Programmeringsspråken skapades i takt med att datorindustrin växte upp på 1950, 60 och 70-talen. Fortran kom först 1957 tätt följd av Cobol 1961 och det inflytelserika nybörjarspråket Basic 1964, det Norska objektorienterade språket Simula kom 1967, det innovativa nybörjarspråket för barn Logo kom 1967 Pascal 1970, C 1972 och Simula-influerade Smalltalk 1972. Följda av andra språk so Java, C#, Swift osv.
Vad de här språken har gemensamt var att dom användes för att manipulera små mängder av data. Hade man några kilobytes med data så var det mycket. Men idag har vi nått upp till gigabytes och även petabytes, och datan ligger inte längre på diskar eller band, dom finns tillgängliga via s.k. gränssnitt eller API:n.
Så idag börjar allt med APIN och verktyg som Postman som man använder för att undersöka APIn och se vad dom innehåller och hur man kan använda dom.
Och API-ekonomin är en grundläggande del av det globaliserade samhället och håller på att förändra hela samhället på ett synnerligen fundamentalt sätt. Mer om det vid ett senare tillfälle.
Förr i tiden så satt man framför en s.k. grön skärm och lärde sig programmera, även om programmeringsyrket alltid har varit socialt, s.k. BBS-system kom i slutet av 70-talet, så var det aldrig lika intensivt socialt som det är idag.
Idag går tusentals IT-intresserade på Hackathon, ofta långt innan dom är färdiga programmerare. Och vad dom gör där är att lära sig grunderna av hur man programmerar idag. För en Hackathon tillhandahåller ett eller flera APIn kring ett tema, som t.ex. turistindustrin, som det Hackathon på San Franciscoflygplatsen som jag var på tidigare i år.
Så man börjar köra Postman eller det klassiska cURL för att undersöka de olika APIna och se vad man kan göra med dom. När man väl har undersökt vilka data man har att leka med så börjar man skriva en app kring datan. Det kan vara en mobil app eller en klassisk moln-baserad app. Men själva programmeringen kommer senare, speciellt eftersom man idag alltså återanvänder de datatjänster som redan finns i datormolnen.
EN app idag kan bestå av ett halvdussin eller fler APIN:s som man använder, och den kod man skriver behöver inte alls vara komplicerad.
Det är som att vända det traditionella sättet som man brukade lära sig upp och ner.
Det är som att gå på disco, med tanke på all högljudd musik som dunkar i bakgrunden på de flesta Hackathon som jag har varit på.
Molnbaserade tjänster, API-verktyg, gigantiska mängder data, Hackathon, en helt ny värld för en helt ny generation programmerare.
Vilket inte betyder att man inte kan stänga in sig på sin kammare och skriva oerhört komplicerad kod om man vill. Det är bara det att idag är det inte längre alla som gör det.
En analogi kanske kan vara hur kvinnor förr i tiden lagade mad från grundingredienserna medan vem som helst idag kan gå runt på ICA och välja bland utbudet av hel och halvfabrikat och snabbt få ihop ett mål mat. T.om. jag kan göra det.
Insikten växer också slutligen om hur viktigt det är för barn att lära sig programmera från unga år. Det är ingen ny insikt, dataspråken Basic, Logo och Smalltalk var alla försök att få barn och ungdom att lära sig programmera.
Idag har vi äntligen hunnit ikapp pionjärerna från 60 och 70-talen.
Pressklipp:
Fler inlägg om Programmering,API-ekonomin