Politik

Israel eller Iran, Netanyahu eller Rouhani, vem väljer Obama?

Azadi Tower, Frihetstornet i Teheran.

Israels premiärminister Binjamin Netanyahu har all anledning att vara vettskrämt över den helt oväntade nyheten att president Obama och Irans president Hassan Rouhani har börjat brevväxla och att representanter från de båda länderna kommer att träffas i Washington.

Bakgrunden är att Iran är en helt annat slags land än de korrumperade arabiska staterna som skapades av segrarmakterna efter första världskriget. Israel har ingenting att frukta från Syrien, Egypten eller Saudi Arabien. Varken militärt eller ekonomiskt. Men Iran, med en folkmängd på 76 miljoner människor, många bra universitet och ett stort antal välutbildade människor, skulle lätt kunna bli ett nytt Turkiet eller Tyskland, om de amerikanska sanktionerna bara upphävdes.

Tiotusentals iranska IT-ingenjörer har kommit till Silicon Valley sedan revolutionen och den strida strömmen fortsätter än idag. Något som mina iranska vänner har påpekat.

Israels premiärminister Binjamin Netanyahu talar oupphörligt om det iranska atomprogrammet, men Irans ekonomiska hot mot Israel kvarstår även om Iran skulle stoppa sitt atomprogram.

Mark Landler skriver i New York Times: Netanyahu Is Said to View Iran Deal as a Possible Trap

Prime Minister Benjamin Netanyahu of Israel, stepping up his effort to blunt a diplomatic offensive by Iran, plans to warn the United Nations next week that a nuclear deal with the Iranian government could be a trap similar to one set by North Korea eight years ago, according to an Israeli official involved in drafting the speech.

Mr. Netanyahu is scheduled to address the General Assembly next Tuesday, a week after President Obama and Iran’s new president, Hassan Rouhani, are to speak at the United Nations.

But the Israeli government, clearly rattled by the sudden talk of a diplomatic opening, offered a preview Sunday of Mr. Netanyahu’s hard-edged message, in which he will set the terms for what would be acceptable to Israel in any agreement concerning Iran’s nuclear ambitions.

“A bad agreement is worse than no agreement at all,” the Israeli official said, reading a statement from the prime minister’s office that he said reflected Mr. Netanyahu’s remarks.

Exil-Iraniern Hooman Majd, som har skrivit boken “The Ayatollahs’ Democracy: An Iranian Challenge,” och den kommande “The Ministry of Guidance Invites You to Not Stay: An American Family in Iran”, skriver i New York Times: Give Iran a Chance

For almost 35 years, rhetoric from the United States and Iran has played a far too important role in determining relations between them, to the detriment of their people. It is unnecessary, as Prime Minister Benjamin Netanyahu of Israel worries, for President Obama or any other leader for that matter, to believe Rouhani’s words.

It is unnecessary for any Western leader to personally like Rouhani, or to like the Islamic republic’s political ideology. But during a week when two presidents who both embraced hope and change as candidates will cross paths (if not shake hands) at the United Nations, it would surely be a tragedy for one president who has already seen some of his own hopes evaporate to not give the other, and his people, at least a chance to keep theirs alive. Obama has nothing to lose, really, except hope itself.

Idag är Israel Mellanösterns enda stormakt, men om blockaden mot Iran skulle upphävas och speciellt om den iranska regimen skulle falla till den gröna rörelsen, ja då skulle Israel förvandlas till något som mest kan jämföras med Tjeckien mot Tyskland i EU. En liten randstad utan något större inflytande i området.

Därför är det svårt att tro att Netanyahu kommer att tillåta Obama att gå längre än allmänna samtal om förbättrade relationer med Iran. Netanyahu kan lätt skjuta Obamas skuta i sank precis som han gjorde när Obama försökte starta fredsförhandlingar mellan Israel och Palestina.

För Israel måste också lösa sitt “Palestina-problem” och om gränserna på sikt öppnas precis som i EU, så är det svårt att se hur Israel kan överleva i sin nuvarande form.

Och om Iran skulle avveckla sitt atomprogram och USA skulle häva blockaden, hur länge skulle mullorna kunna behålla makten innan den gröna rörelsen exploderade igen?

Och kommer Obama att erkänna att Syrien ligger i Irans intressesfär eller inte?

Frågor och mer frågor.

