Murphy Street i Sunnyvale i Silicon Valley
Kommentarer är en bloggs livsblod och en blogg utan kommentarer dör snabbt. Så som bloggare bör man vara tolerant och öppen mot kommentarer även när dom inte håller med en själv.
Samtidigt är det viktigt att påminna om att ingen har automatisk rätt att kommentera på en blogg, lika litet som i pressen. När diskussioner övergår i pajkastning, när varje kommentar är ett personangrepp mot bloggaren och hans värderingar, så är det dags att be kommentatorn att söka sig till en blogg som mer möter hans förväntningar.
Kommentarer som inte hetsar mot mig eller mot folkgrupp kommer alltid att mottas med tacksamhet och glädje.
Den som inte gillar bloggen uppmanas vänligt men bestämt att hitta en blogg dom gillar bättre och kommentera där.
[tags]Bloggar, Bloggosfären, Kommentarsregler [/tags]
Det är väl som Lennart har sugit upp den amerikanska förkärleken för superlativ, så han beskriver de flesta situationer som ödesmättade, avgörande strider mellan svart och vitt, gott och ont. Man får ta det som dramatiserad rapportering helt enkelt. 🙂
Johan: Jo men är det inte bättre att skriva medryckande än att skriva typisk svensk byråkratiprosa där man inte ens orkar traggla sig igenom första meningen utan att somna. 🙂
Jag började läsa den här bloggen för rätt många år sedan för att den gav mycket intressant och lättillgänglig information om vad som händer på data- och datorområdet, dessutom med en åtminstone mild vänsterprofil. Men i och med först Libyen- och sedan Syrienkriget samt värderingar av “den arabiska våren” tycker jag trovärdigheten har sjunkit. Mer eller mindre sekulära stater som just Libyen och Syrien har skrivits ned utan hänsyn till vad befolkningarnas flertal kan tycka, utlandsfinansierade islamister och rövarband har upphöjts till “rebeller”. medan de verkligt otäcka arabiska diktaturerna har klarat sig undan kritik. Det känns helt enkelt inte bra, allrahelst som en del försök att nyansera diskussionen har mötts ganska snävt. Är man inte för så är man emot, så verkar budskapet vara.
Hyveln: Jag tror att förvåningen kommer från att många tror att min USA-kritik och min kritik av Alliansregeringen i Sverige är ett tecken på att jag skulle vara en traditionell svensk vänsterpartist eller något liknande.
Det är inte alls riktigt. Jag “växte upp” med de ryska dissidenterna och är helt och totalt emot allt vad diktatur heter, speciellt våldsmän som Gaddafi och Assad.
Jag är inte heller, som traditionella svenska vänstermänniskor och maoister emot USA:s engagemang i världen.
Vilket förhoppningsvis gör bloggen litet mindre förutsägbar.