Det viktigaste med USA som världens enda supermakt är, som Economist skriver i veckans nummer, att dollarn är världens reservvaluta. Det ger USA en särställning bland världens alla länder så till vida att man i princip och som enda land, kan trycka hur många dollarsedlar man vill.

Men det betyder också att när den amerikanska regeringen hotas av en grupp fanatiska tepåsar som förklarar sig redo att göra USA bankrutt genom att vägra att öka på USA:s budgettak, ett helt onödigt tak till att börja med – som de flesta länder inte har, så hotas hela USA:s ställning som världens bankir.

Det är sak om de amerikanska tepåsarna störtar amerikanska investerare i fördärvet, det är en helt annan sak om man också störtar kinesiska, engelska, japanska, svenska osv investerare i fördärvet. Såna personer blir lätt hämndgiriga och när dom har skällt ut sina amerikanska vänner så har dom en tendens att omplacera sina valutareserver i säkrare valutor.

Economist skriver om det politiska kaoset i USA: No way to run a country. The Land of the Free is starting to look ungovernable. Enough is enough

America enjoys the “exorbitant privilege” of printing the world’s reserve currency. Its government debt is considered a safe haven, which is why Uncle Sam can borrow so much, so cheaply. America will not lose these advantages overnight. But anything that undermines its creditworthiness—as the farce in Washington surely does—risks causing untold damage in the future. It is not just that America would have to pay more to borrow. The repercussions of an American default would be both global and unpredictable.
…
In the longer term, America needs to tackle polarisation. The problem is especially acute in the House, because many states let politicians draw their own electoral maps. Unsurprisingly, they tend to draw ultra-safe districts for themselves. This means that a typical congressman has no fear of losing a general election but is terrified of a primary challenge. Many therefore pander to extremists on their own side rather than forging sensible centrist deals with the other. This is no way to run a country. Electoral reforms, such as letting independent commissions draw district boundaries, would not suddenly make America governable, but they would help. It is time for less cliff-hanging, and more common sense.

Men budgetstriden i Washington är ett tecken på en djupgående splittring mellan demokrater och de alltmer radikaliserade republikanerna. En splittring som har ökat markant under de senaste decennierna. Och det finns inte något som tyder på att klyftorna kommer att kunna överbryggas.

Dan Balz har skrivit en synnerligen intressant artikel i Washington Post om polariseringen i dagens USA: Shutdown’s roots lie in deeply embedded divisions in America’s politics

In the states, the red-blue divisions have for now produced governments largely controlled by one party or the other. In Washington, they have produced a divided government and could continue to do so for some years to come. Nothing in politics is permanent, but Democrats now enjoy some advantage in the electoral college competition, while the alignment of congressional districts gives Republicans the upper hand in controlling the House. Divided government has resulted in a breakdown in governance.
….
In the current standoff, Republicans are more at risk of suffering any political fallout or public backlash. That is because of the insistence by hard-line conservatives in the House, who are deeply opposed to Obama’s Affordable Care Act, that their leaders adhere to the tactics that led to the shutdown.
…
Emergence of a trend
…
Over the past two decades, the percentage of self-identified Republicans and Democrats who support their party’s presidential nominee has ticked higher and higher. In the past three elections, according to American National Election Studies data cited by Jacobson, 89 or 90 percent of Republicans and Democrats backed their party’s nominees. Three decades ago, those percentages were considerably lower.

What made 2012 more significant was the degree to which voting in House and Senate elections followed a similar pattern. In each case, nine in 10 partisans backed their party’s candidates for either House or Senate races.

Men splittringen går egentligen betydligt djupare än partipolitik. Det handlar lika mycket om den kristna högerns vision av USA som en kristen nation inte alls olik dagens Iran, fast utan mullor, om de kristnas motstånd mot könsneutrala äktenskap, om oreglerad tillgången till handeldvapen för alla inklusive psykiskt störda, om den republikanska landsbygden mot de demokratiska storstäderna, om USA ska bli en del av världen eller inte.

Omvärlden knackar allt kraftigare på USA:s dörr och kräver att USA ska anpassa sig till omvärlden och inte tvärt om.

Republikanerna har varit mycket skickliga i att maximera sina politiska positioner. Så vann demokraterna faktiskt, som Dan Balz skriver, det senaste valet till representanthuset med hela 1,4 miljoner röster, men hamnade ändå i minoritet Orsaken är att republikanerna inte har dragit sig för, om nu ursäktar den dåliga vitsen, att dra om valdistrikten i republikanska delstater så att dom kan vinna med en minoritet av rösterna.

Idet republikanska North Caolina håller man också nu på att göra det så svårt som möjligt för traditionellt demokratiska väljare att rösta.

Det finns inga tecken på att polariseringen kommer att minska, snarare tvärt om. Dagens fundamentalistiska tepåsar liknar i mångt och mycket de sydafrikanska boerna, som lyckades hålla omvärlden stången i decennier innan de slutligen övermannades.

Jag kan mycket väl de dagens situation fortsätta i flera decennier framöver. Det tog över 100 år från det att Abraham Lincoln avskaffade slaveriet tills Lyndon Johnson avskaffade apartheidsystemet i sydstaterna genom The Civil Rights Act of 1964 och Voting Rights Act of 1965.

Det kan mycket väl ta ytterligare 100 år innan den kristna fundamentalismen inom det republikanska partiet falnar.

Pressklipp:
Stängt USA stoppar asteroidvarning,Jag köper inte aktier för tillfället ,Försvarsanställda i USA återkallas,

[tags]John Boehner Budget Cuts, John Boehner Debt Ceiling, John Boehner Debt Ceiling Negotiations, John Boehner Obama, [/tags]