Att snabbt framväxande digitala medierna förändrar våra läsvanor är rätt självklart. Men precis hur dom förändras är svårare att förstå. Nicholas Carr har skrivit en bok i vilken han lanserar memen att Internetanvändning gör oss ytliga The Shallows. What the Internet Is Doing to Our Brains och brittiska Susan Greenfield har skrivit en bok som går på samma linje: Mind Change: How Digital Technologies are Leaving their Mark on our Brains

Dom av oss som växte upp i välfärdssamhället före Internet läste böcker som Tvillingdetektiverna, Ture Sventon och Fem-böckerna, och senare mer seriösa böcker. Men vi saknade dagens sociala nätverk och jag kan aldrig minnas att jag diskuterade vad jag läst med mina kompisar.

Mycket av vad de vuxna läste var knappast heller höglitterärt, som Stieg Trenter och Maria Lang. Visst, när nobelpriset i litteratur offentliggjordes så skynade min mamma och hennes väninnor till Lundequistska bokhandeln som då låg nere vid Nybron för att köpa svenska översättningar av vem den nu var som hade vunnit.

Men man hade mycket färre böcker i hemmen än vad man har idag.Så jag är långt ifrån säker på att det var den glansperiod som många idag verkar tro.

Och idag har vi tillgång till en enorm språkskatt på nätet. Som ryska Lib.ru och mängder med utländsk litteratur. Och SAOL som jag idag har lättillgänglig på min mobil, är så mycket smidigare än pappersupplagan som mest liknar en ljusblå tegelsten.

Sen är Internet inte det första hotet mot läsningen. På 1960-talet var det teven som var det stora hotet. Men vi verkar ha klarat det hotet med galans.

Niklas Orrenius skriver intressant i DN: Unga uppfinner egen språkvärld med mobilerna

Med den bakgrunden är det oroande att ungdomars får allt svårare att förstå djupare texter, vilket många larmrubriker vittnat om. Här finns en tydlig baksida med utvecklingen mot mer fragmentariska texter, menar Caroline Liberg, läsforskare och professor vid Uppsala universitet.

– Människor möter alltmer sällan långa, fördjupande texter. Och tränas man inte i det så minskar förmågan att tolka dem.

Visserligen, påminner Caroline Liberg, ligger läsningen av skönlitteratur i Sverige på en stabil nivå. Romanläsandet ökade när bokmomsen sänktes 2002, och ligger kvar på den nivån. Men fackboksläsningen minskar dramatiskt.

– Det handlar också om hur du och dina kolleger i tidningsvärlden skriver och presenterar era artiklar. Det är i dag större bilder, mer färg och kortare texter än för 30–40-år sedan. Det ger en negativ effekt på den djupare läsförståelsen.

Hur då?

– Förmågan att utifrån en text bygga upp en mental bild i huvudet betyder oerhört mycket. Den engelska termen är ”envisionment”. Men om man får bilderna serverade och texterna blir mer fragmentariska så blir människor ovana vid att skapa sina egna bilder i huvudet, säger Caroline Liberg.

Eftersom högläsningen för barn minskat i hemmen – även föräldrarnas tid äts ofta upp av sms:ande och sociala medier – så måste skolan ta ett större ansvar för läsningen. Det är en demokratifråga, menar Caroline Liberg.

– Annars är risken stor att samhället blir ännu mer segregerat och skiktat i klasser: de som utför och de som styr och ställer. Det är en obehaglig tanke.

På Backaskolan i Malmö lyfter svensklärarna gärna fram barnens språkliga uppfinningsrikedom – men de delar samtidigt Caroline Libergs oro. Elevernas ovana att verkligen sjunka in i en text blir tydligare, anser Lena Lindblom och Marcus Thorstensson, som jobbat 20 respektive 12 år.

– När föräldrarna läser mindre för barnen måste vi kompensera för det. Vi får jobba hårdare med läsförståelse, säger Lena Lindblom.

Samtidigt utvecklas ett nytt mobilbaserat språkbruk i appar som WeChat och WhatsApp, som Dino Viscovi, fil dr., lektor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Linnéuniversitetet i Växjö skriver om i en insiktsfull artikel i DN: Sämre läsförståelse naturlig följd av nya digitalsamhället

Debatten om svenska elevers sjunkande resultat i Pisas läsförståelsetest har blivit en långkörare. Märkligt nog har ett uppenbart faktum ännu inte belysts, nämligen att vår digitaliserade medievardag gör att ungas fritid allt mindre präglas av läsning. Den läsande familjen har blivit den surfande familjen, och detta har rimligtvis fått konsekvenser för ungas läsutveckling.
….
Den här insikten måste vi ta med oss till skolan när vi ska tolka de försämrade resultaten i Pisas läsförståelsetest. För att bli en god läsare av skriven text räcker det nämligen inte att delta i skolundervisningen, läxor inkluderade. Fritiden måste också användas till läsning för nöjets och det egna intressets skull. Men i likhet med spontanidrottandet har fritidsläsningen stegvis minskat i omfattning, framför allt från millennieskiftet och framåt (se tabellen intill), just samma period som de svenska hushållen på allvar digitaliseras. Det mesta tyder på att lästiden halverats på tjugo år, vilket rimligtvis har haft betydelse för hur läsfärdigheterna utvecklats hos barn och unga.

Vad den nya utvecklingen handlar om kan uttryckas så att papperet försvinner och ersätts av digitala texter. Som vi kan konsumera på läs- och surfplattor och i våra mobiler.

När jag flyger är planet fullt med passagerare som sitter hukade över sina läsplattor, även om man fortfarande också ser en och annan pappersbok.

När jag läste en bok i min ungdom så kunde jag läsa om författaren på bokens omslag, och kanske i Svensk Uppslagsbok, men annars var det omöjligt att få reda på något om honom eller henne. Idag kan jag lätt få reda på det mesta om en författare och också ta mig en titt på författaren på YouTube.

Det är en helt annan värld, och jag har svårt att tro att någon skulle kunna bevisa att vi läste mer förr. Valet för 50 år sen var så mycket mindre än idag. Vi hade inte tillgång till mycket utländsk litteratur, och du bodde jag i alla fall i Uppsala.

Så jag har svårt att vara alltför kritisk mot dagens läsvanor.

USABloggen.se

Pressklipp:

[tags] [/tags]