Manhattan by night. Med franska inslag.
För Frankrike, Island, Israel, Japan, Kina och de flesta andra länder så är det egna språket en nationell angelägenhet. Inte så att man inte kan anamma utländska ord och uttryck, något som Japanerna har varit mycket skickliga på, men språkets ställning, dess överlevnad är fråga av nationell betydelse.
Sverige är annorlunda. Vi fullkomligt öser in amerikanska ord och uttryck och verkar göra allt vi överhuvudtaget kan för att försvaga vårt eget språks ställning.
Kirk Semple skriver i New York Times om hur franska staten satsar på att stärka det franska språkets ställning i New York, en satsning som även Sverige skulle kunna lära av: A Push for French in New York Schools, From France
in the city’s public school system, the French dual-language program, in which half the classes are in French and the other half in English, is booming. Eight public schools offer a French/English curriculum for about 1,000 students, making it the third-largest dual-language program, after Spanish and Chinese. And demand continues to grow, with two more schools scheduled to join this year and at least seven groups of parents in different areas of the city lobbying their schools to participate.
But even though the program is a signature feature of the city’s public schools, one of its most enthusiastic benefactors is not even American or, for that matter, local. It is the French government.
Nu kan man protestera att ett sånt litet land som Sverige inte kan jämföras med Kina eller Japan eller ens Frankrike. Men vi kan jämföra oss med Island, för vilket det egna språkets överlevnad faktiskt är en nationell angelägenhet.
Det är ironiskt. Vi kräver att invandrare ska lära sig svenska men själva så talar vi helst engelska. En tragisk och oerhört kortsiktig inställning till Sverige och svenska språket.
Pressklipp:
Folkbladet, HD
[tags]Svenska språkets överlevnad, Svenska språket, Franska i USA[/tags]
L: Och så en liten detalj som grädde på moset:
//English is also very ready to accommodate foreign words, and as it has become an international language, it has absorbed vocabulary from a large number of other sources. This does, of course, assume that you ignore ‘agglutinative’ languages such as Finnish, in which words can be stuck together in long strings of indefinite length, and which therefore have an almost infinite number of ‘words’.
//
Bossebus: https://www.youtube.com/watch?v=hOSYiT2iG08
Case closed som ni engelsmän säger 🙂
L:
Ok,CNN hade fel.
http://www.oxforddictionaries.com/words/how-many-words-are-there-in-the-english-language
L: Ge dig nu,jag har inte ifrågasatt dina siffror!
Jag vet inte hur man räknar ord över huvud taget.
L: Du blandar ihop saker.
Jag har inte sagt ett ord om svenska ord. Jag refererade till vad CNN:s Oxford Dictionary ansvariga sa om engelska ord.
Bossebus: Precis, du skrev att Oxford English Dictionary har ungefär 100.000 ord, och jag jämförde det med SAOL som har 125 000 ord. Faktum är att svenskas är precis lika ordrik som engelskan.
Det säger sig väl självt att ett språk som har över två miljarder talare skapar fler nya ord över tid än ett som har tio miljoner!
Håller med Christer här, ordböckernas listor är långt ifrån kompletta, engelskan har ju dessutom mängder av lokala varianter, inte bara brittisk och amerikansk engelska utan även australisk, skotsk, irländsk, canadensisk, lokala afrikanska och asiatiska varianter överallt där Rule Brittania någonsin fladdrat.
Dessutom verkar engelskan ha mycket mer fraser, uttryck, ordspråk, household terms (tack vare global teve?) etc. För att inte nämna hur medicinska termer och akronymer som t.ex EKG, PCI, CVI, GCS, NIH/NIHSS och hundratals andra också kan betraktas som “ord” som fått fäste globalt.
Betydligt viktigare än gamla ordlistor över ord som någon överhet någon gång godkänt officiellt för användning i grundskolan here and over there (det kanske är mängden von oben attityd från skolpolitiker som är densamma?) är IMHO sajter som Urban Dictionary (som du själv tipsat om) som själva aktivt låter användarna skapa nya engelska ord och fraser (även om mycket inte får fäste), samt praktiskt användbara sajter som t.ex den fantastiska Rhymezone,
http://www.rhymezone.com/
Peter: Det stämmer faktiskt inte, läs Fredrik Lindström. Om du tar 100 sidor av den senaste dagarnas New York Times och jämför den med de senaste 100 sidorna av Dagens Nyheter så kommer du att finna samma ordmängd i båda tidningarna.
