Jag växte upp med hur mycket film som helst. Orsaken är enkel, när jag var 13 år så flyttade vi till Trädgårdsgatan 8 som var Uppsalas biogata, med hela tre biografer på en kort liten gatstump, Grand, Röda Kvarn och Skandia. Inte konstigt att man blev filmintresserad.
Varje lördag gick jag och mina kompisar på matinéer, först kl 13:00 och sen kl 15:00. Ibland hade vi bara några minuter på oss att springa till Fågel Blå som låg på Svartbäcksgatan strax norr om Stora Torget.
Man fick en biljett och ett paket Läkerol för en krona. Först var det engelska komedier som dominerade, men sen upptäckte jag den franska filmen.
Och fransk film har förblivit något av det bästa som finns, strax efter koreansk yoghurt och Pythonspråket.
Så jag vill rekommendera den typiskt franska filmen Kidnappningen av Michel Houellebecq.
Filmen berättar historien om hur den berömde och reellt existerande författaren Michel Houellebecq kidnappas och hålls som gisslan av tre män under en PR-turné år 2011.
Filmens faktaunderlag är ett rykte som florerade under några dagar år 2011 att hade blivit kidnappad eftersom han plötsligt försvann under en turné för att främja sin roman “La carte et le territoireÄ, som finns utgiven på svenska. I själva verket var sanningen bara så prosaisk att Houellebecq bara hade problem med sin Internet-uppkoppling.
Manohla Dargis recenserar filmen i New York Times: Review: ‘The Kidnapping of Michel Houellebecq’ Blurs Fiction and Reality
The apparent genesis for “Kidnapping” can be traced to 2011, when Mr. Houellebecq briefly went missing without explanation while promoting his novel “The Map and the Territory.” Rumors swirled, including one that he had been snatched by Al Qaeda. This proved false: “Michel Houellebecq has not been captured by Al Qaeda,” one news outfit assured anxious readers. Enter the French filmmaker Guillaume Nicloux, who, casually blurring nonfiction with fiction and shooting in remarkably ugly digital, has created a distinct, insistently light version of that disappearance. This lightness is especially strange, as is the movie’s comedy, which together make a dissonant counterpart to the now-familiar, deadly kidnappings by the likes of the Islamic State.
Så har Michel Houellebecq, som mot all logik verkar gilla att ha blivit kidnappad, verkligen blivit kidnappad eller inte?
I svaret på den gåtan ligger filmens njutning.
En typisk fransk film för en mysig sommarkväll i augusti.
Pressklipp:
Fler inlägg om Film