Benjamin Netanyahu och bästa vännen republikanske Talmannen i Representanthuset, republikanen John Boehner.
Ett tecken på att en politiker är en statsman, ha må vara demokratiskt vald eller diktator, är att han eller hon alltid bär ett pokeransikte, aldrig förlorar fattningen, inte tappar självkontrollen, men att han samtidigt utan minsta tvekan och med ett brett leende om så behövs sticker kniven i ryggen på misshagliga människor.
President Obama däremot har ett häftigt humör, visar sin öppna avsky för republikaner och andra politiska motståndare, men inte verkar helt oförmögen att översätta sin avsky i effektiva sätt att sätta åt sina protagonister. Han blir fly förbannad men sen händer ingenting. Han lugnar ner sig och allt återgår till det normala. Vilket ofta är Mycket väsen för ingenting, för att citera Shakespeare.
Det senaste exemplet är president Obamas märkliga offentliga utfall mot Israels segerrusige premiärminister Binjamin Netanyhau, som gång på gång på gång har utmanövrerat och förödmjukat presidenten, utan att denne på något sätt har gett igen.
Inte ens när Netanyahu reste till Washington och till stående ovationer gick till storms mot Obamas försök lösa frågan om Irans energiprogram på fredlig väg, så vände Obama andra kinden till utan att svara med minsta lilla schackdrag.
Något som självaste Carl Bildt, om det är någon som minns honom, har kommenterat på sin blogg:
Hitintills är det USA:s veto som har förhindrat FN:s säkerhetsråd att fatta beslut om grunderna för en fredslösning, men det skall inte uteslutas att detta nu kommer att förändras.
President Obamas vilja att alltid rädda en israelisk premiärminister som gör sitt yttersta för att sabotera hans politik har sannolikt sina gränser.
Och kanske är detta ett av de få sätt som nu står till buds för att försöka att påverka utvecklingen.
Alldeles säkert är president Obama frestad att ta detta steg, men lika säkert är att Israel skulle kunna mobilisera ett betydande inrikespolitiskt motstånd i USA i mot det.
Julie Hirschfeld Davis skriver i New York Times:
WASHINGTON — President Obama said he has told Prime Minister Benjamin Netanyahu that the Israeli leader’s remarks in the closing days of his re-election campaign had upended the Israeli-Palestinian peace process and ran counter to the very nature of Israeli democracy, an unusually forceful and public condemnation of the top official of a vital United States ally.
In his first public comments on the matter since Mr. Netanyahu’s victory in Tuesday’s elections, Mr. Obama said the prime minister’s pre-election statement that there would be no Palestinian state on his watch had all but foreclosed the chance for negotiations to resolve the Israeli-Palestinian conflict.
“I indicated to him that given his statements prior to the election, it is going to be hard to find a path where people are seriously believing that negotiations are possible,” Mr. Obama said in a videotaped interview with The Huffington Post conducted on Friday and released on Saturday.
Ignoring the prime minister’s attempts in postelection interviews to walk back his comments, Mr. Obama made it clear — as have senior members of his administration in recent days — that he believes Mr. Netanyahu is opposed to the creation of a Palestinian state.
“We take him at his word that it wouldn’t happen during his prime ministership, and so that’s why we’ve got to evaluate what other options are available to make sure that we don’t see a chaotic situation in the region,” Mr. Obama said.
Att Obama nu visar sin djupa frustration med den framgångsrike Netanyahu är aningen svår att förstå. Obama skulle lätt ha kunnat markera sitt missnöje med Netanyahus ständiga sabotage av Obamas och John Kerrys upprepade fredsförsök och Netanyahus märkliga framträdande i Kongressen där han fick fler och betydligt hjärtligare applåder än någonsin Obama. Obama skulle t.ex. lätt ha kunnat gjort vad han gjorde med Kuba, etablera diplomatiska relationer. Och om inte fulla relationer så åtminstone förstärkta relationer med en amerikansk närvaro på västbanken. Han hade lätt kunnat göra vad Netanyahu gjorde mot Sverige, dragit tillbaka sin ambassadör i Israel, mm.
Men när det gäller Mellanöstern så vet Obama att han är maktlös, och att det är Netanyahu som bestämmer.
Och att Obama förr eller senare måste lyssna på Netanyahu. Vilket är varför Obama nu, som ett trilskande barn, spyr sin galla över en politiker som är betydligt mer snabbfotad och fräck än Obama. Och som gång på gång har förhindrat Obama från den diplomatiska triumf han trodde sig ha i sin hand, ett fredsfördrag mellan Palestina och Israel. Något han redan faktiskt har fått ett Nobelpris för.
Nu blir det ingen fred utan decennier av fortsatt ockupation. Och även om Obama lyckas snickra ihop ett fördrag med Iran så har den republikansk-ledda Kongressen redan gjort klart att man kommer att riva upp det, precis som Obamacare första chans man får.
Så det kanske inte är så konstigt att presidenten inte längre kan kontrollera sin frustration.
Pressklipp: