Politik

Bitch slapping, Lena Andersson smockar till svenska kyrkan och Antje Jackelen. Gud vad jag saknar K.G. Hammar!

Utan Lena Andersson skulle Sverige bli betydligt andefattigare. Vilket hon återigen har bevisat genom att ge svenska kyrkan och dess teologi en välbehövlig bitch slap, ett amerikanskt uttryck som betyder en lätt dask med öppen hand, som kontrast mot att slå till med knuten näve.

Orsaken till min skeptiska attityd mot Antje Jackelen är hennes helt onödiga angrepp på Richard Dawkins, som hon tydligen ser som en motståndare. Detta efter att i USA ha enligt Wikipedian ha “arbetat som europaansvarig för The Religion and Science Course Program vid The Center for Theology and the Natural Sciences i Berkeley, Kalifornien”.

Då ska man det så ska man sen inte försöka misstänkliggöra sin motståndare. Det är oärligt helt enkelt. Mer om det längre ner i det här inlägget.

Lena Andersson skriver i DN: Med Gud in i tankelättjan

Genom den upplösta tanken och det substansfria ordet utövas samma prästerliga makt som förr, bara mer försåtligt.

Förr ingav prästerskapet fruktan i människorna. Det hotade med skärselden, inskärpte synden, skulden och skammen och fick folk att känna sig dåliga inför heligheten. När prästen lämnat rummet tog man sin sup och när kyrkans tjänare var utom hörhåll drog man sitt skämt; de osedliga böckerna lästes i lönndom och fruktan.

En ännu nyare tid kom, vår tid, i vilken Svenska kyrkans tongivande har hämtat sig från detroniseringen och funnit nya metoder för kväsning av lusten och tankefriheten. I dag har de utsett en annan form av andlig synd som orsak att fördela skam, skuld och låghet – den intellektuella synden att hävda att något i verkligheten förhåller sig på ett visst sätt snarare än på ett annat, att definiera sina begrepp och systematisera sina utsagor, att utesluta orimligheter, att ställa följdfrågor till fluffiga påståenden, att inte nöja sig med tomma hyllningar till ”ambivalensen” och ”det mångfacetterade”, utan i stället undra vad man ska ha de substanslösa påståendena till och hur de kan analyseras.

Lena Andersson har återigen skrivit en ypperlig artikel som försäkras att läsas.

Ann Heberlein som är teologie doktor i Etik går till motattack: Ann Heberlein: Biskop Antje Jackelén är större än Lena Anderssons debatteknik

Lena Anderssons reaktion är lika förutsägbar som obegriplig. Ateister föreställer sig att kristna är vetenskapsfientliga, kvinnoförtryckande homofober. Det tycker ateisterna är dumt och ägnar därför tid och energi åt att bekämpa dessa idéer. När då ateisten träffar en kristen som varken är homofob, kvinnoförtryckare eller vetenskapsfientlig blir de jättearga för att deras fördomar kommer på skam, varpå de dömer ut den liberala kristne som otillräckligt kristen. Man kan ju tycka att ateisten i stället skulle välkomna kristna som delar deras humanistiska värderingar. En av mina vänner som är ateist (jo, jag har flera ateister i min vänkrets) förklarar varför: “Man vill att fienden ska vara tydlig”.

Lena Andersson svarar: Lena Andersson svarar Ann Heberlein: Kyrkans ödmjukhet är förklädd kunskapsfientlighet

Lena Andersson svarar Ann Heberlein: Kyrkans ödmjukhet är förklädd kunskapsfientlighet
. “Gud är alltid större än våra föreställningar”, avslutar Ann Heberlein sin kritik (DN 25/10) av min kritik (DN 19/10) av just den sortens luftiga påståenden, typiska för Svenska kyrkans rådande teologi. Undersöker man dem vidare kallas man undantagslöst svartvit, fyrkantig, tondöv, existentiellt omogen och nu också dum.

I motsats till Heberlein tror inte jag att Gud är större än våra föreställningar utan en del av dem, och ett påhitt. Huruvida de ledande teologerna i Svenska kyrkan också anser att Gud är ett påhitt eller existerar utanför människans föreställningar är påfallande svårt att få klarhet i, eftersom strävan efter klarhet av dem avfärdas som en intellektuell defekt.

