Politik

Efter Gazakriget, kommer USA och EU att ställa upp för Palestina?

Historien handlar små kontinuerliga förändringar, som Darwinismen om man så vill. Vilket leder till att man inte längre kan invadera ett område som Gaza utan att omvärlden får en realistisk bild av det helvete som civilbefolkningen, och speciellt då kvinnorna och barnen får genomgå. Det är något nytt i världshistorien att krig ny sker inför öppen.

Det är något som speciellt har skadat president Obama som skickade pengar, vapen och speciellt ammunition till den israeliska krigsmakten samtidigt som han talade fromt om fred, medling och vapenstillestånd.

När Gaza nu återigen ligger i ruiner så har kriget om freden börjat. Israel och USA kräver att Gaza ska avmilitariseras, mot att, ja mot att Gazaborna inte ska få mer stryk.

Men inte ett ord om att bosättningarna ska dras tillbaks eller att muren ska rivas.

Men USA är inte vad det en gång var, och världen och Mellanöstern har på kort tid blivit alltmer instabil, som New York Times-kolumnisten Roger Cohen skriver om i en uppmärksammad artikel i The Atlantic: http://www.theatlantic.com/magazine/archive/2014/08/yes-it-could-happen-again/373465/Yes, It Could Happen Again
Instability in Ukraine, chaos in Syria, conflict in the East China Sea—the trigger points for World War III are in place.

The unimaginable can occur. That is a notion at once banal and perennially useful to recall. Indeed, it has just happened in Crimea, where a major power has forcefully changed a European border for the first time since 1945. Russia’s act of annexation and its evident designs on eastern Ukraine constitute a reminder that NATO was created to protect Europe after its pair of 20th-century self-immolations. NATO’s core precept, as the Poles and other former vassals of the Soviet empire like to remind blithe western Europeans, is Article 5, by which the Allies agreed that “an armed attack against one or more of them in Europe or North America shall be considered an attack against them all,” triggering a joint military response. This has proved a powerful deterrent against potential adversaries. Vladimir Putin, the Russian president, has been most aggressive in the no-man’s-lands of Georgia and Ukraine, nations suspended between East and West, neither one a member of NATO. Had Ukraine been a member of NATO, the annexation of Crimea would have come only at the (presumably unacceptable) price of war. Article 5, until demonstrated otherwise, is an ironclad commitment.

USA har åter dragits in Irak, inbördeskriget i Syrien kan sluta på dussintals olika sätt. Och risken för att palestinierna radikaliseras är överhängande.

Axel Wernhoff, avgående generalkonsul vid det svenska generalkonsulatet i Jerusalem
har skrivit en mycket klarsynt analys om Mellanöstern på DN Debatt: Nästa bosättning kan rasera grunden för tvåstatslösning

Abbas och PLO, liksom EU, har varit tydliga med att den framtida palestinska staten ska upprättas inom 1967 års gränser. Men premiärminister Netanyahu vägrade besvara frågan var han ville se gränserna. Få vet att han redan 1997 presenterade en karta över hur Västbanken skulle administreras. Utgångspunkten var general Allons säkerhetskoncept från 1967 som innebar att Israel skulle kontrollera Jordandalen samt andra områden utanför palestinska befolkningscentra – i princip det Oslo definierade som område C.

Den bild som framträder i denna vision för palestinierna är således ett antal palestinska enklaver som Israel fullt kontrollerar. I sitt berömda tal i Bar Ilan 2009 talar Netanyahu förvisso om att palestinierna kan få eget styre men med fortsatt israelisk kontroll. Han upprepade denna vision häromveckan. Alltså: kontroll men inget ansvar. Det senare får den palestinska myndigheten axla, med det internationella samfundet som finansiär. Visionen säkerställer Israels säkerhetsbehov, önskan att behålla bosättningarna och ett Israel mellan Medelhavet och Jordanfloden. Men ingen palestinsk ledare kommer att skriva under ett fredsavtal med det innehållet.

Israel anger således var gränserna bör gå, men det sker utanför fredsprocessen och därför är det ingen som hör. Men det märks på marken där murar och bosättningar byggs, enligt ett koncept där den egna säkerheten övertrumfar kraven på palestinska rättigheter. Det är inte obegripligt, men orimligt. Vilka krav på säkerhet tillerkänns palestinierna? Att det egna territoriet respekteras? Att handla fritt med omvärlden? Att kontrollera egna gränser? Tanken går till Kissinger som sa: ”om ena parten kräver absolut säkerhet befinner sig den andra i absolut osäkerhet”.

