Politik

Mellanöstern: ingen fred, den brutala israeliska ockupationen rullar vidare

Shops in Muslim Quarter (Jerusalem, Israël 2013)

Östra Jerusalem.

Den amerikanska Israellobbyns största framgång under de senaste decennierna, innan man kapitalt misslyckades i försöken att stoppa president Obamas Iran-fördrag, var när man lyckades stoppa president Obamas massiva försök att skapa fred mellan Israel och Palestina. Men fred är det absolut sista som Netanyahu-regeringen och AIPAC-lobbyn vill ha. Vad man vill istället vill ha är mer bosättningar och på sikt en etnisk resning och ett Palestina utan palestinier.

De senaste oroligheterna i Östra Jerusalem är bara ett litet steg på vägen mot katastrofen. Jodi Rudoren skriver i New York Times:East Jerusalem, Bubbling Over With Despair

For many of the 320,000 Arab residents, the violence is a consequence of years of feeling like the neglected stepchildren of both City Hall and the Palestinian Authority, which is headquartered in the West Bank and is barred from operating in Jerusalem. They do not feel wanted here, or part of what is happening there.
……
The uptick in aggression did not begin with the two dozen attacks that have killed seven Israeli Jews, five of them in Jerusalem, since Oct. 1. (At least 16 suspected assailants have been shot dead by Israelis, including four Saturday, along with more than 20 other Palestinians in clashes with security forces). East Jerusalem has been a hotbed since July 2014, when Jewish extremists kidnapped and murdered Muhammad Abu Khdeir, a 16-year-old from the Shuafat neighborhood. The police reported 1,594 stone-throwing incidents in East Jerusalem over the next three months, up from 1,216 during 10 months of 2013; more than 700 people were arrested for rioting in Jerusalem during that period in 2014. The police said they had detained 380 between Sept. 13 and Oct. 15 of this year, 171 of them minors.

Jodi Rudorens artikel är unik eftersom den faktiskt rapporter om att betydligt fler palestinier än israeler har dödats. Något som annars inte rapporteras i de flesta amerikanska medier. Eller som en Pentagon-talesman sade under Irak-kriget “we don’t do body counts”. I alla fall inte av fel kroppar.

Nu borde givetvis bra om Mahmoud Abbas avgick och Fatah demokratiserades och föryngrades. Men det skulle inte lätta på ockupationen och än mindre lyfta den. Kanske snarare tvärt om. För Abbas har till sitt folks förtvivlan samarbetat mycket nära med ockupationsmyndigheterna. Och Netanyahu vill inte ha en effektiv och modern palestinsk regering. Man föredrar korrupt regim som inte bråkar när ständigt nya bosättningar växer upp som svampar ur jorden.

Men närmandet mellan USA och Iran kan mycket väl komma att få konsekvenser på sikt, även för vad som finns kvar av Palestina. För Israel är inte lägre USA:s enda bundsförvant i området. Med en GDP på $404.1 billion mot Israels $268.5 och det under den amerikansk-ledda bojkotten, så kommer den iranska ekonomin att växa mycket snabbt under de närmaste åren. Och ekonomisk styrka kan lätt översättas till politiskt inflytande.

Ingen kan förhindra fortsatta bosättningar, men om historien är en pekpinne så kommer att få betala ett pris för sin brutala ockupationspolitik. Och det priset kan komma att bli mycket högt.

Pressklipp:
SvT

USABloggen på Twitter

Fler inlägg om Mellanöstern