Politik

Economist ställer frågan som många av USA:s allierade ställer: vilka länder skulle president Obamas USA försvara?

Economist.USA

Det viktiga för supermakter är inte att vara populära utan att vara fruktade. Vilket i klartext betyder att om man ryter till att nu får det för fan vara nog, så ryggar större och mindre busar tillbaks i vissheten att om man inte skärper sig så kommer supermakten och tar en i örat. Alltså som vilken småbarnsförälder som helst. Med den skillnaden att supermakten också kan skicka in stridsflyg och trupper.

Economist påpekar i en omslagsartikel att inga busar idag är rädda för president Obama, och att det inte bara handlar om Obama så är de flesta av USA:s allierade från NATO till Sydkorea och Japan osäkra på om hur mycket USA:s försvarsgarantier egentligen betyder.

Economist skriver i veckans nummer: The decline of deterrence
America is no longer as alarming to its foes or reassuring to its friends

AMERICA’S allies are nervous. With Russia grabbing territory, China bullying its neighbours and Syria murdering its people, many are asking: where is Globocop? Under what circumstances will America act to deter troublemakers? What, ultimately, would America fight for?

The answer to this question matters. Rogue states will behave more roguishly if they doubt America’s will to stop them. As a former head of Saudi intelligence recently said of Vladimir Putin’s land grab in Ukraine: “While the wolf is eating the sheep, there is no shepherd to come to the rescue.” Small wonder that Barack Obama was asked, at every stop during his just-completed four-country swing through Asia, how exactly he plans to wield American power. How would the president respond if China sought to expand its maritime borders by force? How might he curb North Korea’s nuclear provocations? At every press conference he was also quizzed about Ukraine, for world news follows an American president everywhere.

Yet even as he did his duties as planetary peacekeeper, Mr Obama could not help pondering the limits of American power, out loud. There are “no guarantees” that sanctions will change Mr Putin’s thinking over Ukraine, he mused on April 25th. He said it would be in Mr Putin’s interests to behave better, but he might not.

In recent years, Mr Obama went on, people have taken to thinking that hard foreign-policy problems may actually have a definitive answer, typically involving the use of force. Mr Obama disagrees. “Very rarely have I seen the exercise of military power providing a definitive answer,” he told an audience in Seoul.

Problemet är att krigsteknologin har sprungit ifrån det tungrodda Pentagon som fortfarande ser krig som något som handlar om kryssningsmissiler, stridsvagnar och hangarfartyg.

Men som både Vladimir Putin och Kim Jong-un har visar så finns det ett mellanläge mellan en traditionell invasion och en ny sorts gerillakrigföring. Som inte är så lätt att stoppa med traditionella medel.

I Nordkoreas fall så kommer regimen t.ex. att fortsätta att å ena sidan utveckla långdistansmissiler och å den andra att då och då beskjuta begränsade mål i Sydkorea. Utan att USA kan göra speciellt mycket.

Den stora frågan idag är om Obama skulle gå i krig mot Ryssland om Putin startade oroligheter bland den ryska minoriteten i de baltiska staterna. Som är medlemmar i NATO.

Obama har skickat en bataljon till Litauen och en till Polen. Men oron finns kvar. Speciellt efter Obamas försäkran att om regimen i Syrien använde stridsgas mot sin egen befolkning, ja då skulle Assad minsasn få se.

För att sen snabbt sluta upp bakom Vladimir Putins plan för regimen att avveckla sina kemiska vapen.

Inte en man att lita på med andra ord. Och sånt märker diktatorer och andra busar.

New York Times tar upp den här problematiken på ledarplats och kommer fram till att Obama saknar förmågan att klara klartext och att sen hålla sina löften. Så den växande kritik han får för från både vänster och höger i USA och utomlands är inte oberättigad.

President Obama and the World

Still, too often, Mr. Obama’s ambitions seem in question. It does not feel as if he is exercising sufficient American leadership and power, even if he is in fact working to solve a problem. Some analysts have suggested he lacks a passion for foreign policy. Others say he has no inspiring ideological prism through which the world can understand his choices. Others say he is too resigned to the obstacles that prevent the United States from being able to control world events as easily as it may once have done. These criticisms have some truth to them, and Mr. Obama sometimes makes things worse when he deigns to explain himself.

By last week, when he was in the Philippines defensively talking about his inability to affect outcomes in places like Syria, Egypt and Israel, he offered a sadly pinched view of the powers of his office. “You hit singles, you hit doubles; every once in a while we may be able to hit a home run,” Mr. Obama said. You don’t inspire a team to go out and bloop a single over an infielder. American presidents who stood as strong global leaders did so by setting high expectations in clear, if sometimes overly simplistic, ways. Mr. Obama’s comments last week fanned the anger of people on the left and the right who find him unfocused, weak and passive.

USABloggen.se

Pressklipp:
SR,
Expressen,Aftonbladet

[tags]Odessa, Odessa rysslans,Russia Sanctions Russia Russia Ukraine Obama Russia Ukraine Ukraine Unrest Barack Obama Ukraine Protests Ukraine Barack Obama, Ukrainakrisen, Obama och Ukraina [/tags]

2 thoughts on “Economist ställer frågan som många av USA:s allierade ställer: vilka länder skulle president Obamas USA försvara?

  1. San

    Länder där USA fysiskt har soldater placerade + några till troligtvis. Men Baltikum tror jag inte.

    Helt rätt dock, Obama gör som han fått mandat.

  2. Johnny

    “With Russia grabbing territory, China bullying its neighbours and Syria murdering its people, many are asking: where is Globocop?”

    Redan i andra meningen skriver Economist första lögnen, en tidning som givitvis ägs av judiska oligarker. Alla vet redan att det är USA, Turkiet, Israel, Saudi Arabien, Jordanien och Qatar som sponsrar sunni-muslimska terrorister med vapen utbildning och pengar för att kriga i Syrien och det är de som är de ansvariga mördarna.

    Economist är bara en av många judiskt ägda tidningar som efter det uteblivna kriget i Syrien nu kritiserar Obama som en svag president för att han inte startade kriget mot Syrien när han hade chansen efter false-flag gasattacken i Damaskus i augusti 2013. Krigshetsarna är besvikna och hoppas nu på krig i Ukraina när den USA sponsrade fascist-juntan i Kiev nu försöker provocera fram ett inbördeskrig och rysk invasion samt Cold War 2.0, det skall sätta fart på NATO upprustning och vapenaffärer samt splittra Europa.

Comments are closed.