Det är inte antalet människor i ett språkområde som avgör antalet ord, det är hjärnans kapacitet.
Engelsktalande människor har inte ett större ordförråd än svenskarna. Vore det så så skulle islänningarna ha ett ordförråd som en 5-åring och Färöingarna ett ordförråd som en ettåring.
Det sägs att Oxford Dictionary har ca 100.000 ord och att det kommer att ta ca 10 år att få över allt till en sökbar databas.
Det sägs att en “civilicerad” engelsman förstår ca 40.000 ord medan “grovisen” kan ca 20.000.
(Såg detta på CNN för några dar sedan,så det är nog sant 😉 )
Bossebus: Och SAOL har 125 000 ord, så svenskan har enligt dig själv fler ord än engelskan: http://sv.wikipedia.org/wiki/Svenska_Akademiens_ordlista_%C3%B6ver_svenska_spr%C3%A5ket
Tack för att du vände upp och ner på Peters argument. 🙂
Huvudorsaken till hur de skandinaviska språkets utveckling går att finna i att Bibeln översattes första gången till svenska i samband med reformationen. Nya testamentet kom ut 1526 och hela bibeln 1541. Gustav Vasa bibel kom den att kallades och fick stor betydelse för svenska språket.
Bland annat introducerades bokstäverna ä och ö och texten anses utgöra gräns mellan fornsvenska och nysvenska.
Fram till dess talades det i stort sett samma språk i Skandinavien med dialektala varianter, däremot skiljde sig stavningen åt från individ till individ. Det fanns inga regler för hur man stavade, ändelser och böjningar. Läsandet och skrivandet var ju förbehållet ett ganska fåtal individer.
Den första fullständiga översättningen av Bibeln till danska gjordes av Christiern Pedersen, publicerades 1550, Kristian III:s bibel.
Den första fullständiga Bibeln på norska gavs ut i Fredrikshald (Halden) 1858, innan var det de Danska utgåvorna som gällde.
Men i vilket fall som helst, tre biblarna, tre språk i stället för ett större.
Allt skrivet bevaras inte och ännu mindre allt som talas. Det är antalet sidor som styr mängden ord i ordböckerna efter förläggarnas direktiv.
Ordböckernas omfattning inget om ett språk är rikare eller fattigare än något annat.
Roger, från början stavades ordet musical med c. Numera är svensk stavning med k, musikal.
Peter, Shakespeare har i sina samlade verk 29 066 olika ord. Strindberg använder 119 288 olika ord i sina romaner och dramer. Det är en myt att svenskan är ordfattig, det är minst lika ordrikt som de flesta språk.
Den enda som föregående exempel visat oss är att Strindberg använde 4 gånger så många ord än Shakespeare, inget mer.
Vad är fördelarna med att hitta på nya ord till detta lilla obetydliga språk istället för att använda sig sådana som fler förstår?
Det är helt enkelt lättare att rimma på engelska eftersom språket totalt sett har många fler ord än svenskan, vilket kanske inte är så konstigt eftersom det har varit globalt länge och har ett par miljarder användare jämfört med svenskans kanske tio miljoner.
Annars är det väl snarare rap- och hiphopmusiken snarare än schlager och pop som kommer underifrån i USA – och den scenen är ju i det närmaste död i Sverige; de största namnen är Petter, Dogge, Ken och Markoolio(sic!), vilka alla har varit med sedan åttiotalet – inga nya artister slår igenom utanför förorterna.
Peter: Nej, det är inte rätt att engelskan har fler ord än svenskan, det är en myt, något som språkvetaren Fredrik Lindström också har påpekat.
För mig är det intressant att se att det faktiskt finns en stor mängd svenskar som bloggar på svenska. Jag hade faktiskt inte väntat mig det när bloggandet kom för sådär en tio år sen. Jag tror själv att det helt enkelt har blivit töntigt att sjunga på svenska, precis som det ansågs töntigt att prata dialekt för 50 år sen. Undrar om det ligger något rationellt tänkande bakom.
