Politik

Hur överkonsumtionen av Hollywoodfilmer får svenska språket att spåra ut

svordomar

Att svära är inne som aldrig förr, och ju grövre desto bättre. Förr svor man om man var outbildad. Idag svär välutbildade människor fritt och oförblommerat. Och ofta. Vi svär värre än amerikanerna på deras eget språk. På ett sätt som aldrig skulle tolereras i press och TV i USA.

Om vi till det lägger den snabba angliseringen av svenskan, som har bl.a. har kunnat observera på Aftonbladets Schulman Show, där man inte bara inte längre kan tala svenska utan att blanda in engelska utan också svär, så är det uppenbart att svenska språket är på väg till historiens skräphög.

För ju mer vulgärt det blir desto snabbare kommer det att försvinna. En märklig utveckling.

Bakgrunden är intressant. För medan press och tv inte tillåter svordomar som i Sverige så finns det ett medium där man svär som borstbindare, och det är i Hollywoodfilmer. Och det är just Hollywoodfilm som svenskarna konsumerar som aldrig förr. Och som nu har lett till att engelska svordomar har börjat dominera i svenskan.

Och därifrån är det inte långt till svenska svordomar.

Någon akademiker borde kartlägga det här fenomenet.

Pressklipp:
Svenskan skriver om angliseringen av svenskan

USABloggen på Twitter

Fler inlägg om Kalifornien

13 thoughts on “Hur överkonsumtionen av Hollywoodfilmer får svenska språket att spåra ut

  1. Peter Andersson

    Den ökade mängden svordomar ser jag som en trots allt sund reaktion på åsiktskorridorens alla hyttande fingrar. Den svenska åsiktskorridoren är ju inte bara trång, den har förpassat det offentliga samtalet ned till något slags utjämnad fjortisnivå där “alla skall med” och t.o.m statsministerns favorituttryck är “det är inte okej”. Den som försöker uttrycka sig med finess blir per automatik misstänkt för att vara något slags elitist, det vill säga motståndare till relativism och så gott som nästan detsamma som att vara fascist/rasist/nazist. Lägg till det den nu flera generationer gamla svenska journalistiska vanan att fråga “hur känns det?” istället för “vad hände?” så inser man att det enda tillåtna i Sverige är att reagera emotionellt – det vill säga svära eller gråta.

  2. Björn Nilsson

    Undrar om inte nöjesbranschen, med i övrigt högt uppskattade personligheter som Hasse & Tage, bidragit till att dra in svordomar även på de finare scenerna. Men som påpekats: det mesta är trött och fantasilöst. Minns någon sketch (men inte vem som gjorde den) där den dåförtiden nya företeelsen punkare fick ta sats och vråla “din jävla … jävel!”. Och det är väl ungefär på den nivån det är, fast en del tycker det låter mysigare på USAmerikanska. Varför inte variera med ett engelskt “blasted” (gärna uttalat med oxfordaccent), ett franskt “merde” eller kanske ett spanskt “sangre de dios”? Eller ta en djupdykning i något svenskt invektivlexikon som jag tror finns någonstans. “Ha, du är allt en sakramentskad slemsäck, pinkare och väsgöte!”

  3. Christer W

    Lennart, svordomar har funnits länge i svenska men en del har varit urvattnade och bleka för att inte stöta sig med omgivningen.
    T.ex, järnspikar, järnvägars, sjutton också, fanken, fitta, jädra, mög och annat smått och gott har varit omskrivningar för åkallan av hin håle själv och andra blåsvedda individer.

    1. Lennart

      Christer, ja det är bra att påminna om det. Och jag är säker på att jag har hört min annars så propre pappa just använda ordet järnspikar och fanken och säkert också sjutton också. Men bland den tidens A-lagare så svors det betydligt mer grafiskt än så. Den stora skillnaden är att idag svär alla, oberoende av klasstillhörighet och utbildningsnivå. Och man svär redan i skolåldern och kanske också i klassrummet, fast det vet jag inte. Är det någon som vet? I amerikanska skolor blir man relegerad om man svär på låg och mellanstadiet. I alla fall här i Silicon Valley.

  4. Bossebus

    Se twitter och liknande.

    Och så sprider sig det hela till kvällspressen ett år senare. (och till typ Shulman-nollor).

    Nu “backar man den och det” tex.
    Personligen kan jag bära en ölback eller backa bilen men jag backar ingen i meningen “stötta”. Hockeyback kan jag vara…
    Ush vilken utarmad twittersvenska det blivit!

    1. Lennart

      Bossebus, intressant att höra, hade inte tänkt på det. Och nu är det väl också alla chatt-apparna som ju också har sitt eget kortfattade språk som påverkar svenskan.

    1. Lennart

      Christer, Jag gillar programmen, som alla finns på YouTube, för att jag lär känna en massa svenskar som jag tidigare inte kände. de flesta inom underhållningsbranschen men även på andra områden. Det är ju mest tomprat om absolut ingenting, en nästan perfekt kopia av amerikanska pratshower. Men ändå en bra inblick i hur såna personer pratar. Och vilka dom är.

    2. Lennart

      Christer, Bossebus, intressant att höra att Schulman tydligen inte har ett speciellt bra rykte. Han skrev väl en rätt bra bok om sin far för ett tag sen? Men efter att ha sett ett antal av hans shower så kan jag förstå att han kanske inte är den lättaste att ha att göra med.

      1. christoffer

        Rätt, hans far verkade varit en intressant person och Alex gjorde en lyckad en med den boken.
        Men sedan, är han typ lika populär som vilken medioker Paradise Hotel karaktär som helst, en person för människor utan högre intresse.

  5. Björn Nilsson

    Möjligen ett sätt att “icke-svära” genom att göra det på utrikiska. Korrekt svenska på bilden hade ju varit “En vanliga jävla mänska!” (ska det vara så förbannat svårt att fatta!?)

    1. Lennart

      Björn, det här är en intressant frågeställning. Kan man inte säga samma sak med “Hen Helt Vanlig Människa”? Eller kanske “En helt Vanlig Svensson”?. Att lägga till ett svärord vittnar ju om att ens språk har utarmats. Och vad vinner man med att använda en amerikansk svordom istället för en svensk, som du påpekar? Svaret är antagligen status. Men jag vet uppriktigt sagt inte.

Comments are closed.