En stor grupp p[ hela 500 iranska intellektuella har uppmanat Obama att reparera USA:s relationer med Iran: The US must seize this opportunity to repair relations with Iran

President Obama,

It is now your turn. By holding credible elections earlier this year and through other recent developments, the Iranian government has taken substantial steps towards reform in Iran (Editorial, 20 September). The people of Iran seized the opportunity to elect Hassan Rouhani, a reform-minded lawyer and proponent of normalisation of Iranian international relations. And as a result, we have witnessed the release of several political prisoners and relative progress in the country’s public and political atmosphere over the past weeks. It is often claimed that important decisions in Iran are made, not by the president, but by the supreme leader. But today even the supreme leader is speaking of “heroic flexibility”, and Iran is now united to engage in constructive engagement with the world.

Vi får se om Obama tar chansen, om han vågar trotsa Netanyahu, eller om han sin vana trogen försöker gå en allt krångligare balansgång i ett försök att tillfredsställa båda parter.

Pressklipp:
Kerry ska möta Irans utrikesminister,Kerry möter Irans utrikesminister,Relationerna mellan USA och Iran tinas upp

[tags]Iran Israel, Netanyahu och Rouhani, Israel Rouhani, USA Rouhani, Obama Rouhani [/tags]

5 thoughts on “Israel eller Iran, Netanyahu eller Rouhani, vem väljer Obama?

  1. Christer W

    Frågan är om inte Obama har börjat omvärdera vilka som är största hotet. Vilka är det som spränger och skjuter människor hejvilt runt om i världen, inte är det shias. Shias, kristna, västerlänningar är ju i dag måltavlor i dag utsatta för både för beskjutning och sprängningar. Shias blir ju till och med utsatta för bombattentat när de begraver sina tidigare shiitiska bomboffer. Det tyder ganska mycket på att det finns en övergripande bombstrategi.
    Händelserna i Nairobi pekar också på en övergripande strategi och inte minst finansiering. Attentaten bör ha kostat en hel del, förmodligen minst 8 – 10 miljoner, till det räcker inte några obskyra insamlingsbössor.

    Det är ju känt Irans regimen ser ju med oro på hur grannländernas radikala islamister växer och blir allt mer militanta och de vill inte till något pris ha in den utvecklingen till Iran.
    Obama se nog också hur den radikala islam växer och blir allt mer militanta, han oroas nog också för den utvecklingen. Han kanske se behovet av ett stärkt Iran som nödvändigt.
    Frågan för Europa är dock, vad händer i Afrika, för söder om Egypten och Tunisien växer den radikala islam. I Algeriet och söder om finns den ju redan.

  2. Peter Andersson

    Vad jag har förstått så är den iranska skolkulturen och föräldrakulturen också betydligt mer avancerad än i många andra “fattiga” länder, lite grann åt det kinesiska Tiger Mom hållet. Jag har träffat några andra generationens unga iranska läkare här i Sverige (alltså sådana vars föräldrageneration flydde när Shahen föll) och de berättade att de flesta iranska föräldrar sätter väldigt stor press på sina barn att prestera bra i skolan, hjälper dem med läxläsning många timmar varje vecka och bara tillåter fritidsaktiviteter utan särskilda syften (sport/spel) så länge betygen är i topp.

    1. Lennart

      Peter: Jo det stämmer överens med vad jag själv har upplevt i Silicon Valley och du har helt rätt, det påminner mycket om den kinesiska eller kanske man ska säga konfucianska kulturen . Den persiska kulturen är helt enkelt en helt annan kultur än den arabiska.

  3. Johnny

    För några veckor sedan var världen på väg mot världskrig och Iran var ondskan själv. Ett blixtsnabbt avtal mellan USA och Ryssland om Syriens kemiska vapen och en vecka senare skakar Irans utrikesminister hand med Tysklands, Englands, Frankrikes och USAs utrikesministrar. Saker och ting sker väldigt snabbt i världspolitiken för tillfället och åt rätt håll dessutom, det väcker hopp om en fredligare utveckling.

    Sanktionerna mot Iran skadar ju även västvärldens handel och verkar mest gynna Ryssland och Kinas affärer. Men för att sanktionerna mot Iran skall kunna hävas måste väl Senaten godkänna saken, det kan väl inte presidenten bestämma själv, eller? Det skall bli väldigt intressant att se vad en amerikansk president kan åstadkomma under sin andra och sista period, fri från hänsyn mot både folk och särintressen.

    1. Lennart

      Johnny: Bra fråga. Senaten kan vägra godkänna en ny amerikansk ambassadör men den kan knappast vägra att presidenten öppnar diplomatiska relationer med Iran.

Comments are closed.