Ingen visste egentligen vad som skulle komma att hända när hundratals miljoner människor runt om i världen plötsligt fick möjligheten att själva börja skriva på webben på s.k. bloggar. Det började i mitten på 1990-talet och växte sedan snabbt allteftersom man fick nya och enklare publiceringsverktyg.
I Sverige fick bloggarna sitt genombrott efter tsunamin i Indiska oceanen 26 december 2004. Många bloggar visade sig mycket effektiva för snabb kommunikation och publikation. Det sattes upp listor på bloggar på plats av svenskar i Thailand.
Wikipedian skriver “Sen skapade Riksdagens behandling av FRA-lagen 17 juni 2008 en reaktion i bloggosfären som gav upphov till begreppet bloggbävning – numera på Språkrådets nyordslista.” (Se föregående länk)
Den här bloggen började i augusti 2004 och kommer alltså att fira tioårsjubileum, med över 15000 inlägg, nästa år.
Men hur gick det sen? Fick bloggarna något egentligen inflytande, slutade de breda massorna ute i stugorna att läsa dagspressen, hur gick det?
Tom Foremski, f.d. journalist på brittiska Financial Times, skriver i Silicon Valley Insider om vad han anser vara: Blogging’s Massive Failure To Topple Mass Media
There was a widespread belief that blogging would become a serious challenge to the establishment and its control of ideas, that the blogging movement was intrinsically revolutionary, that it would disrupt everything, and it would topple mass media.
Armies of of citizen journalists would arise and in their vigilance they would make transparent all government and corporate misdeeds. The hated gatekeepers of mass media would be swept away and their censorship of the truth would be vanquished.
Sadly, things turned out differently. Blogging, and other forms of social media, became mostly amplifiers of establishment ideas, a place for people to share links to mass media content. Social media became social distribution of mass media (SoDOMM). Blogging failed massively.
And now with the trend toward paid traffic, it’s even worse because money speaks loudest and free speech becomes worthless when no one can hear it.
Vad som har orsakad tidningsdöden är inte bloggar utan Googles webbaserade reklammodell och Tom Foremski skriver också att det brukade råda ett starkt kamratskap bland de tidiga bloggarna, men i dag länkar man inte ens till varandra.
Nu är den här pessimistiska bilden av en förfallande bloggosfär inte riktigt sann. För vad som skedde var mobiltelefonen och den mobila webben och nya medier. De ursprungliga bloggarna satt vid sina skrivbord och knackade på sina datorer som forna tiders kontorsarbetare. Dom hade inte tillgång till Video – Youtube grundades 2005 – inga bildarkiv och inget bredband.
Sen kom Facebook februari 2004 och Twitter i mars 2006. De sociala nätverken, mobilen och surfplattorna och kidsen tog över. Twitter grundades i mars 2006, och iPhone i juni 2007. Idag är de gamla traditionella bloggarna en fotnot i bruset från mikrobloggar, sociala nätverk och mobila bildbloggar med namn som Instagram och Snapchat.
Nya enklare bloggverktyg som Tumlbr fokuserade på bilder och grafik och inte så mycket på text. Och YouTube har lett till en veritabel revolution med miljoner videon om allt från hur man knyter sin slips till hur man lär sig programmera, investera, vad som är värt att se i Beijing, eller detaljer på Syrien-regimens senaste massakrer. Bara YouTube är oändligt mycket viktigare än den ursprungliga bloggosfären någonsin var.
Min egen blogg innehåller idag mängder med högdefinitionsbilder och videon varje vecka, det gjorde den inte ens för ett år sen. Och mer förändringar kommer.
Det enda vi kan vara säkra på är att webben kommer att fortsätta att utvecklas i nya banor i allt snabbare takt, och att vi kommer att läsa och konsumera bloggar och sociala nätverk i mobilen och inte iklädd en aldrig så bekväm kamelhårsulster på en trästol framför ett skrivbord.
Något som jag kommer att dokumentera här på den här bloggen.
[tags]Twitter Börsintroduktion, Mikrobloggar, Bloggar, Sociala Sajter, Riskkapital mikrobloggar [/tags]
Jag har hört alldeles för många “vi har just uppgraderat vår podcaststudio/utrustning” för att våga svara på den frågan. Men det här ser ut att vara ett bra ställe att börja för den som är intresserad:
http://podcastsaboutpodcasting.com/
Kompletterande tankar (plus tack för feedback etc): Jag har en känsla av att “private journalism” internet i USA och dito i Sverige håller på att utvecklas åt två olika håll. Skillnaden verkar vara podcasts. I Sverige är bloggrörelsen inflytelserik, av skäl nämnda ovan, och kanske inte av de personer man skulle önska var det (tokvänster och tokhöger). I USA verkar det mer och mer vara podcasts som gäller. Jag har inte en enda svensk podcast på min blogroll som jag tycker är så bra att jag ens kollar den regelbundet, inte ens någon idrottspodcast. Däremot har jag ett tiotal amerikanska. Givetvis lyssnar jag inte på allt, av samma skäl som jag inte läser alla texter på en blogg, men jag checkar förbi regelbundet för att se om de har intervjuat någon intressant person. USA har ju en längre historia av fri radio och teve, medan Sverige länge bara hade två tevekanaler och dessutom stöttat olönsamma tidningar med presstöd – så kanske är det en kulturell skillnad från tidigare generationer som faktiskt slår igenom även hos de nuvarande yngre?
