Politik

Syrien-krisen: den stridsovillige President Obama lämnar lättad över till Vladimir Putin

Att utrikespolitik aldrig var President Obamas starka sida är känt sedan länge. Men få hade säkert väntat sig att en amerikansk president och hans utrikesteam skulle vara fullt så inkompetenta som de har visat sig vara de senaste veckorna.

Först president Obama oväntade prat om en “röd linje” om Assad-regimen skulle sätta in kemiska vapen mot sin egen befolkning- Utan att först ha planerat precis hur USA skulle agera om Assad-regimen bestämde sig för att trotsa USA, vilket minsta knatte skulle ha kunnat räkna ut.

Sen följde president Obamas vacklande, skulle han ingripa eller inte, skulle han hjälpa motståndsrörelsen, för att tills sist besluta sig för att ställa sig bakom vapenleveranser till rebellerna. För att sen i äkta Obama-stil, aldrig skeppa några vapen.

När sen inte ens Obama kunde vända ett blint öga till Assad-regimens gasangrepp på civilbefolkningen kring Ghouta den 21 augusti så ville Obama plötsligt intervenera. Men det skulle inte bli någon stor attack, en mycket liten, symbolisk attack skulle sättas in mot Assad-regimens militära infrastruktur.

Nja den skulle inte bli så liten, men heller inte stor. Och under inga omständigheter skulle USA hjäla motståndsrörelsen mot regimen.

Eller skulle man. Pentagon och Vita Huset läckte som såll, allt kunde följas i pressen och på TV medan Assad, en av världens i särklass mest brutala diktatorer gavs fritt framträde i media.

Sen ännu en tvärvändning när man trots allt inte skulle anfalla, om Assad bara gick med på att avveckla sina kemiska stridsmedel.

Men istället för att öka trycket på Assad, så avblåser Obama omedelbart den viktiga omröstningen i Senaten som skulle göra det möjligt för honom att öka pressen på Assad, och lämnar över till Putin som nu har bollen. Segerviss eftersom Obama samtidigt har visat att han nu kan förhala omröstningen i FN flera veckor om inte längre och att Obama kommer att göra allt för att undvika att tvingas blanda sig i Syrien-kriget.

Steven Lee Myers skriver i New York Times:

President Vladimir V. Putin has been many things to President Obama: a partner at times, an irritant more often, the host of the elusive Edward J. Snowden and “the bored kid in the back of the classroom” who offered so little on the administration’s foreign policy goals that Mr. Obama canceled plans to hold a summit meeting in Moscow last week.

Yet suddenly Mr. Putin has eclipsed Mr. Obama as the world leader driving the agenda in the Syria crisis. He is offering a potential, if still highly uncertain, alternative to what he has vocally criticized as America’s militarism and reasserted Russian interests in a region where it had been marginalized since the collapse of the Soviet Union.

Although circumstances could shift yet again, Mr. Putin appears to have achieved several objectives, largely at Washington’s expense. He has handed a diplomatic lifeline to his longtime ally Bashar al-Assad, who not long ago appeared at risk of losing power and who President Obama twice said must step down. He has stopped President Obama from going around the United Nations Security Council — where Russia holds a veto — to assert American priorities unilaterally.

… He has boxed Mr. Obama into treating Moscow as an essential partner for much of the next year, if Pentagon estimates of the time it will take to secure Syria’s chemical weapons stockpile are accurate.

Nour Malas skriver i Wall Street Journal:Syrian Rebels Hurt by Delay

ISTANBUL—With a U.S. attack on Syria on hold, Western-backed rebels said they feared they had lost their best chance of promptly ousting President Bashar al-Assad and sidelining Islamist extremists.

Rebels in Syria, already frustrated with delays in promised U.S. military aid, said on Wednesday that they gave up on the prospect of decisive foreign help after President Barack Obama asked Congress to delay a vote on striking Syria.

