Politik

Den amerikanska medelklassen krymper och förändrar USA

A middle suburb symphony

Det är svårt att riktigt fånga hur idyllisk den amerikanska medelklassens liv var när jag först mötte den som ung student i Akron i Ohio. Staden hade tre fabriker som tillverkade gummidäck. De allra flesta som bodde i de små villorna på Pembroke Road, den lilla trädkantade gatan i Cuyahoga Falls i Akron, hade endast en high school-examen men trots det ett säkert jobb livet ut på en av gummifabrikerna. Fruarna var hemmafruar, man hade sitt sociala umgänge i kyrkan, i country club-en och med grannarna i kvarteren kring den egna villan. Och det fanns givetvis inga afroamerikaner i området. Men för dom som bodde där så var det en idyll som idag ter sig helt oförståelig.

För idag krymper den amerikanska medelklassen allteftersom allt fler amerikaner tvingas ner i fattigdomen.

Dionne Searcey och Robert Gebeloff i New York Times skriver om den tragiska utvecklingen: Middle Class Shrinks Further as More Fall Out Instead of Climbing Up

In the late 1960s, more than half of the households in the United States were squarely in the middle, earning, in today’s dollars, $35,000 to $100,000 a year. Few people noticed or cared as the size of that group began to fall, because the shift was primarily caused by more Americans climbing the economic ladder into upper-income brackets.

But since 2000, the middle-class share of households has continued to narrow, the main reason being that more people have fallen to the bottom. At the same time, fewer of those in this group fit the traditional image of a married couple with children at home, a gap increasingly filled by the elderly.

This social upheaval helps explain why the president focused on reviving the middle class, offering a raft of proposals squarely aimed at concerns like paying for a college education, taking parental leave, affording child care and buying a home.

Av mina tre barn så är det endast en som har kunnat kravla sig upp i medelklassen, detta trots att alla tre har gått på bra universitet.

De andra två kommer med rätt stor säkerhet att gå under. Om inte min fru och jag kan lämna efter oss nog med pengar.

Orsakerna till den negativa utvecklingen är mångfacetterad. I Akron utlokaliserats gummidäckstillverkningen och med dom så försvann jobben. Sen kom decennier av högerpolitik med allt lägre skattesatser som förde över miljarder till de rikaste och urholkade det amerikanska sociala säkerhetsnätet.

Men den krympande medelklassen är bara en aspekt på de allt hårdare villkoren i USA.
Charles M Blow skriver i dagens New York Times: Reducing Our Obscene Level of Child Poverty

And yet, 14.7 million children in this country are poor, and 6.5 million of them are extremely poor (living below half the poverty line).

Today, the Children’s Defense Fund is releasing a report entitled “Ending Child Poverty Now” that calls this country’s rate of child poverty “a moral disgrace.”

As the report points out:

“America’s poor children did not ask to be born; did not choose their parents, country, state, neighborhood, race, color, or faith. In fact if they had been born in 33 other Organization for Economic Cooperation and Development (OECD) countries they would be less likely to be poor. Among these 35 countries, America ranks 34th in relative child poverty — ahead only of Romania, whose economy is 99 percent smaller than ours.”

“Den amerikanska drömmen” har förvandlats till en mardröm för miljoner amerikaner.

Pressklipp:

Dagens Industri

19 thoughts on “Den amerikanska medelklassen krymper och förändrar USA

  1. Johnny

    Så länge privata intressen får äga FED och affärsbanker samt 80% av media och betala politiker obegränsat med pengar kommer plundringen av skattebetalare och krigsdrabbade länder att fortsätta och det amerikanska och europeiska folken kommer att få betala korruptionen med blod och pengar.

    Att starta krig är eliten bra på idag, det räcker med en “false-flag” och demonisera fienden i massmedia sedan när folk och politiker är med så måste staten att låna pengar och höja skatter och krigsindustrin (banker, företag, militär) tjänar mera pengar, plus alla krigsbyten från krigsdrabbade länder där vasall regimer måste låna pengar för att bygga upp landet igen. Krig är lönsamt för den vinnande eliten och olönsamt för folken som får betala i blod och pengar.

    Jag kan inte se någon politiker i USA eller i världen som har intresse och kapacitet att ändra på sakers tillstånd, John F Kennedy försökte, Andrew “I Killed the Bank” Jackson (1829-1837) lyckades nationalisera centralbanken, därmed USA’s främsta president någonsin. USA är fortfarande för splittrat i olika etniciteter, nationaliteter, religioner, arbetslöshet, TV-sport/såpor, etc för att kunna ena sig och rösta eller revolutionera bort alla korrupta femtekolonnare och “Dual Citizen” som ruinerar deras land så att banker, media och krigsföretag kan nationaliseras, därför fortsätter krigen, förfallet och misären.