Peter: Intressant med amerikanska podcasts, visste faktiskt inte det. Vet du vilket verktyg dom använder. Har själv tänkt på det men det enda verktyg jag har hittat är svenska https://soundcloud.com/, och det är litet i dyraste laget.
Då är det ju betydligt billigare, som i gratis, att videoblogga på YouTube. Speciellt nu med de bakåtriktade kamerorna som finns på varenda mobil. Har själv experimenterat med det och det går jättebra.
Den svenska bloggosfären verkar idag domineras av tjejer som modebloggar och som ofta tjänar bra med pengar på det. Jag vet inte hur många akademiska lärare so bloggar, men det tror jag är vanligare här i USA.
En utveckling som jag hade fruktat är att alla skulle börja skriva på engelska. Men det har inte skett.
Sen har tidningarna och de professionella journalisterna tagit över bloggkonceptet.
Men den stora utvecklingen är mikrobloggarna och Facebook, Tumblr, Instagram, Path, och nu Snapchat som har förändrat allt. Politiker och akademiker och alla som är någonting finns på Twitter. Och de breda massorna bloggar inte, de postar på Facebook. Tumblr, Instagram mm.
Man undrar vad som kommer härnäst?
Ja, Carl Bildt säger faktiskt inget alls intressant. Inga analyser eller provokativa uttalanden. Bara ett frejdigt resande. Helt ointressant. Så jag räknar inte hans blogg till movers and shakers alls. Däremot finns några svenska bloggare som faktiskt har reell makt i egenskap av att emellanåt producera analytiska och verkligt kritiska inlägg som biter sig fast. Men som alla bloggare för de ju sin egen agenda, så man får hålla sin tunga i rätt mun så att man inte glider iväg in i deras personliga agenda.
Peter Andersson, Om jag får vara så fräck att rekommendera en inflytelserik blogg för dig:
http://cornucopia.cornubot.se
BH kanske kan hålla intresset vid liv ett tag, men den här är något extra.
Ber om ursäkt Lennart för att locka över läsare till en annan blog, men jag tror inte att den konkurrerar med din. Snarare kompletterar ni varandra. Det är därför jag läser bägge med behållning.
Kalle: Inga problem alls. Jag sätter gärna upp din blogg på min bloggrulle också.
Lennart, du missförstår mig nog. Varför skulle Lambertz blogga?
Jag menar etablerade bloggare som kritiskt granskar media och samhälle. Och där har även du din givna plats. Har du t.ex kollat om det är några journalister som läser din blogg, eller några politiker. Ordets makt är stor!
Tro mig, media och politiker håller ett öga på vissa bloggare. Där kan de få tips, och där kan de även få pisk, rejält med pisk, så de har dubbla intressen att hålla sig ajour med dessa. Och får de pisk så kommer någon konkurrent att dra nytta av det, så ingen vill få pisk. Vissa bloggare har alltså reell makt, kanske inte du så mycket än, men iaf lite. Fjärde statsmakten granskar den tredje, etc.
Kalle: Jodå, jag vet att vissa svenska journalister läser min blogg litet då och då eftersom jag har haft mejlkontakt med dom.
Fallet mer Göran Lambertz är instruktivt av följande anledning: i det hierarkiska svenska samhället är det relativt ovanligt att män och kvinnor “i staten”, med social status, bloggar. Så har det alltid varit. Det finns undantag som Carl Bildt, men dom är få. Jg tror aldrig att det skulle falla Lambertz in att blogga eftersom han har tillgång till pressen när helst han vill. Det har Carl Bildt också men han inser att han kan förvandla sin blogg och sitt Twitterflöde till ett personligt varumärke. Lambertz är t.ex. inte ens på Twitter.
Här i det mer öppna USA är det betydligt vanligare att även människor som har tillgång till media bloggar. Samhällsklimatet är öppnare helt enkelt. Även en helt vanlig opinionsbildare kan få status. Det är betydligt svårare i Sverige.
För att liberaler är mainstream inbillar jag mig. Vill du hitta libertarianer så är det väl bloggar som gäller.
San: Det stämmer säkert, men nu tänker jag inte enbart på politiska bloggar.
@Peter:
Tokliberalismen heter det!
God Jul!
Jag letar efter något att säga emot men hittar inte en enda detalj. Får således ta skamgreppet att vända på hela frågeställningen istället:
Varför har bloggrörelsen blivit så oerhört mycket mer framgångsrik inom tokvänstern och tokhögern än inom liberalismen? Den har fört SD in i Riksdagen. Den har fått Vänsterpartiet att behandlas av gammelmedia som ett seriöst tänkbart regeringsparti och tvingade fram en gemensam valplattform mellan S, MP och V i förra valrörelsen.
Det är inte svårt att googla fram populära höger- och vänsterbloggar. Att hitta balanserade mittdemokratiska bloggar däremot… det har blivit allt svårare.
“därför misslyckade papyrus-rörelsen”
“därför misslyckades hällstens-ristarna”
“språket – ett fiasko!”
“gutturala läten – rörelsen som inte nådde sitt mål”
“tryckförändringar-som-färdas-i-luften-rörelsen åstadkom inget”
Vissa bloggar har definitivt inflytande, då de läses av både media och politiker. Och emellanåt kommer det som skrivs fram även i statsmedia.
Jag ser de mer seriösa delarna av bloggosfären som den fjärde statsmakten, den som granskar media. Det är definitivt en viktig funktion i samhället.
Kalle: Kan du ge några exempel? Man skulle t.ex. kunna tro att en person som Göran Lambertz skulle blogga, men eftersom han har fritt tillträde till pressen närhelst han vill så behöver han givetvis inte bry sig.