Politik

Syrien-förhandlingar i veckan, Geneve II: München 38 eller slutet på Assad-diktaturen och ett nytt Mellanöstern?

De första lokala missnöjesyttringarna inleddes den 26 januari 2011 och eskalerade den 15 mars samma år till landsomfattande protester. Assad-regimen svarade med väpnat våld och även gasangrepp mot civilbefolkningen och idag, tre år senare, har över 100 000 människor dödats, mångdubbelt fler sårats och lemlästats och över två miljoner tvingats fly sina hem.

På grund av president Obamas vägran att bli indragen i ett nytt krig i Mellanöstern har en ohelig allians mellan Rysslands Putin, Iran och Hizbollah intervenerat på Assad-regimens sida och hållit regimen under armarna tills regimen nu sitter säkert i sadeln.

USA:s utrikesmister John Kerry har gjort vad han har kunnat med den svaga pokerhand som president Obama har gett honom. Han har lyckats få Ryssland att gå med på att tvinga regimen att avveckla sina kemiska vapen, och Kerry hoppas nu att en fredskonferens i Genève i veckan ska leda till, ja till vad är den stora frågan.

Nyckelspelaren Iran har inte inbjudits till konferensen, Obama har gång på gång gjort det klart att USA inte kommer att intervenera i Syrien och inte heller stödja rebellerna. Istället har röster höjts i Washington om att det bästa för USA är om Assad-regimen vinner. och här.

Som Patrick Cockburn skriver i brittiska Independent att det är uppenbart att USA och dess allierade är mer rädda för att Assad förlorar, vilket skulle kunna öppna dörren för ett sortiment av jihadister, än de är för att han kommer att vinna. Något som har har lett europeiska och kanske även CIA, att börja samarbeta med regimen i Damaskus.

Patrick Cockburn skriver i brittiska Independent: Peace possible in Syria as political landscape changes. The terrible butchery could end now that the US and Russia both want to finish the war

The US and its European allies have become more interested in containing the conflict than in getting rid of Assad. By the same token, Iran and Hezbollah no longer fear his overthrow, an outcome that, in the recent past, they considered an existential threat. The tipping point was last year’s decision by the US and Britain not to launch air strikes against Syria in the wake of the chemical weapons attacks in Damascus on 21 August, which might have escalated into the kind of air war waged by Nato against Libya’s Gaddafi in 2011.

There are further reasons behind pressures for de-escalation, even if the conflict cannot be brought to a complete end. It is evident that the US and its allies are more frightened of an Assad defeat, which could open the door to an assortment of jihadis, than they are of his victory. It is not surprising that European intelligence services have been talking with their Syrian

Det mest troliga blir därför att de rebeller som deltar i förhandlingarna i Geneve kommer att tvingas att gå med på att Assadregimen sitter kvar och en vapenvila utropas.

Men utan en internationell fredsstyrka på plats i Syrien så är vapenvilan lika mycket värd som den papperslapp som Neville Chamberlain hade med sig från Münchenöverenskommelsen till London 1938 med Hitlers namnunderskrift.

För vi vet redan att regimen har utnyttjat de vapenvilor som redan har utropats för att fortsätta sina anfall mot rebellerna: Syrian Rebels Say Cease-Fire Deals Prove Deceptive

The government rains aerial attacks on areas that refuse cease-fire offers. People in places that accept can find themselves facing new demands: to turn over wanted men, give up their light weapons and accept a military governor. Food is delivered piecemeal to retain the government’s leverage.

Rather than a mutually agreed cease-fire, one rebel leader said, it seemed “more like surrender.”

Washington Post skriver på ledarplats om konferensen: Syria peace conference faces long odds

Geneva 2 could be constructive if it were to produce some palliative measures. Mr. Kerry and his aides are talking up the possibility of localized cease-fires — the regime said Friday that it would propose one in the ravaged city of Aleppo — and the opening of humanitarian corridors to areas where hundreds of thousands of civilians are trapped, in some cases literally starving. The problem, as the New York Times reported Friday, is that the regime is cynically manipulating these would-be deals, attempting to force the surrender of rebel-held areas in exchange for food or approving relief convoys and then blocking them.

Mr. Assad’s employment of such tactics caused the last diplomatic process to break down two years ago. There’s not much reason to expect that he would behave differently now unless much greater pressure is brought to bear on him. That’s why it was slightly encouraging to hear Mr. Kerry say, “ We are also not out of options . . . to increase the pressure and further change the calculus.” We can only hope that this is not another Obama administration bluff.

Obama är fokuserad på Afghanistan och Iran. Han ser Assad som en garant för att Jihadgrupperingar inte tar över makten i Syrien. Och om det betyder att han överlämnar rebellerna och deras familjer till regimen så tror jag inte att han oroar sig mer än Chamberlain gjorde i München. Realpolitik är och förblir realpolitik.

För Putin kan det här komma att bli en historisk seger, som går hand i hand med hans motoffensiv i Ukraina som nu steg för steg förvandlas till en diktatur:

Som Andrew E. Kramer skriver i New York Times:n Ukraine Protests Over New Laws, Sticks and Stones Are Met With Tear Gas

A large rally in Kiev, Ukraine, that was called in part to protest a new set of laws cracking down on public protests turned violent on Sunday when men in balaclavas attacked the police with sticks and threw firecrackers and cobblestones at them.

The police responded with tear gas. By early evening, at least one police van was burning on a central street in the city, and witnesses said people had been injured, though it was unclear how severely.

PS:
Joe Laria skriver i Wall Street Journal att FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon har bjudit in Iran till Geneve II:

The United Nations invited Iran to take part in a peace conference on Syria later this week after Tehran agreed to terms laid out by the U.N., Secretary-General Ban Ki-moon said on Sunday.