Jag saknar verkligen K.G. Hammar. Han har vad jag kan se inget Twitterkonto som Antje Jackelen, men han har alltid haft klass och utstrålat intelligens och ja mänsklighet. Och inte minst, karl har humor, vilket sannerligen inte är vanligt.

Jag har läst och gillat några av hans böcker.

Svenska kyrkan och dess kommande ärkebiskop har givetvis all rätt att tro vad dom vill. Men sluta att angripa Richard Dawkins och sluta att se vetenskapen som en fiende. Och om ni inte slutar att med ert flumspråk så får ni också finna er i att människor reagerar.

Pressklipp:

[tags] Antje Jackelén, Sveriges Ärkebiskop, K.G. Hammar Antje Jackelén, Sveriges Ärkebiskop Antje Jackelén, Junfrufödsel Antje Jackelén[/tags]

8 thoughts on “Bitch slapping, Lena Andersson smockar till svenska kyrkan och Antje Jackelen. Gud vad jag saknar K.G. Hammar!

    1. Lennart

      Marcin, jag såg det, känner inte till detaljerna men det handlar inte om Svenska Kyrkan, är det riktigt?

  1. Xigol Bångh

    Hej!
    Jag tycker ni har en bra ÄB. Men kyrkan i våra länder, Sverige, Finland, borde se upp med tendensen att tolerera tröghet och populism. Mina tankar om detta nedan:

    Trots skepticism och cynism bygger våra tankevärldars trovärdighet på att vi, om än mycket är uppbundet till bördsgrupper och ekonomisk hierarki, åtlyder även naturliga hierarkier. Vi har inte rätt att låta ”dober” komma om. Samhällen bringas till ett tillstånd av konfyshet om man i en populistisk kullerbytta att likställa utbildning med gott huvud låter huvudlösa utan restriktioner ställas framför huvudena. Varje helhetssyn som kan ha funnits kommer att gå förlorad. När det intelligenta offentliga samtalet saknas är det svårt att, ens om man ville det, vaska fram huvuden för offentliga uppdrag till exempel i politiken. Lockelsen att luta mot populism är i den situationen mycket stor. Massorna vilseförs och fildirigeras medelst enklast möjliga slogans. Att ersätta kompassen av ”det som är rätt” med ”det som ger pengar” har som vi förstår ytterst demoraliserande och sönderbrytande följder. Avskilda från allsidigt deltagande och ansvar och isolerade som endast objekt har massorna fjärmat sig från all slags reell överbryggande kunskap, både från andligt kunnande och praktisk individuell knowhow. När de får makt genom det politiska systemet och genom att skaklas för samverkan med skrupellösa ekonomiska planer, kan vi vänta handlingar, agendor och beslut i blindo, – reduktiva och kortsynta program.
    Under loppet av några århundraden har man lyckats riva upp flertusenåriga välbeprövade regionala och miljömässigt anpassade förvaltningssystem utan att istället föreslå något annat än en hårddragen, omnidespotisk och njugg regim för att utsuga, sälja och bruka slut.

    Särskilt de västerländska männen är vanligen inkapslade i sina enmansliv, utåt vid behov förbindliga, via en showpice- eller gåvo-personlighet, men aldrig involverade på heltid i en gemensam ande. De har sist och slutligen aldrig haft något åt någon att ge utom åt sig själva!
    Konstant kärleksfull kontakt med och känslighet för någon annan är tecken på Gud – ett villkor för att vi inte skall falla ur skapelsen och gå den emot i våra egna gärningar. Påtvungna relationer är självklart umbärliga och skadliga. Men det är ändå på inbyggt tvång till just dessa som vår kultur är uppbyggd.

    De gamla kulturerna har var och en med sitt religionssystem varit måna om att skapelsen inte skall falla sönder. Tao, zen, hinduism, har förliknat brott mot den stora ordningen med oskickligt, oetiskt eller misslyckat och förfelat beteende. Jesus gjorde sina helanden på samma sätt i samklang med den stora ordningen: ”Jag gör bara vad jag ser Fadern göra”. I den västerländska kulturen är vi uppbrutna från skapelsen och från varandra. Som individer är vi lämnade ensamma, som kultur gör vi åverkan. Den skapelse vars ordning vi skulle respektera fungerar inte längre som förr omkring oss. Systemen för holisisk samlevnad har brutits sönder. I vår världsdel är vi hänvisade till tro in absurdum och inte till åskådning. Tron gör för oss skillnad mellan förtappelse och frälsning.

