Robert Putnam är Professor emeritus vid Harvard och känd för sin bok Den Ensamme Bowlaren från år 2000 som beskriver hur amerikanernas sociala engagemang ständigt har minskat, något som han med viss rätt anser äventyrar den amerikanska demokratin.
Man kan anta att samma trend finns också i Sverige och EU som helhet.
Nu har Robert Putnam skrivit en ny bok med titeln Our Kids, The American Dream in Crisis som spinner vidare på samma tema.
Erik Bergin recenserar boken i SvD, men missförstår den rejält: Den amerikanska (mar)drömmen. Något har spårat ur i USA. ”The American Dream”, den amerikanska drömmen – allas möjlighet att lyckas med hjälp av hårt arbete – fungerar inte längre. Allt fler, från alla politiska läger, anser att trenden är ett nationellt problem. Men en ny bok ger delvis helt nya förklaringar till vad det beror på.
Men vad beror det på att så många amerikaner under så lång tid fått det allt sämre, och konsekvent misslyckas med att klättra på den socioekonomiska stegen?
Ett flertal svar på den frågan ges i en ny bok, “Our Kids”, skriven av professor Robert Putnam vid Harvard. Boken kom ut i mars, strategiskt inför presidentvalskampanjerna, och som titeln indikerar tar Putnam barnens perspektiv.
Mer precist utreder han vad man kan kalla “ojämlika möjligheter”, “opportunity inequality”, hos dagens unga amerikaner.
Boken presenterar en genomgripande sociologisk-ekonomisk granskning – skilsmässor, skolan, äktenskapliga och sexuella trender, tillgång till preventivmedel, segregation med mera – av USA från 50-talet fram till nu.
Jason DeParle i New York Times är betydligt mer kritisk mot Robert Putnams bok än Erik Bergin och påpekar att Putnam stannar vid att påpeka att amerikanska barn i dagens USA har olika förutsättningar, men aldrig försöker analysera varför det är så, aldrig går utanför sociala aspekter till politik och, ekonomi och maktförhållanden: ‘Our Kids,’ by Robert D. Putnam
To make his point, he combines an energetic synthesis of academic studies with contrasting portraits of high- and low-income families. His research is prodigious. His spirit is generous. His judgments are thoughtful and fair. “Our Kids” belongs on the bookshelf of anyone concerned about equal opportunity. What he omits, however — sometimes maddeningly — is a discussion of the political or economic forces driving the changes he laments.
You’d never know from “Our Kids” just how radically income inequality has grown; how much influence the wealthy now exercise in politics; and how well they protect their stakes. (We do hear a lot, by contrast, about the importance of family dinners.) To frame inequality, as Putnam largely does, as a product of inadequate empathy and weakened civic institutions is to overlook the extent to which it’s also a story about interests and power.
Where Putnam succeeds is in describing the diverging life chances of children in rich and poor families. (“Rich” parents finished college; “poor” parents have high school degrees or less.) The point isn’t just that rich kids have advantages but that their advantages are large and growing.
Frågan varför de sociala klyftorna bara växer och allt färre amerikaner längre kan få del av “den amerikanska drömmen”, dvs få ett tryggt medelklassliv är komplicerad. Den handlar mycket om globaliseringen och republikanernas radikalisering, parad med brist på politiskt engagemang hos de fattiga.
Vissa faktorer är unika för USA, andra kan vi också se i Sverige, som globaliseringen och automatiken. Och slutet på det amerikanska och svenska politiska samförståndet.
Hur det kommer att sluta är det givetvis ingen som vet, men min gissning är att det knappast kommer att bli en “mjuk” landning och den växande IT-automatiken och robotiseringen kommer att driva ännu fler amerikaner i fattigdomen.
Pressklipp:
Fler inlägg om Kalifornien
Apropå löner, löneökningar och minimilöner.
https://scontent-ams3-1.xx.fbcdn.net/hphotos-xta1/v/t1.0-9/11329755_396011087190288_769996341003591235_n.jpg?oh=97f31c17a29f6ea52f83941cde4efb41&oe=56006B93
När ska de här giriga löntagarna börja ta ansvar för ekonomin. 😉
Angående löneökning, på pappret kan det se ut som om lönen har ökat och trots det kan den har blivit mindre värd. Vanligaste tecknet på att lönen har förlorat sitt värd ser ni när ni står i butiken och tycker att allt har blivit så jäkla dyrt.
Vi sverige får ofta uppleva det genom penningpolitiken som går ut på att hålla krona låg för att gynna exportindustrin.
Alltså, det har varit en reell löneökning i köpkraft för amerikanska löntagare senaste året.
Det har gått ner i ungefär ett decennium, men senaste året gick det upp.