The U.S. and Western allies had blocked Iran’s participation because it hadn’t agreed to the conference’s aim of creating a transitional government in Syria. The transitional government would run the country until elections could be held that likely wouldn’t include Syrian President Bashar al-Assad, who is backed by Iran.

The U.S. State Department, however, said that Iran must publicly acknowledge its support for a transitional government “with full executive authorities,” or the invitation must be rescinded. State Department spokeswoman Jen Psaki added that the U.S. remains “deeply concerned about Iran’s contributions to the Assad regime’s brutal campaign against its own people.”

Om Iran skulle komma att delta och om Iran skulle gå med på att dra tillbaks sina trupper från Syrien så skulle det kunna förändra läget totalt.

Varken Syrien-konferensen eller inbördeskriget i Syrien är isolerade händelser, utan en del av kampen om Mellanösterns framtid. Kommer vi att få se en ny generation av brutala diktaturer i Mellanöstern, eller kommer den Arabiska Våren att överleva? Det är det som kommer att avgöras i Genève.

Vi får snart se hur det går.

Fler inlägg om Syrien

Källor om inbördeskriget i Syrien
Fler inlägg om Syrien,
Syria Comment
Brown Moses blogg
CIA:s World Factbook om Syrien,Carnegia Endowments Syrien-sajt,Aftonbladet

Pressklipp:
?Skillnad på islamister och islamister?,Många hinder för Syrienmöte,Kampen om Syrien ? ett krig genom ombud,DN

[tags]Bashar Assad, Syria Assad, Assad USA, Obama Syrien, Inbördeskriget i Syrien, Masasit Mati, Brown Moses [/tags]

6 thoughts on “Syrien-förhandlingar i veckan, Geneve II: München 38 eller slutet på Assad-diktaturen och ett nytt Mellanöstern?

  1. Bosse

    Lennart: Jag vet att Assadregimen är allt annat än en demokratisk “hellylleregim”, ingen behöver tala om det för mig för det vet jag redan. Det jag skriver är att det inte finns några bra alternativ här och kommer ISIS eller liknande dårar till makten blir det tyvärr inte ett spår bättre och chansen att syrierna då får bestämma över sin egen framtid är minimal, shariagubbar brukar inte vara så mycket för demokrati. Obama är självklart helt införstådd med detta och vill inte bli låst i ännu ett Irak-elände, och det har jag full förståelse för. Den mannen må vara både mesig och obeslutsam men han är absolut inte dum och det är säkert inte hans rådgivare heller. Min poäng är att Obama sitter i en rävsax i den här frågan och vilka beslut han än tar kommer det i slutändan att bli fel i omvärldens ögon.

  2. Bosse

    Lennart: Ingen jämförelse med vad? Saken är ju den att vi har ingen som helst aning om hur många oskyldiga som kommer att få sätta livet till om ett gäng helt extrema islamister kommer till makten. Inte konstigt alls att Obama till varje pris vill undvika att USA dras in i denna konflikt för tyvärr finns det bara dåliga alternativ här, där ingen part har någon som helst tanke på en demokratisk utveckling, och risken är att Syrien hamnar i samma kaos som Irak. Tror inte att Obama vid ett amerikanskt ingripande/intervention vill ha den då enda möjliga lösningen på halsen. Nämligen att USA har trupper på obestämd tid i ännu ett land, det vore självklart vansinne. Så vad tycker du att Obama ska göra egentligen? Jag skulle inte vilja byta med honom, skulle du? Arabisk vår? Bara att glömma för tillfället, det är islamisterna som är på frammarsch inte våren.

    1. Lennart

      Bosse: Assad-regimen har från allra första början i början på 1970-talet varit en av de mest brutala regimerna i Mellanöstern med oräkneliga liv på sitt samvete: http://en.wikipedia.org/wiki/1982_Hama_massacre
      Regimens makt har alltid vilat på tortyr av tiotusentals människor och nu t.o.m. av gasangrepp på civilbefolkningen.

      Så länge som regimen blir kvar vid makten så kommer våldet att fortsätta. Att måla upp skräckscenarier om vad som skulle kunna hände om en av de mest våldsamma regimer i världen försvinner hjälper regimen och inga andra.

      Det troligaste om regimen faller är att syrierna för första gången får en chans att bestämma sin egen framtid. Visst, det kommer inte att bli fred över en natt, precis som i Irak. Men hur instabilt Irak än är så tror jag knappast att någon idag skulle argumentera för att det hade varit bättre om Saddam Hussein fortfarande var vid makten.

  3. Bosse

    Kommer vi att få se en ny generation av brutala diktaturer i Mellanöstern

    Ja det är tyvärr mycket troligt. När Assad faller är det stor risk att Islamiska Staten i Irak och Syrien, kallat ISIS, tar över. Det skulle vara att hamna ur askan i elden för Syriens folk, där nu många ser Assad som det minst dåliga alternativet. Nåja nu tror jag inte att Assad är någon hyvens kille precis men de här gossarna är garanterat inte ett spår bättre. Reportaget från Syrien kommer ca. 37 minuter in i programmet.
    http://www.svtplay.se/video/1743569/19-1-21-15-textat

  4. hyveln

    Suck. Flertalet syrier verkar inte särskilt intresserade av islamistiska strupskärare eller rövargäng och lokala krigsherrar. Varför skall man inte respektera det?
    Om man skall dra in Chamberlain och den brittiska europapolitiken på trettiotalet i det här sammanhanget så kan det faktiskt göras – men inte på det sättet du tror.

    Och varför nämner du inte NATO:s och de verkligen inte demokratiska gulfstaternas smutsiga roll i den här historien? Eller gör en utvärdering av hur det gick i Libyen?

Comments are closed.