Om man vill göra det lätt för sig så kan man dela in USA:s presidenter i två grupper. I ena gruppen finner vi presidenter som Barack Obamas egen idol, Abraham Lincoln som gick i krig mot Sydstaterna, Franklin D Roosevelt som gick i krig mot nazismen och som dessutom rädda USA undan den stora depressionen genom sin New Deal, Lyndon Johnson som slutförde Lincolns program för att äntligen ge afroamerikanerna i sydstaterna jämställdhet med de vita genom sin Civil Rights Act år 1964 och Voting Rights Act 1965 och varför inte höger-ikonen Ronald Reagan?

Vad alla de här presidenterna hade gemensamt var att de efter att ha vunnit sina respektive val sedan drev sin egen politik utan att ständigt titta över axeln för att se vad de senaste opinionsundersökningarna visade. Dom var sanna ledare som stakade ut nya vägar för USA, på gott och ont.

Men i Barack Obama har vi en politiker av en helt annan typ. Även om han idag ofta förknippas med George Bush d.y. så är han en kopia av Bill Clinton. Som baserade hela sin presidentperiod på att lusläsa opinionsundersökningarna och sen föra en politik som stöddes av en majoritet av befolkningen.

Om vi förstår det så förstår vi också varför Obama plötsligt gjorde en kovändning bara timmar innan han väntades bomba Assad-regimens militära infrastruktur för att förhindra förnyade gasangrepp mot den syriska befolkningen.

Utan stöd från Storbritannien, Arabförbundet, Nato eller EU, så vågade Obama inte fullfölja sitt löfte om att inte tolerera att världen återigen ställs öga mot öga med giftgasangrepp mot civilbefolkningen.

Att i det läget vända sig till kongressen var det perfekta schackdraget. Det är något som varje president bör göra, och om sen kongressen inte godkänner presidentens krigsplaner så kan ingen skylla på honom.

Martin Gelin fångar Obama i en superb artikel i DN tidigare i veckan: Obamas sista strid för staten

Dels har Obama emellanåt varit en svag ledare, inte minst i budgetförhandlingar med republikanerna. Ibland har det verkat som att hans grundläggande inställning till en förhandling är att börja med en kompromiss och sedan röra sig allt närmare motståndarens argument.

Men framför allt har en rad utrikespolitiska och säkerhetspolitiska kompromisser uppfattats som en institutionalisering av de mest kontroversiella metoder som George W Bush och Dick Cheney lanserade i sitt krig mot terrorismen.

Alltifrån tvångsmatningen av hungerstrejkande fångar på Gua­ntánamo Bay-fängelset, till drönar­attacker som drabbar hela familjer i Pakistan och sommarens uppseendeväckande avslöjanden om National Security Agencys omfattande, hemliga övervakningsprogram har skapat en växande backlash bland framför allt unga amerikaner. De formulerar nu en ny berättelse om Obama som en president som låtit Bushårens mest kontroversiella idéer bli ett permanent inslag i USA:s utrikespolitik, trots att han gjort en stor sak av att officiellt avsluta det som hans föregångare kallade “det globala kriget mot terrorismen”.

Mark Landler och Jonathan Weisman skriver i New York Times om hur Obamas chanser att få ett godkännande i det republikansk-ledda Representanthuset är i det närmaste hopplös: Obama’s Battle for Syria Votes, Taut and Uphill

The White House’s goal is to persuade Congress to authorize a limited military strike against Syria to punish it for a deadly chemical weapons attack. But after a frenetic week of wall-to-wall intelligence briefings, dozens of phone calls and hours of hearings with senior members of Mr. Obama’s war council, more and more lawmakers, Republican and Democrat, are lining up to vote against the president.

Officials are guardedly optimistic about the Senate, but the blows keep coming. On Saturday, Senator Mark Pryor, Democrat of Arkansas, perhaps the most endangered incumbent up for re-election, came out against the authorization to use force.

In the House, the number of rank-and-file members who have declared that they will oppose or are leaning against military action is approaching 218, the point of no return for the White House. Getting them to reverse their positions will be extremely difficult.

USA-kännaren Erik Åsard tror att Obama kommer att trotsa Representanthuset och anfalla bara han får ett godkännande från senaten: Obama förbereder attack – Ryssland rustar

enligt USA-kännaren och professor emeritus Erik Åsard. Han tror att en attack kommer att inledas långt innan omröstningen når representanthuset. Efter att senaten röstat, vilket väntas ske i veckan, kommer Obama inleda ett militärt ingripande mot Syrien, tror Åsard.

– Så var det förra gången, vid krisen i Kosovo 1999. Då röstade senaten för ett ingripande och president Clinton började bomba redan dagen efter omröstningen, säger Åsard till TT.

Men även om Obama får ett nej i senaten kommer han att ingripa, säger Åsard.

– Han har bundit upp sig. Nationens ära står på spel och likaså USA:s supermaktställning.

Men det tror jag är helt fel. Obama är en överförsiktig president, en man som inte kan fatta de enklaste beslut utan en utdragen nästan gammaltestamentlig vånda.

Det tog honom åratal att ställa sig bakom könsneutrala äktenskap, och den enda orsaken att han överhuvudtaget gjorde det var att hans egen kabinett gjorde revolt mot hans försiktighet och med vicepresidenten i spetsen hoppade av Obamas krångliga linje där han personligen var emot homoäktenskap men hade full förståelse för dom som stödde äktenskapsfrihet.

Om kongressen säger nej så kan Obama säga att han gjorde sitt och inte kunde få folket med sig. Att det skulle bli en historisk dråpslag mot USA:s maktställning runt om i världen. Inte minst i Baltikum där den svenska regeringen, som trots sin pro-amerikanska hållning inte har velat stödja Obama, nu på egen hand kommer att få tampas med en segerrusig Putin.

För Obama är coitis interruptus i Syrien-kriget ett genials schackdrag, för folket i Syrien som, om kongressen röstar nej, kommer att stå helt utlämnade för nya gasangrepp, är det en historisk katastrof. Som kommer att leda till ett helt nytt Mellanöstern. Ett Mellanöstern som vi alla kommer att få leva med.

För republikanerna kommer motgången att befästa deras syn på Obama som en feg och obeslutsam president som bara vill “leda bakifrån”. För Iran, Ryssland, Kina och Hizbollah kommer ett nej från Kongressen att bli en historisk framgång som visar demokratiernas svaghet och diktatorernas överlägsenhet.

Något som vi alla kommer att få kännas vid.

Och skutligen skriver Peter Wolodarski i DN: Det går alltid att hitta undanflykter när andra pinas

Pressklipp:

Kerry: Flera länder vill stödja USA-attack, EU kräver kraftfullt svar på syrisk attack,Skrivelsen i sin helhet,Iran varnar USA,Filmerna som övertygade Obama,Ryssland berett möta USA i Medelhavet

[tags] Barack Obama , Barack Obama , Barack Obama , Syria, Obama Syria, Obama Syria Attack, Reuters, Syria Chemical Weapons, Syria Strike, Syria War, Politics News , Syrienkriget [/tags]