Politik

Kapitalet till attack mot Thomas Pickettys bästsäljare Capital in the Twenty-First Century

picketty

Klicka på boken för att läsa Paul Krugmans recension i New York Review of Books.

Det är egentligen underligt att ingen akademiker före den franske ekonomen Thomas Picketty , som specialiserar sig på frågor kring inkomstskillnader i samhället, skulle komma på iden att skriva en bok i ämnet om framväxten av de rikaste en procenten, och hur den forna medelklassen steg för steg har urholkats.

Något som är uppenbart här i USA för alla som besöker rostbältet i den väldiga Mellanvästern.

Men det skulle alltså bli den 43:årige Thomas Picketty, som är studierektor vid École des hautes études en sciences sociales och professor vid Ecole d’économie de Paris, som skulle ta sig an den inte helt ofarliga utmaningen.

Hans uppmärksammade bästsäljare Capital in the Twenty-First Century kom ut förra året och analyserar förmögenhetskoncentrationen i västvärlden under de senaste 250 åren.

Hans tes, som knappast är originell, gör gällande att när kapitalackumulationen bland de rika växer snabbare än ekonomin, så ökar också de ekonomiska klyftorna mellan de rika och alla andra i samhället.

Och för att visa att han spelar med öppna kort så har han lagt ut sina data på webben.

Vilket han kanske inte skulle ha gjort, för hans tes har setts som ett direkt hot mot de rikaste en procenten och deras försvarare. Hans bok har bl.a. blivit avfärdad som Marx 2.0 i den ännu relativt inflytelserika Time Magazine, och nu senast så har Chris Giles i Financial Times gått bärsärkagång mot boken Big questions hang over Piketty’s work. Data problems and errors in bestseller must be addressed , ett angrepp som har blivit till den senaste memen, bl.a. bland riskkapitalet i Silicon Valley.

Jenifer Rankin skriver i Guardian: Thomas Piketty accuses Financial Times of dishonest criticism. Author of bestselling economics book says paper is ridiculous to suggest his thesis on rising inequality is incorrect

The controversy blew up when the FT accused Piketty of errors in transcribing numbers, as well as cherry-picking data or not using original sources. The newspaper concluded there was little evidence in Piketty’s original sources to bear out his theory that the richest were accumulating more wealth, widening the gap between the haves and the have-nots in Europe and the United States.

In an interview with the Agence-France Presse news agency, the economist said: “The FT is being ridiculous because all of its contemporaries recognise that the biggest fortunes have grown faster.”

Writing to the FT before the AFP interview, Piketty said he had put all his data online to encourage an open and transparent debate. “I have no doubt that my historical data series can be improved and will be improved in the future … But I would be very surprised if any of the substantive conclusion about the long-run evolution of wealth distributions was much affected by these improvements.”

Den amerikanska nobelpristagaren i ekonomi Paul Krugman har avfärdat Chris Giles försök att avfärda Pickettys tes Is Piketty All Wrong?

But is it possible that Piketty’s whole thesis of rising wealth inequality is wrong? Giles argues that it is:

The exact level of European inequality in the last fifty years is impossible to determine, as it depends on the sources one uses. However, whichever level one picks, the lines in red in the graph show that – unlike what Prof. Piketty claims – wealth concentration among the richest people has been pretty stable for 50 years in both Europe and theUS.

There is no obvious upward trend. The conclusions of Capital in the 21st century do not appear to be backed by the book’s own sources.

OK, that can’t be right — and the fact that Giles reaches that conclusion is a strong indicator that he himself is doing something wrong.

I don’t know the European evidence too well, but the notion of stable wealth concentration in the United States is at odds with many sources of evidence. Take, for example, the landmark CBO study on the distribution of income; it shows the distribution of income by type, and capital income has become much more concentrated over time

Nu lever vi fortfarande i en relativt fri värld och Financial Times har givetvis rätt att kritisera vem man vill, speciellt i sin egen tidning.

Men det finns samtidigt en läxa här för den som uppfattas som ett direkt hot mot dagens allt mäktigare ekonomiska överklass. Det är inte helt riskfritt att kritisera människor och institutioner som i det globaliserade samhället ofta är mäktigare än många regeringar.

Amazon har t.ex. visat att man kan förhindra att det franska förlaget Hachette får tillgång till Amazons bokhandel på webben på lika villkor som andra: Amazon escalates standoff with publisher Hachette Book Group . Utan att någon myndighet set det som sin ska att ingripa.

Förhoppningsvis gäller fortfarande det gamla axiomet att negativ uppmärksamhet är bättre än ingen uppmärksamhet alls. Så Thomas Pickettys bok kommer färhoppningsvis att sälja ännu bättre efter Financial Times, och Andreessen Horowitzs angrepp på den.

USABloggen.se

Pressklipp:

[tags] [/tags]