Israels Netanyahu befinner sig plötsligt i ett två-frontskrig. USA:s utrikesminister John Kerry hotar lyfta den hermetiska blockaden av Iran genom att sluta ett kärnenergiavtal med Irans president Hassan Rouhani och dennes regering. Ett avtal som av allt att döma stöds av Irans högste ledare Ali Khamenei.
Samtidigt tjänar Kerry också som impressario för samtal mellan Israel och palestinierna på Västbanken om ett fredsavtal.
Netanyahu har redan saboterat fredssamtalen genom att tillkännage omfattande nya bosättningar på Västbanken. Så han har den fronten under kontroll.
Han har nu också mobiliserat sina allierade i kongressen till att rösta igenom nya sanktioner mot Iran, som sedan kan komma i en aldrig sinande ström.
Mark Landler skriver i New York Times: After Near Miss on Iran, Kerry Insists Diplomacy Is Still the Right Path
Negotiations in Geneva faltered in large part over Iran’s push for language that would give it a formal right to enrichment, according to Western diplomats. But given that Iran already has 19,000 centrifuges, many experts and former administration officials say that such an accommodation will inevitably have to be part of a final agreement.
Persuading Israel, Saudi Arabia and members of Congress to go along with that, analysts say, will require a lobbying campaign far more intense than the one Mr. Kerry is now waging. To succeed, some said, the administration will need to bring in a bigger gun.
“President Obama himself will have to step up and lead this effort,” said Cliff Kupchan, an Iran expert at the Eurasia Group, a risk consultancy. “U.S. assurance will have to come from the very top.”
Som det nu ser ut så kommer Kerry och EU:s utrikesministrar att förr eller senare få igenom ett avtal med Iran, ett avtal som den amerikanska kongressen kommer att skjuta i sank.
Orsakerna är många, ett är att Netanyahu har redan visat att han kan utmanövrera Obama, och två är nästa års kongressval. Om Obama skulle försöka driva igenom ett avtal med Iran så kommer demokraternas marginaler i kongressvalen att minska ansenligt. Det mest logiska är därför att Obama precis som han gjorde under sin första mandatperiod, kommer att kapitulera och stödja Netanyahu.
Vad som gör det extra troligt är att Netanyahu nu har välkomnat den i sanning obeskrivbare Avigdor Lieberman tillbaks som Israels nye utrikesminister. Acquitted Israeli Politician Returns to Foreign Minister’s Job
Obama har ingenting att vinna på ett avtal med Iran eller på fred för palestinierna. Han har allt att vinna på att ge demokraterna draghjälp i nästa års kongressval.
Obama har alltid varit en pragmatiker som inte drar sig för att ändra kurs om den utstakade kursen verkar alltför riskabel. Som i Syrien.
En överförsiktig man, som han har visat på ett otal områden. Som när det tog honom hela fyra år att efter en rad kvalfyllda böner till sin gud i Vita Huset slutligen ändra åsikt i frågan om könsneutrala äktenskap. Långt efter det att de flesta ministrar i hans regeringen redan hade gjort det.
Det bör också sägas att Netanyahu har allierade i sin motståndskamp. Saudi Arabien och gulfstaterna är också de massivt anti-Iran, men det är Netanyahu som har ett massivt inflytande i kongressen.
Pressklipp:
Iranskt affärsimperium kartlagt,
[tags]Iran Israel, Netanyahu och Rouhani, Israel Rouhani, USA Rouhani, Obama Rouhani [/tags]