Idag ligger det ett romantiskt skimmer över den svenska 60-tales vänstern; intensiva ungdomar som vurmade för Mao och Che och en ny kollektivistisk värld, fri från amerikansk kapitalism och “imperialism”, hand i hand med Jan Myrdal långt ute på något kollektivt ute på den kinesiska, albanska eller kubanska vischan. Ungefär som Dai Sijies Balzac och den lilla tvätterskan kanske. En ideologi som jag själv aldrig har känt den minsta lockelse till måste jag säga.
Man viftade med “Maos Lilla Röda”, och försökte imitera amerikanska collegeungdomar i skuggan av Vietnamkriget.
Hur gick det sen? Ja efter den blodiga kinesiska kulturrevolutionen 1966-1969 , Warszawapaktens invasion av Tjeckoslovakien 1968, Vietnamkrigets slut 1975, den sovjetiska invasionen av Afghanistan 1977 och Massakern på Himmelska Fridens Torg 1989 och slutligen Murens fall 1989 så kollapsade vad som då fanns kvar av 60-tals vänstern. Ungdomliga politiska snedsteg var ingenting man helst ville kännas vid.
Med Reagan-perioden i USA 1981 – 1989 så blev USA starkare och mer inflytelserikt än någonsin tidigare i sin historia, speciellt i Sverige.
Gamla vänstermänniskor som Björn Afzelius gjorde avbön och kritiserade öppet den ideologi som dom tidigare hade vurmat för. Om dom ens ville kännas vid den. En ny USA-vänlig generation växte upp i skuggan av den nya IT-teknologin från Silicon Valley och idag semestrar över en halv miljon svenskar i USA varje år.
Men spillror av den gamla 60-tals vänstern lever faktiskt kvar än i dag på en magistral blogg som drivs av Anders Romelsjö, en professor emeritus vid Institutionen för folkhälsovetenskap på Karolinska Institutet.
Det rådet ingen som helst tvivel om att han gör ett bra jobb genom att skapa ett levande museum över en ideologi som en gång greppade en stor del av den svenska ungdomen för så länge sedan. Ett kärleksfullt tempel över den svenska vänstern som en gång gav mening till livet för så många svenska ungdomar.
Och Som har uppdaterats för att bli mer tidsenlig. Där Vladimir Putin har ersatt den föga karismatiske Brezjnev, där den Kubanska revolutionen fortfarande lever vidare och ingen har hört talas om Yoani Sánchez, där Bashar al-Assad för en hjältemodig kamp för sitt folk och där USA alltid är den stora skurken i dramat.
En fläkt av en sedan länge svunnen värld, Fred Åkerström skulle ha gillat den bloggen.
Pressklipp:
Fler inlägg om Kalifornien
Nja jag tycker nog att jinge.se har gått högerut. Den är inte alls lika skarp och oförsonlig mot diverse suspekta kapitalister nuförtiden som den var under Jinges egen tid vid makten. Jämfört med Jinge är Romelsjö en liberal mjukis. 😉
Nä men visst är det kul att det finns kvar lite såna här udda sidor på nätet så inte allt blir helt mainstreamat och Facebookanpassat. Kanske borde denna och liknande sajter K-märkas som levande museum från en svunnen tid.
Jag tror att varje tid kommer att ha sina överlevande dinosaurier. Om trettio när gamle Carl Bildt fortfarande sitter och skriver sina veckobrev i bloggen Alla dessa dagar kommer folk förmodligen att förundra sig över att den gamle kapitalisten fortfarande orkar sitta och tjata om det förträffliga i ett system som sett sina bästa dagar redan i början av milleniet och som nu förpassats till historiens soptipp.
Varje tid har sina saliggörande -ismer och precis som imperier går de förr eller senare under när nackdelarna börjar bli alltför uppenbara och något nytt (eller nygammalt) istället är på G. 😀
Bosse: Det är som att hitta en liten dammig revolutionär bokhandel från 60-talet på en bakgata på Söder i Stockholm. Visst är det roligt att hela webben inte förvandlas till ett enda gigantiskt plastinkapslat Facebook.
Men samtidigt undrar jag om inte H2 har rätt. Det här är inte alls en revolutionär blogg utan ett enda gigantiskt skämt.
Jag ser det lite från en annan sida Lennart. Romelsjös websida är något av det roligaste som hänt sedan Baghdad Bob. Det är inte bara de mest fantastiska konspirationsteorierna som figurerar. Det blandas med ekonomiska analyser där okunnigheten lyser igenom. För att inte tala om att utryckt statistik ur sitt sammanhang för att bevisa någon stalinistisk teori.
Jag hoppas verkligen inte att den bloggen dör ut utan att alkoholforskaren orkar fortsätta med att publicera sina tokroliga inlägg.
Själv är jag övertygad om att endast Marx kunde ha skrivit en roligare blog. Groucho Marx.
Denna enda sanna konkurrenten han har i sfären gammelkommunism är Stefan Lindgren – Mannen som har tappat Gnistan
H2: Jo men visst är den rolig. Den påminner inte så litet om den uppmärksammade filmen Good Bye Lenin där en kvinna faller i koma just innan Berlinmuren faller och sen vaknar upp. Hennes barn försöker få ehnne att tro att hon fortfarande bor i DDR och att ingenting har förändrats.
Funderade tidigare på om FIFA kunde bli populära i dessa kretsar och det kunde de mycket riktigt.
San: Jovisst, och konspirationsteorierna grasserar. Det är en parallell skenvärld som inte saknar charm om den inte vore så bisarr.