  2. Christer W

    Roger, jag tror inte heller att de skulle få ett vänsterradikalt parti med europeiskt mått mätt. Us har ju egentligen inga partier i traditionell europeisk stil.
    De har nog snarare löst sammansatta valförbund som centrerar sig runt någon person och mindre om en politisk idé eller ideologi.
    Därav mitt påstående: Det är bara att det politiska systemet i us förhindrar utveckling som liknar det vi ser ske i södra europa.

  3. Christer W

    San, jag syftade inte på Washington utan på hur systemet är uppbyggt för att stänga ute väljare.
    Just det försökte Ny demokrati med i Grekland, genom att ta bort poströstning och utlandsröstning. Folk skulle åka “hem” dit de var skrivna för att få rösta, och många unga greker bor utomlands. I vilket fall som helst, Syrista fick nästan egen majoritet. Pasok blev bortsopade och frågan är om inte poströstning och utlandsröster hade fått den konsekvensen för Ny demokrati, med post- och utlandsröster kanske Syrista hade fått egen majoritet

    1. Lennart

      Christer: Mycket bra påpekande. Trots att både USA och Sverige har demokratier, så är det politiska systemen radikalt olika. I USA är det enkelt för en lokal förmåga att komma in i kongressen på egen hand, utan att först få tillstånd från t.ex. det demokratiska partiet i Washington. Men det är i det närmaste praktiskt omöjligt att lansera ett nytt parti på riksnivå. Och även om det i praktiken skulle vara möjligt så skulle ett tredje parti få väldigt svårt att få några röster.

      Till det kommer att man i republikanska delstater här i USA nu steg för steg stänger ute allt fler väljare från valurnorna. Den trenden fortsätter med oförminskad intensitet och kommer att göra det allt svårare för demokraterna att återta makten i republikanska delstater.

      Jag ser framför mig ett USA som fortfarande har habeas corpus och en fri press men som inte längre har allmän rösträtt.

  4. roger

    CW: Jag betvivlar att ett, t.o.m med europeiska mått mätt, vänsterradikalt parti, skulle nå framgångar i USA? Oavsett hur deras politiska system är uppbyggt? Av denna blogg har jag nästan intrycket av att missnöjd underklass vänt sig åt höger?

    1. Lennart

      Roger: Det är en intressant och inte helt okomplicerad fråga. Det enda missnöjesparti som idag finns i USA är de republikanska tepåsarna som är en utpräglad högerpopulistiskt gruppering inom det republikanska partiet. Man är helt emot allmän sjukförsäkring trots att det skulle ge tepåsarna själva tillgång till den sjukvård de idag saknar. De är abortmotståndare bokstavstrogna och vurmar för vapen, Israel och sina biblar.

      Vänstern som politisk rörelse i USA försvann för länge sen. Kaliforniens Jerry Brown och demokraterna kring honom är centrisk i alla fall med svenska mål mätt, liksom Obama och den tankesmedja som står honom närmast https://www.americanprogress.org/.

  5. San

    Christer W

    Svenskar misstar ofta amerikansk politik för att vara det som sker i Washington. Ser du på hur det gått i valen i New York och Seattle t.ex så är det en annan bild.

    1. Lennart

      San: Ja det finns regionala skillnader, som mellan det demokratiska Kalifornien och det republikanska Texas. Men konstigt nog leder inte dessa skillnader till att det också finns regionala partier.

      Kalifornien med sina nära 40 miljoner innevånare skulle lätt kunna ha ett regionalt parti som var större än både demokraterna och republikanerna och som styrde staten år ut och år in. Men så är det inte. Och det är ett stort mysterium. Politiken i Washington liksom sätter ramar för vad som är möjligt på lokalnivå. Och det gör amerikansk politik betydligt mer ensidig än t.ex. Svensk politik där vi har sju-åtta partier med olika program och ideologier.

  6. Christer W

    Angående medelklass. I Grekland är det nya Syrista ett medelklassparti och liknade håller på att växa fram i Italien och Spanien.
    Orsaken till den politiska omformningen i södra europa är precis av samma skäl som i us, en allt mer fattig och utarmad medelklass. Det är bara att det politiska systemet i us förhindrar utveckling som liknar det vi ser ske i södra europa.
    I Sverige har varken s, mp eller vp insett att den svenska medelklassen har förändrats och utarmats, i det närmaste har den proletariserats. Den vågar inte säga nej utan står och skrapar med foten och bockar, och den äger ingenting mer än dyra lån.

    1. Lennart

      Christer, jämförelsen mellan Grekland och Kalifornien var väldigt vanlig för ett ps år sen. Men sen fick Kaliforniens demokrater egen majoritet och den erfarne Jerry Brown som guvernör och nu är Kaliforniens ekonomi på fötter igen.

  7. San

    Roger
    Biljetten in i vuxenlivet både i Sverige och i USA är fruktansvärt hög. De flesta jobb finns kring städerna och att skaffa sig en bostad i Stockholm, San Fransisco eller New York om du är runt 25 år är tufft. Jag känner folk här i New York som delar lägenhet långt upp i 30 års åldern.
    Något har förändrats, det måste man säga. 70-talister kunde få bra betalda IT-jobb för att IT var nytt och det fanns ingen äldre generation med erfarenhet på området. Jag ser inget liknande för 80/90-talister.
    Å andra sidan har den politiska diskussionen helt svängt över till att diskutera dessa frågor. Det är en rejäl omvändning på fyra år. Nu försöker Republikanerna spela på Demokraternas planhalva genom att prata om “income on equality” och “stagnant wages” att de sen har exakt samma svar på dessa problem som när de för fyra år sedan pratade om “job creators” och “small business”, dvs lägre skatt och ingen allmän sjukvårdsförsäkring får man ta med en skopa salt.

    1. Lennart

      San: Mycket bra skrivet, och jag vet inom parentes inte varför den första version av den här kommentaren fastnade i spamfiltret. I USA är studieskulder en enorm börda för de unga, som följer dom i decennier. Men sen har medelklassjobben också i allt högre grad försvunnit genom automatisering och utlokalisering.

      Ett exempel är hur juristjobben nu också dom börja falla offer för automatisering. Inom det yrket handlar ju mycket om att läsa och förstå domslut. Men jag pratade just med ett startupföretag i Berkeley som jobbar med att standardisera texterna för de här domsluten så att dom kan läsas av datorer.

      Det gäller att satsa på rätt yrke och att satsa mycket tidigt, något som är helt nytt i västvärlden. Och de kontorsjobb som fanns tidigare och som man alltid kunde få om man inte dög till något annat, ja dom har i allt högre gran försvunnit.

      En sektor som fortfarande ger bra anställningsvillkor här i USA är regeringsjobb. Både på delstatlig och nationell nivå. Som man får testa till men som sen ger bra lönevillkor och speciellt mycket bra pension.

      Och bostadskostnaderna i säg Stockholm och San Francisco ska vi inte tala om. Där har gentrifieringen helt förändrat samhället.

  8. sanjay.rubinstein@gmail.com

    Roger

    Biljetten in i vuxenlivet både i Sverige och i USA är fruktansvärt hög. De flesta jobb finns kring städerna och att skaffa sig en bostad i Stockholm, San Fransisco eller New York om du är runt 25 år är tufft. Jag känner folk här i New York som delar lägenhet långt upp i 30 års åldern.

    Något har förändrats, det måste man säga. 70-talister kunde få bra betalda IT-jobb för att IT var nytt och det fanns ingen äldre generation med erfarenhet på området. Jag ser inget liknande för 80/90-talister.

    Å andra sidan har den politiska diskussionen helt svängt över till att diskutera dessa frågor. Det är en rejäl omvändning på fyra år. Nu försöker Republikanerna spela på Demokraternas planhalva genom att prata om “income on equality” och “stagnant wages” att de sen har exakt samma svar på dessa problem som när de för fyra år sedan pratade om “job creators” och “small business”, dvs lägre skatt och ingen allmän sjukvårdsförsäkring får man ta med en skopa salt.

  9. roger

    Tror du inte dina barn kommer få ett jobb som toppar ett industrijobb på en gummifabrik under 60-talet, trots universitetsstudier?
    Är det verkligen så illa i dagens USA?

    Jag tror alldeles säkert att dina barn kommer ha ett fantastiskare liv än de gamla gummiarbetarna i Akron, inte alls särskilt avundsjuk på det du kallar “idyll”.

  10. San

    Märkliga grafer, enligt den så har medelklassen minskat för att andelen höginkomsttagare har ökat. Andelen låginkomsttagare har enligt den minskat med 6% från 1967.

    Läste du din vana trogen inte artikeln, eller varför tog du upp 60-talet då det enligt artikeln fanns fler låginkomsttagare?

    Låg
    1967 40%
    2013 34%

    Medel
    1967 53%
    2013 43%

    Hög
    1967 7%
    2013 22%

Comments are closed.