Vad det senaste kriget har åstadkommit är att det inte längre går att avfärda Palestiniernas situation med hänvisning till Förintelsen, ett retoriskt grepp som länga var Folkpartiets “Talesman för Mellanöstern” Cecilia Wikströms sätt att tysta all kritik av ockupationen.

Om Göran Rosenberg kan kalla Israel för En apartheidstat Göran Rosenberg har tappat hoppet om Israel. utan att frysas ute från svenska medier, ja då har opinionen förändras om än aldrig så litet.

Vad som också bidrar till att Palestinierna inte längre tids ihjäl är bloggar som Israelen Richard Silversteins Tikun Olam och Philip Weiss och Adam Horowitzs Mondo Weiss. Både Weiss och Horowotz är av judisk börd.

Det finns också andra röster från Israel, och Elisabeth Åsbrink i DN recenserar David Grossmans viktiga bok Fallen ur tiden. Rösternas berättelse : Om inte palestinierna kan andas fritt, kan heller inte jag

– Sverige, Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Ryssland, USA … alla dessa länder som upprörs av vad som händer i vår region – hjälp oss. Kom med ett initiativ som tvingar israeler och palestinier att sätta sig ned och finna en lösning!

Nej, den israeliske författaren David Grossman kan inte svara att han mår bra, när jag ringer honom i hemmet i Jerusalem. Han är plågad av två, djupt smärtsamma livsomständigheter – den ena är sorgen efter hans sons död för, nästan på dagen, åtta år sedan, den andra är frustration över fanatikerna i Israel och inom Hamas som inte tillåter att våldet tar slut. Den ena svärtan rinner helt igenom hans senaste bok, ”Fallen ur tiden”, och den andra driver honom att gå ut i offentligheten, senast i ett öppet brev, publicerat i bland annat New York Times.

Ingenting varar i all evighet, och det är värd att påpeka att bara några månader innan Berlinmuren föll så var alla experter överens om att muren skulle vara i all decennier om inte längre.

Globaliseringen har gjort sitt intrång i Mellanöstern samtidigt som USA börjar intressera sig för Iran och samtidigt försvagas. Få murar varar i all evighet, inte ens den här.

Sist men inte minst vill jag rekommendera Klas Sandberg:s utmärkta blogg och speciellt hans dagsfärska och underhållande inlägg:

USABloggen.se

Fler inlägg om Mellanöstern

Pressklipp:

[tags] [/tags]

7 thoughts on “Efter Gazakriget, kommer USA och EU att ställa upp för Palestina?

  1. San

    Nja, inte riktigt faktiskt. Man märker att vinden börjar vända och det kommer allt mer negativa artiklar om Israel.

    Enligt en opinionsundersökning så anser 42% att Israel är rättfärdigade medan 38% anser att Israel inte är det.

    http://www.politico.com/story/2014/08/poll-israel-justified-hamas-gaza-palestine-109717.html

    Den intressantaste opinionsundersökningen var bland amerikaner under 30 år, där anser fler att Israel bär skulden än Hamas.

    http://www.washingtonpost.com/blogs/the-fix/wp/2014/07/29/young-americans-take-a-dim-view-of-israels-actions/?Post+generic=?tid=sm_twitter_washingtonpost

    Jag har varit i USA från och till under ett drygt decennium och tycker det är enormt stor skillnad i rapportering den här gången jämfört med tidigare. Med det sagt så är det politiska etablissemanget fortfarande starkt på Israels sida. Men Israel bör nog se upp, detta kriget har varit en PR-katastrof för dom även i USA.

    Om 10 år kommer det att slå igenom även i politiken.

    Dessutom ökar andelen asiater och hispanics i USA, två grupper som inte känner någon historisk lojalitet till Israel. Med Hillary Clinton kommer det att vara Status Quo i USA:s policy, men jag inbillar mig att om 8 år om hon får två mandatperioder så kommer du att se förändringar.

  2. roger

    Hur går tugget bland den breda allmänheten i USA? -Föreställer mig att de tycker Israel gör helt rätt?

    I Sverige är väl den stora allmänheten väldigt kritisk till Israels agerande och jag tycker det är märkligt att ingen politiker, inte ens ett valår, fångar denna opinionsvinnande boll och ryter till på skarpen åt Bildts, EUs och Världens ständiga “acceptans” för vad Israel gör.
    Över 400 oskyldiga barn har de nu dödat utan att någon ens dryftat ordet sanktioner, äckligt!

Comments are closed.