    Även om många som tror är att beteckna som ”får”, oskyldiga, rena, välsignade, så är de inte automatiskt att betrakta som verbala auktoriteter på det religiösa området. Var och en som har en religiös upplevelse är inte en andlig ledare. Den intellektuella stringensen behöver alltså upprätthållas inom trossystemet. Inte heller kyrkan har rätt att släppa ”dober” framför. Världens religiösa ledare har varit bildade och intelligenta. Jesus och Mohammed har haft en historisk helhetssyn som de välsignade ”fåren” inte kan ställa sig i bräschen för.

    Holismen, med samhörighet (ett i Kristus) ledd av huvudet (Kristus), är den modell som stås för av religionerna. Splittring, och med okunnigheten i ledningen, är den sekulära vägen mot förstörelsen.
    När alla har samma mål och för sitt liv är i besittning av samma resurser fungerar naturliga hierarkier självklart organiserande pro-Ordningen, och kan inte missbrukas för förtryck. Var och en arbetar naturligt för de övrigas bästa.

    För mänsklighetens frälsande församlande undan påtrugade ideologier har religionerna arbetat. Sekulärekonomiska imperialistiska mål har kopplat oss loss från Gud och Hans skapelseordning och hånar realiteterna via den vulgära förnekelsens tillstånd. Man må kalla det förnuft/ratio eller vetenskap, denna reduktiva kortsynta oordning som har nyttat av att släppa fram de huvudlösa framom huvudena och tillåta dem att skrädda en hel kulturs livsfilosofi. Detta är att brista i ansvar. Institutioner som kyrkan kan avkrävas en deklaration över hur de använt sin tid här i världen. Har den visat respekt för sådant andligt betingat ledarskap som ges som hjälp och frälsning av anden, förbi de onaturligaste av hierarkier framsprungna ur en förvanskad kulturs moderna censur av sin nedgång? Ska vi ha dumma präster som talar för välsignelseakter av ”sodomi”?Liksom kommunismen, när den ingår fördrag med utilitarism, materialism och marknadsekonomi, tappar sin seger, gör kyrkan det om den köper sig förlängd tid genom oförsvarbara dobrig vulgärallians med mörkrets rike.

    “Ideologiernas död” skall inte betyda att vi inte har rätt att formulera en förenandets ideologi. Om ansvaret kan vi inte få vara för tysta.

  2. Johnny

    Kristendom är 2000 år gammal religion och politik. Till skillnad från Islam och Judendom är Kristendom universell, alla är välkomna, ingen är infidel eller goyim (otrogna kreatur). Kristendom är heller inte lika sinnessjuk som Islam och Judendom eftersom den inte tillämpar könsstympning av barn eller kräver djurplågerislaktat kött.

    Förstår egentligen inte vart du vill komma med din kritik av en nästan död religion och hyllning av en innehållslös ateism som inte gör någon människa glad? Vilka mänskliga problem löser du med det? Vem blir lyckligare av denna kritik? Utvecklingen har inte stått still, tvärtom, mängder av nya vetenskaper, tekniker, metoder, filosofier, etc har utvecklats under senare år som verkligen löser folks existentiella problem och som ökar den mänskliga glädjen. Varför inte studera vad ex Byron Katie eller Scott Kiloby har att erbjuda, för att nämna två mycket duktiga amerikaner som hjälpt miljoner människor till ett bättre liv.

  3. Bengan

    Den avgörande frågan är väl om man som präst (biskop) i Svenska kyrkan ska tro på bibeln som man lovat vid prästvigningen eller mera vara humanist i största allmänhet och alltså strunta i de avgivna prästlöftena.

    1. Lennart

      Bengan: Håller helt med K.G. Hammar. Och Pastor Jansson, dvs Hasse Alfredsson var superb. Intressant att en av Hasses söner, Tomas Alfredson, har blivit en internationell regissör av rang.

Comments are closed.