San, det är en intressant fråga, jag letar efter dom officiella siffrorna.
Även om det skulle vara så att det vart 257 000 nya jobb i januari så säger det ingenting om antalet arbetstillfällen på den samlade arbetsföra befolkning.
Det kan till och med vara så att antalet arbetstillfällen är färre i Januari 2015 än antalet i Januari 1997.
Till detta ska befolkningsutvecklingen läggas. Låt säga att om befolkningen har ökat med 10 miljoner i arbetsför ålder och arbetstillfällen har ökat med 2 miljoner så har antalet arbetslösa blivit fler och ändå kan antalet arbetstillfällen ha ökat jämfört med tidigare.
“Det har lossnat rejält på amerikanska jobbmarknaden.
Inte sedan 1997 skapas det så många nya jobb som det gör nu. Bara i januari fick landet 257 000 nya jobb och de senaste tre månaderna har en miljon fler människor kommit i arbete. Dessutom stiger lönerna.”
Mänskligheten har gått från naglar-spade-grävmaskin, fingertopp-hästplog-skördetröska, amöba-samlare-bönder-industrialisering, ok-kameler-fraktfartyg, flinta-kniv-såg-motorsåg-skotare. Från 2 personer till miljarder människor. Med jämna mellanrum har det ständigt lanserats innovationer som leder till dystopier om att alla jobb skall upphöra och att endast kungen överlever.
Är “molnet” den slutliga innovation som mänskligheten fruktat och diskuterat återkommande sedan flintan ersattes av järn?
Någon gång kanske det skall vara sant eller så har vi återigen ett scenario där ingen vågar säga till Kejsaren att hans kläder inte syns, så vi stämmer alla in i sången om att datorer kommer ta alla jobb och inga nya jobb kommer att skapas.
roger: inte säker på var du får din information från, men problemet i dagens USA är att de jobb som erbjuds, precis som i Sverige för det mesta är viss-tids-jobb med löner som folk inte kan leva på.
Speciellt eftersom jobben alltför ofta saknar sjukförsäkring.
Inte helt samt, det senaste året har lönerna också ökat i USA.
Lennart: Bara o googla, NYT brukar ha trovärdighet hos dig?
http://mobile.nytimes.com/2015/06/06/business/economy/jobs-report-hiring-unemployment-may.html?referrer=&_r=0
Stigande löner också som sagt… Kanske inte är ett åskmoln trots allt?
En länk som säger en hel del om att bygga sjukhus. http://www.svd.se/nks-tio-ganger-dyrare-an-tyska-toppsjukhus/om/nya-karolinska
För rätt länge sedan var jag involverad i ett bygge av nytt äldreboende. Jag var rätt kritisk till önskemålen från personal och ledning och påpekade att deras krav och önskemål skulle leda till färre platser och anställda. Det vill de inte höra på utan allt de ville var nödvändigt.
T.ex. begärde de MYCKET breda korridorer överdimensionerade ekonomiutrymmen och annat i byggyta.
I dag har de minimal bemanning och färre platser för att hålla ner kostnaden. Den enda rörliga kostnaden är personal, byggnaden är en fast kostnad både med avskrivningar och drift.
Beräkning jag gjorde för vad det skulle innebära att hålla sig till byggnormen motsvarade ungefär en och tredjedels tjänst och två platser per korridor.
Det fanns ett argument från personalen hur denna merkostnad skulle finansieras, ni kan säkert nästa gissa hur.
Ptja…se då debatten om nya Karolinska i Stockholm. SvD tex.(Borgerlig tidning). 😉
Måhända är det inte så hysteriskt positivt,L mfl.
Bossebus: Jo jag har läst om den och om Filippa Reinfeldts roll. Rätt märkligt.
San, Min uppfattning är att jobben i vårdsektorn inte kommer att öka och definitivt inte på sikt. Skälet till detta är att generellt blir vi friskare och klara oss längre.
Många av de vårdkrävande i dag är faktiskt utarbetade av tunga och monotona jobb, utslitna kroppar och leder helt enkelt. Trots att fler blir senila och förvirrade så är bra många fler som inte blir det.
Dessutom när vi allt oftare inte längre förknippar oss med en viss yrkesroll så har det blivit mindre drastiskt att gå i pension, många säger i dag; Vad skönt, nu kan jag göra det jag vill. Vi dör inte dagen efter pension av leda längre.
Men utgångspunkten för mitt första inlägg var egentligen den allt otryggare situationen för de som arbetar, många går på korta anställningar, arbetsplatsolyckorna har ökat, nyckfullheten och godtyckligheten bland pamparna som smörjer sig själva.