Mr. Obama put U.S. military momentum on pause on Tuesday night to give time for diplomacy to run its course, after a Russian proposal that Damascus hand over its chemical weapons, an effort to avert an attack.

Jodi Rudoren skriver i new York Times: U.S. Backing of Russian Plan Leaves a Wary Israel Focusing on Self-Reliance

In tallying winners and losers from the unexpected turn toward a potential diplomatic resolution of the crisis over Syria’s chemical weapons, Israel lands squarely in the question-mark column.

The prospect of a Syria free of chemical weapons would be a great relief to Israel, a neighbor long seen as the main target for Syria’s arsenal, built up over decades. Further, many Israeli experts said Wednesday, the deal presented by Russia, in which Syria would relinquish its stockpile of such weapons, could become Exhibit A for how a credible military threat by the United States — something Israel’s leaders have ardently urged against Iran’s nuclear program — could force the hand of a reluctant and adversarial government.

But there was also pessimism in Israel that the Syrian president, Bashar al-Assad, would actually fulfill his promise to turn over and ultimately destroy his chemical stockpile. Instead, many analysts worried that Mr. Assad, his Iranian patrons and the Lebanese militia Hezbollah would emerge strengthened, and that the main upshot of the episode would be a sense of American wavering on involvement in the Middle East.

Obama har nu visat republikanerna här i USA att dom alltid har haft rätt i att han verkligen är en inkompetent papperstiger. Han har visat Iran, Syrien och alla andra att han inte håller sina löften och att dom inte behöver frukta honom. Och han har visat motståndsrörelsen att dom inte kan lita på USA. Och han har i allmänhet skämt ut sig själv som få hade trott vara möjligt.

Ett historiskt debakel alltså, något som supermakter inte har råd att med.

Den store vinnaren är Putin som nu har initiativet i Syrien. Det värsta är inte det utan att Obama i det närmaste verkar vara lättad att lämna över initiativet till honom.

Pressklipp:
Diplomatoffensiv om Syrien,FN-möte om Syriens kemvapen,?Krismötet kan bli helt avgörande?,Säkerhetsrådet möts om Syrien,Världsmakter möttes för Syrien-diskussion,Diplomatoffensiv om Syrien

[tags] [/tags]

13 thoughts on “Syrien-krisen: den stridsovillige President Obama lämnar lättad över till Vladimir Putin

  1. San

    Lennart

    Det känns som en naturligt effekt av att man försöker dra sig ur en region att man upplevs som velig. USA har haft Mellanöstern som sitt primära intresseområde i snart 30 år, vid varje konflikt i regionen kommer olika intressen att kräva USA:s uppmärksamhet.

    Är helt övertygad om att Obamas efterföljare kommer att agera exakt likadant.

    Det är vad opinionen vill och det är vad militären vill.

    1. Lennart

      San: Det är onekligen en intressant fråga. Men Obama har tyvärr inte engagerat sig i Asien heller. Pilvoteringen till Asien är mest en massa prat utan någon egentlig politik. En bas i Australien, några möten med asiatiska politiker, ett och annat hangarfartyg på temporärt besök. Ingenting av bestående värde.

      Obama verkar överhuvudtaget inte intresserad av världen utanför USA:s gränser. Han verkar ha tacklat av, börjat tänka på vad han ska göra efter si andra presidentperiod.

      Hans senaste uttalanden om att USA inte är världens polis parad med hur han lämnade över till Putin och Ryssland i Syrienkrisen, visar på en underlig sinnesstämning. Som om han inte längre bryr sig.

      Det märkliga är inte att han inte vill intervenera mot Assad-regimen ens när dom använder kemiska vapen. Det märkliga är hur oerhört klantigt han har agerat. Som Joe Klein skriver och som jag refererar i mitt sista inlägg. När Israel intervenerade mot Assad-regimens raketer i Syrien så bara gjorde man det utan en en oändlig massa snack.

