju övrigt också en riktig surkart, du borde läsa den underbara sugningen “I’ve been to Copenhagen”

    1. Lennart

      San: Köpenhamn är en av mina absoluta favoritstäder. New York är helt och hållet en flyover zone vad mig beträffar. Däremot finns det området i närheten som är rätt charmiga. Som Princeton i New Jersey.

  16. San

    Ha ha, Zürich. Jag räknar dagarna tills vi lämnar detta dårhus och flyttar tillbaka till New York.

    1. Lennart

      San: Ge mig ett exempel på varför Zürich skulle vara ett dårhus. Vore uppriktigt sagt intressant att höra.

  17. christoffer

    Visst, likt Hollywood har ju New York samma rykte av tokkristna, att de är syndare osv.

    Men sedan är det väl allmänt känt av generellt en massa massa amerikaner att just NYC är otroligt otrevlig och ovälkomnande stad. Där man hellre kliver över någon som ligger på gatan än att ge honom en flaska vatten.

    Ofta som man läser när det händer ett hjältedåd i NYC att “wow, In NYC I didn’t see that comming.” Visst hårddragning men det är en kul anekdot!

Comments are closed.