Och Abba visade ju med all tydlighet att man kan ha svenska och engelska versioner av samma sång hur enkelt som helst. Jag tror som sagt att det handlar om attityder mer än kall beräkning.
Närmast Sverigedemokratisk paranoia över det här inlägget. Det finns gott om svenska låtskrivare och svenska språket är knappast hotat bara för att Swedish House Mafia hellre vänder sig till en internationell marknad än Sverige.
San: dina ologiska krumsprång fyller mig med häpnad. Men visst finns det fortfarande svenska låtskrivare, en är Lars Demian, som jag tänker skriva om. Men att säga att det finns många tycker jag är en ren överdrift.
Barbro och Lennart, pengar är svaret. Att skriva på svenska ger inte så bra betalt, svenskan är inte speciellt internationellt. Och rent reellt så är inte det något större problem att många låtskrivare skriver på engelska, tvärt om. De skriver oftast bättre engelska än den engelskan många doktorander och forskare på högskolor och universitet numera skriver i sina uppsatser och forskningsreporter med. Dessvärre så är det mycket ofta originalet inte finns på svenska utan i någon form av nyanslös amerikansk-engelska.
Christer, visst, vi lever i en internationaliserad värld, men man kan ändå lätt ha två versioner av en låt. Och vissa låtskrivare, som Lars Demian, skriver uteslutande på svenska och verkar kunna leva på det.
Så du har säkert rätt. En ledsam utveckling dock.
Det jag blir mest irriterad över är att de flesta låtskrivare i Sverige skriver texterna på engelska. varför duger inte svenska språket. jag gillar låtar på svenska.
T.o.m. svensktoppen har slutat med enbart svenska texter, varför?
Barbro: Jo det är väl egentligen primärexemplet på hur engelskan har invaderat svenskan. Men det är väl kanske för att man hoppas kunna slå sig in på den amerikanska marknaden. Nu är det ju så att man lätt kunde göra en amerikansk version av en svensk schlager om man bara ville. Så var det ju förr i tiden när säker 50% av alla svenska schlagers var försvenskade versioner av amerikanska slagdängor. Många av dom endast bristfälligt översatta. Som den gamla fina Cruising Down the River som blev till den vämjeliga “Alla Fyrar Blinka”.
Det löjligaste med anglifieringen är när vi använder engelska termer som vi hittat på själva och som bara finns hos oss, som t ex freestyle (nåja, ett mycket mossigt exempel, men jag och Carola vet vad det handlade om), inlines, Coke Light, och min personliga favorit, från Hotell Billingen i Skövde 1989, stress-off center. Som min amerikanska hustru sa då, “What the **** does stress off mean?”
Jonte: Jodå, och vi ser samma sak i Japan där man under många år har hittat på sina egna engelska ord. Som t.ex. サラリーマン eller salaryman. Och just ordens eller uttryckens valör är något som är mycket svårt för den som inte bor i landet att förstå. Som när jag på ett Sverigebesök sa rullbräde och blev rättad, det heter rollerblade på svenska fick jag höra.
CW:
Tror du har rätt. Nigeria tex har engelska som officiellt språk dock enligt British och inte US stil.
Dessutom är det troligen fler kineser,koreaner etc indier som lär sig engelska med kraftig inhemsk dialekt,än svenskar som lär sig deras språk. Se även Rinkebysvenska och dylikt som glider in i det officiella språket.
Faktum är att jag kan tänka mig det engelska språket utan nuvarande engelskan. Skälet är att allt fler ickeengelsktalande länders befolkningar kommer att förändra engelskan med sitt sätt att tala engelska.
Christer: Jo det har du rätt i, men kanske ändå inte för dessa människor i diasporan har oftast inte engelskan som modersmål.
Mja,svenskan har i alla tider påverkats av andra språk beroende på mode,kontakter,invandring, religion etc.
Latin , franska ,plattyska även finska och ryska tex
Och nu har engelskans inbrytning accelererat, först via US filmer, serier, musik, spel och numera internet.
Inget konstigt med det. (Men ibland blir det lite löjligt).