Politik

Måste läsas för alla som jobbar i arbetsbås: Nikil Savals prisade CUBED A Secret History of the Workplace

cubed

Utvecklingen i arbetslivet har blivit det rakt motsatta från den man säkert trodde för 50 år sen. Ökat välstånd skulle inte bara ge bättre löner och sociala förmåner utan också bättre villkor på arbetsplatsen för de kontorsarbetande.

Istället har det gått åt motsatt håll. Kontoret med ett stort fönster, det fristående skrivbordet, några bokhyllor, kanske ett mindre bord och en stol för besökare har ersatts av ett bås i ett gigantiskt kontorslandskap med artificiell belysning och kontorsgrannar som pratar högt och ständigt i luren bara några centimeter från dig själv där du försöker koncentrera dig på ditt arbete. Ett helvete på denna jorden, som marknadsförs som något modernt och t.o.m kul med ett mindre luggsliten soffgrupp och ett rangligt pingpongbord, för att visa hur kul man har tillsammans.

Arbetsbåset är en av de mindre lyckade uppfinningarna vi har fått från USA, och Nikil Saval har skrivit dess historia med panache.

Dwight Garner recenserar Nikil Savals prisade bok The Office Space We Love to Hate

He introduces us to many of the major figures in the development of modern office culture, including Frederick Taylor, the first widely influential efficiency expert; Katharine Gibbs, who ran finishing schools for young women (Gibbs girls) who wanted to enter the workplace; Willis Carrier, who invented modern air-conditioning; and Robert Propst, who developed the rudiments of what would become known as ergonomics and inadvertently gave us what would become the modern cubicle.

In 1964 Propst introduced what he called the Action Office, a flexible, semi-enclosed work space that had some style and wit to it. He meant to liberate workers. But the Action Office never caught on. Companies saw the benefit of small, one-size-fits-all work spaces, however, and they quickly bastardized Propst’s idea. The modern cubicle was born.

Så föredragen drar ner på personalkostnaderna men är ännu för paranoida för att låta sina anställda jobba hemifrån, där de i alla fall kan jobba under mer mänskliga förhållanden. Vilket är aningen konstigt med tanke på bredband och all moderna kollaborationsappar.

Eftersom det nu är omöjligt att krympa båset så ersätts det alltmer av ett hav av skrivbord utan avbalkningar.

Själv överlever jag med mina hörlurar och musik och radioprogram. Problemet är bara att det räcker med en enda person med dånande röst som sitter i telefon hela dagen, så är allt förstört för 100 pers.

Jag minns min pappas kontorsrum på Samariterhemmets Sjukhus i Uppsala. Stort nog att ha en egen soffgrupp, flera bord och två eller tre gigantiska fönster.

Men sen hade dom givetvis inget pingisbord.

USABloggen.se

Pressklipp:
HD,

[tags] arbetsbås, arbetsvecka, arbeta i USA, Jobba i USA[/tags]