Christer, Bosse, det här är en utomordentligt intressant diskussion, eftersom jag själv har arbetat med IT-teknologi för sjukvårdssektorn här i USA. Det är uppenbart att man med ny teknologi kan minska personalinsatserna dramatiskt. Och samtidigt, med mobil teknologi göra det möjligt för dagens bättre utbildade människor i arbetsför ålder att hålla kolla på sin egen hälsa på ett sätt som var helt omöjligt för bara ett par decennier sen.
Effektiviteten inom sjukvården ökar dramatiskt. Som att man nu håller koll på hur länge en sjukhussäng stor tom mellan patienter. Osv.
Citat: “jag inbillar mig att jobb inom vård och ny service ökar.”
San: Tja själv är jag inte alls övertygad om att jobben inom t.ex. vårdsektorn ökar så mycket i framtiden. För tro det eller ej så är ny teknik som minskar behovet av vårdpersonal på gång även där. Det finns också starka incitament att införa den tekniken inom vård- och omsorg eftersom allt ska betalas av kommuner och landsting som har starka besparingskrav hängande över sig. Att införa ny teknik är på sikt billigt, att avlöna anställd personal är dyrt.
Jag kan ta ett exempel från min närhet. För några år sedan fanns det nattpersonal på alla äldreboenden häromkring men besparingskraven gjorde sig gällande och personal bortrationaliserades. Istället så utrustades de boende med larmhalsband som larmade till en central där den kvarvarande personalen satt på nattjour och ryckte ut när det behövdes. Nu kommer “miljonfrågan”, är det någon som tror att kommunen i framtiden kommer att gå bakvägen och istället anställa mer personal inom t.ex. då äldrevården?
Frågan påminner lite om den som Fredrik Härén en gång ställde på kunskapens dag, man måste kanske i båda fallen vara SYO-konsulent om man ska svara ja på frågan 😀
San, i princip säger du Keynes. En av hans synpunkter var att det skulle räcka med att arbeta 15 timmar i veckan år 2030.
Kanske, men jag inbillar mig att jobb inom vård och ny service ökar. Jag reflekterade mest över vad jag tror är anledningen till att medelklassen stagnerat de senaste 30 åren.
Tror framför allt att en ny beskattnings-paradigm är det enda sättet att motverka trenden. Teknologi kan man inte göra så mycket åt, globalisering bör man nog inte förhindra.
Om nu en gemensam fiende likt Sovjet är det som behövs så är vi väl iaf på rätt väg..
Christer
Tror inte det finns ett svar på frågan, ungefär som “varför har kriminaliteten minskat i västvärlden?”.
Jag tror även på Pickettys linje, att kapital bygger kapital. Att lägre beskattning på kapital och förmögenhet ökat klyftorna. Även det en linje som slog igenom under 80-talet.
Fortsätter på Christer W:s linje och lägger in några länkar vad gäller tankar om framtidens samhälle och arbetsmarknad.
Här några artiklar av Rom-klubbens ordförande Anders Wijkman:
http://www.svd.se/vi-maste-andra-var-syn-pa-arbete_3927946
http://www.nyteknik.se/tekniknyheter/article3844437.ece
Lennart, ytterligare en länk om arbete.
http://www.dn.se/kultur-noje/roland-paulsen-jag-ville-bryta-formen/
San, du drar nog för stora växlar på det. Rent reellt har ju indien och kinas interna ekonomier växt och det har gett utrymme för en växande medelklass.
När nu kina lägger i ytterligare en växel för intern tillväxt så kan det yttra sig i en större medelklass.
Dock i samma takt som medelklassen blir dyrare och mer krävande så kommer alltmer läggas över på robotisering och automatisering
Det sammanfaller även med en växande medelklass i Asien, vilket känns som ett mer logiskt samband.
Alla förhåller sig till varandra, även nationer. Med sovjets och östblockets sammanbrott försvann en motpol som väst var tvungna att förhålla sig till socioekonomiskt, man kunde inte låta den egna befolkning ha det sämre dem.
Nu är det i stort sett samma kapitalistiska normer både i öst och väst och det har nog sina konsekvenser för de flesta anställda, och de utan arbeta att inte förglömma, en grupp som i det närmaste är förföljd utan tanke på vad som är orsak och verkan.
Därför lägger jag in en länk från DN, Bodil belyser ämnet lite akademiskt.
http://www.dn.se/arkiv/kultur/arbetet-maste-inte-raddas
Christer, Tack för länken, en mycket intressant tanke!
Kan det tänkas att den hårdnade tillvaro för en krympande medelklassen i us och europa har ett samband med sovjets sammanbrott?
Christer, en intressant tanke, men vad skulle orsakerna vara?