John Kerrys försök att stifta fred mellan Israel och Palestina var väldigt ambitiöst, speciellt med tanke på att president Obama redan hade försökt och misslyckats, efter att hela två gånger under sin första presidentperiod ha utmanövrerats av Israels Binjamin Netanyahu.
Hela konceptet var f.ö. bristfälligt redan från början, eftersom Obama till varje pris ville hålla andra intresserade parter och främst då EU utanför processen. Och istället för att den lilla klientstaten Israel var beroende av supermakten USA så var styrkeförhållandet i praktiken det motsatta.
Det var inte så att Obama inte ville ha fred, det var bara det att han inte vågade sätta något som helst tryck på Netanyahu, som har massivt stöd för fortsatt ockupation från den amerikanska kongressen, inklusive Obamas eget parti.
Så han överlät åt John Kerry att försöka övertyga den israeliska regeringen att det var i deras eget bästa intresse att dra tillbaks några, men långt ifrån alla, av de illegala bosättningarna på Västbanken.
Netanyahu krävde att palestinierna först skulle erkänna Israel som en “Judisk stat”, och inte ens om dom gjorde det så fanns det några löften på bordet om att den Israeliska regeringen då skulle vara beredd att dra tillbaks de snabbt växande bosättningarna på Västbanken.
När det stod klart för palestinierna att den tidsfrist som Obama hade satt för förhandlingarna snabbt närmade sig sitt slut och att man plötsligt insåg att Obama var beredd att förlänga tidsfristen till nästa år, så beslöt sig Mahmoud Abbas för att ansöka om medlemskap i 15 FN-organisationer, istället för att fortsätta med vad dom ansåg vara ett förhalningsförsök från Obamas sida som med all sannolikhet kommer att fortsätta tills Obamas andra presidentperiod löpet ut.
Jodi Rudoren och Michael R. Gordon skriver i New York Times: Kerry Cancels Visit with Palestinian Leader After He Moves to Join U.N. Agencies, Threatening Peace Talks
Continue reading