  2. Johnny

    Lennart: “Den store vinnaren är Putin som nu har initiativet i Syrien. Det värsta är inte det utan att Obama i det närmaste verkar vara lättad att lämna över initiativet till honom.”

    Det bästa USA kan göra är att inte involvera sig i krig mot Syrien, det kräver för mycket blod och pengar till ingen nytta för en mycket krigstrött militär och befolkning. Varför inte låta Syrien, Ryssland, Israel och övriga aktörer lösa sina egna problem själva?

    Daniel Pipes, judisk sionist och neo-conservative republikan, tror det är bäst för Israel att kriget mellan Sunni och Shia araber fortsätter så länge som möjligt och att Israel bör stödja den svagaste sidan med vapen så att kriget blir jämt och långvarigt så att Syrien försvagas så mycket som möjligt. Cyniska krigstankar med de delas av en del andra sionister.

  3. San

    Något många glömmer är att USA redan bestämt att att man ska ta sin från Mellanöstern eftersom de säkerhetspolitiska utmaningarna främst finns i Asien. I den mån man tycker Obama velat är ovillig osv så ligger det minskade intresset för att vara aktiva i Mellanöstern inte bara i linje med vad amerikanska befolkningen vill, Obama verkar vilja utan dessutom helt i linje med USA:s “pivot” mot Asien.

    1. Lennart

      San: Det stämmer givetvis, men det räcker samtidigt inte riktigt som förklaring. För USA har fortfarande starka intressen i Mellanöstern, främst i Israel men också i Egypten, Saudi Arabien och Jordanien. Så pivoteringen till Asien är inte en 100%-sväng. Det räcket inte riktigt som förklaring till Obamas passiva agerande i Syrien-krisen.

      Och pivoteringen till Asien verkar f.ö. hittills inte ha varit speciellt aktiv.

  4. Per A.

    “Han har visat Iran, Syrien och alla andra att han inte håller sina löften och att dom inte behöver frukta honom. Och han har visat motståndsrörelsen att dom inte kan lita på USA.”

    Att USA inte nödvändigtvis är att lita på bevisades med all önskvärd tydlighet i Irak och Afghanistan. Och Vietnam.

    “Ett historiskt debakel alltså, något som supermakter inte har råd att med.”

    Värre än att starta två krig som man sedan misslyckas slutföra på önskat sätt?

    Även om detta var en screw-up av Obama, vilket jag nog kan hålla med om, så är det en mycket billigare screw-up än vad den förre killen i det Vita Huset lyckades leverera…

    Dessutom, så är det just supermakter som har råd med ett och annat grandiost strategiskt magplask.
    USA kunde lämna Vietnam utan att det påverkade USAs position i världen särskilt mycket. Frankrike kunde inte lämna Indokina och Algeriet utan att Frankrikes position i världen påverkades ordentligt. Frågan är hur många magplask på kort tid man har råd med?

    1. Lennart

      Per A: Det är viktigt för en supermakt som USA att inte vingla fram och tillbaks som han har gjort de senaste månaderna. Det omedelbara problemet blir att ingen längre ställer upp för USA eftersom man vet att man inte kan lita på dom. Nu tror jag att det kommer att bli en s.k. “reset” när nästa president kommer in. Obama har aldrig riktigt passat in som amerikansk president, och kommer med stor säkerhet att efterträdas av en mer traditionell republikansk president, stödd av en traditionell republikansk kongress.

  5. Per A.

    Skall man vara efterklok, så var Obamas största misstag här det där uttalandet om ‘en röd linje’ han gjorde för ett antal månader sedan.
    I och med det kategoriska uttalandet så var han pressad att göra nånting, trots att det minst dåliga alternativet för USA var att göra ingenting.

    1. Lennart

      Per: Precis, det visar hur amatörmässig han ofta är. Det var tydligen något han bara kläckte ur sig utan att först ha tänkt igenom hela problematiken. Speciellt eftersom han samtidigt var helt emot varje form av inblandning i Syrienkrisen.

Comments are closed.