Klicka på boken.
Det finns en fundamental skillnad mellan de amerikanska och svenska ministrar, och det är att de amerikanska ministrarna oftast har skyhöga akademiska meriter medan de svenska oftast inte har några meriter alls. Sveriges nuvarande försvarsminister Karin Enström är t.ex. kapten i Amfibiekåren men har inga andra synliga meriter utom medlemskap i Moderaterna. Inte ens Carl Bildt har vad jag vet några som helst akademiska meriter.
USA:s förre och högt aktade försvarsminister Robert M Gates, som var försvarsminister 2006-2011 hade en fil kand från College of William and Mary, Fil Lic i historia från Indiana University och doktorerade slutligen i Ryska och Sovjetisk Historia från Georgetown University. Titeln på hans avhandling var “Soviet Sinology: An Untapped Source for Kremlin Views and Disputes Relating to Contemporary Events in China”. Ett ämne som jag själv har studerat.
Litet skillnad i intellektuella prestationer från dagens, och jag tror även alla tidigare svenska försvarsministrar kan man lugnt säga.
Innan han var försvarsminister tjänstgjorde Gates i 26 år i CIA , det nationella säkerhetsrådet i Vita Huset, och under president George HW Bush chef för CIA.
Gates har nu skrivit sina memoarer som är av intresse för den inblick dom ger i hur president Obama och hans stab i Vita Huset styr USA:s utrikes och militärpolitik.
Tom Shanker i New York Times recenserar Robert Gates bok: Obama Lost Faith in His Afghan Strategy, Book Asserts
At a pivotal meeting in the situation room in March 2011, Mr. Gates said, Mr. Obama opened with a blast of frustration over his Afghan policy — expressing doubts about Gen. David H. Petraeus, the commander he had chosen, and questioning whether he could do business with the Afghan president, Hamid Karzai.
“As I sat there, I thought: The president doesn’t trust his commander, can’t stand Karzai, doesn’t believe in his own strategy and doesn’t consider the war to be his,” Mr. Gates writes. “For him, it’s all about getting out.”
“Duty: Memoirs of a Secretary at War” is the first book describing those years written from inside the cabinet. Mr. Gates offers more than 600 pages of detailed history of his personal wars with Congress, the Pentagon bureaucracy and, in particular, Mr. Obama’s White House staff over the four and a half years he sought to salvage victory in Iraq and Afghanistan.
The “controlling nature” of the Obama White House and the national security staff “took micromanagement and operational meddling to a new level,” Mr. Gates writes.
Det viktiga här att Gates klart visar hur svårt det är för president Obama att styra USA:s militärpolitik. Han saknar helt administrativ erfarenhet och har dessutom inte som helst insikter i krigföring eller krigshistoria. Hur smart han än är så har varken han eller hans stab kunnat sätta sig in i alla de detaljer som gör att krig mest av allt liknar väldiga dimridåer där ingenting är säkert eller ens förståeligt.
Det här är en viktig bok för alla som är intresserad av Obama-regeringens utrikes- och militärpolitik.
Och ett tecken på hur viktig boken är, är att den har recenserats i alla stora amerikanska tidningar, bl.a. Washington post och Wall Street Journal som har ett utdrag ut boken, bl.a. följande: (utdraget i artikeln är mycket längre)
t was because, despite everyone being “nice” to me, getting anything consequential done was so damnably difficult—even in the midst of two wars. I did not just have to wage war in Afghanistan and Iraq and against al Qaeda; I also had to battle the bureaucratic inertia of the Pentagon, surmount internal conflicts within both administrations, avoid the partisan abyss in Congress, evade the single-minded parochial self-interest of so many members of Congress and resist the magnetic pull exercised by the White House, especially in the Obama administration, to bring everything under its control and micromanagement. Over time, the broad dysfunction of today’s Washington wore me down, especially as I tried to maintain a public posture of nonpartisan calm, reason and conciliation.
Pressklipp:
USA-fartyg redo ta hand om kemvapen,Irakiska islamister manar till våldÖver 30 personer dödade i Irak
Det var ett intressant inlägg om USAs föregående försvarsminister och hans utmaningar i jobbet. Försvarspolitiken och utrikespolitiken framförs huvudsakligen av “The Council on Foreign Relations, (CFR)” som också tillsatt många presidenter och utrikesministrar, AIPAC har också stort inflytande över Mellanöstern politiken.
Obama är godkänd och tillsatt av bankindustrin, oljeindustrin och försvarsindustrin, mfl. Marknadsförd av Main Stream Media och sponsrad av Big Business (BB), så har Obama fullföljt Bush 9/11 politik, War on Terror, i Irak och Afghanistan samt andra delar av världen.
Det är fortfarande CFR politiken som gäller oavsett olika presidenters retorik. MSM och Hollywood hjälper till. ADL stämplar alla kritiker som Antisemiter och rasister. Amerikanska folkets politiska representanter säger en sak för att bli valda och går sedan sina sponsorers ärenden. Washington har idag USAs rikaste befolkning som tjänar sina pengar på politik, sponsoring, lobbying, etc, enligt källor som jag läst. Antagligen är Washington världens mest korrumperade stad.
Det som händer i USA och Nordamerika händer också i Europa vad gäller invandring, mångkultur, rengbågsrörelsen, frihandel, politik, banking, media, etc.
Oligarkerna från det Brittiska imperiet och det Ostindiska Kompaniet skapade världens största förmögenheter inom bank, sjöfart, handel, gruvor, olja, skog, råvaror, tillverkning, etc, för sin tid. Det Brittiska imperiet förlorade USA till amerikanerna, men lyckades behålla Kanada, Australien, Nya Zeeland under drottningen, plus många mindre stater och jurisdiktioner i Karibien, Stilla Havet, etc. Brittiska och Amerikanska bankirer äger och kontrollerar centralbankerna i sina länder idag och värnar det exklusiva privilegiet av folket att skapa hur mycket pengar de vill från ingenting och låna ut mot ränta.
Bank, media och storföretags oligarkin i västvärlden styr politiken i huvudsak idag, inte folken i demokratisk god ordning. Det är i alla fall så jag förstår världen idag.
God fortsättning 2014, 🙂
Johnny: Tack detsamma. The Council on Foreign Relations är en tankesmedja. Att säga att den har något inflytande i Washington är som att säga att det är Timbro som styr Sverige.