Politik

Spanska och Syriska inbördeskrigen, EU:s framtid avgörs på slagfältet i Syrien

Feb. 10, 2012. A portrait of Syrian President Bashar al-Assad among the trash in al-Qsair

Inbördeskriget i Syrien är vår tids Spanska Inbördeskrig och kommer på precis samma sätt att påverka EU:s framtid.

Då, 1933 till 1936 stod Nazityskland och Italien mot Europas demokratier och svenskar reste ner för att kämpa mot Francos Fascister. Idag reser svenskar ner för att kämpa för IS Islamsk terrorism. Plus ça change plus c’est la même chose.

Dagens Axelmakter utgörs av Ryssland, Iran och Hizbollah som alla stöder dagens Francisco Franco: den Shia-muslimske syriske diktatorn Bashar al-Assad.

Mot dagens Axelmakter står en koalition av EU och USA plus ett antal Sunnimuslimska stater, från Saudi Arabien till Turkiet.

För sig själv står den Sunnimuslimska terrororganisationen IS med förgreningar i Syrien, Irak och nu också Libanon.

För att störta IS och Assadregimen, som har gjort allt för att odla IS framväxt, för att på det sättet kunna säkra sin egen överlevnad, så krävs soldater på marken. Men som Economist skriver, så kommer president Obama inte att göra mer i Syrien än han redan gjort, vilket är det minsta möjliga:

In Russia’s defeat he trusts. The attacks in Paris have not changed Barack Obama’s course on Syria. Little could

As a rebuke to America’s global leadership, the Russian intervention is a major cause of the unhappiness Mr Obama is facing over Syria. Americans reasonably consider it a response to their absence from the battlefield. Primarily aimed at Mr Assad’s non-jihadist enemies, it also appears to have impeded America’s year-long bombing of IS. Since the Russians began flying sorties over Syria in September, there has been a reduction in American ones, allegedly (and though the administration refutes this) to mitigate the risk of a US-Russian collision. And yet, in a negative sense, Mr Obama’s administration seems to be investing more hope in President Vladimir Putin’s intervention than its own.

If America’s Syria-watchers agree on anything it is that the Russian campaign, which has enabled Mr Assad’s forces to make only minor gains, will fail, and thereby encourage Russia to give up on its proxy. That would be a huge boost to the UN-backed peace talks John Kerry, the secretary of state, is brokering, with the aim of replacing Mr Assad with a transitional government early next year. His exit, or even a growing prospect of it, would in turn be expected to embolden moderate Sunni Muslims to turn against the jihadists who are currently their most successful co-religionist representatives.

Obamas hopp om att Putin kommer att bryta med Assad är högst otroligt eftersom det som håller Putin och Irans ubermulla Ali Khamenei tillsammans är deras absoluta vägran att gå med på regimförändring i Syrien. Vilket skulle ge den ryska och iranska befolkningen iden att samma sak är möjliga i deras länder.

Adam Entous, Gordon Lubold och Dion Nissenbaum skriver i Wall Street Journal om hur Obama nu försöker få Turkiet att spärra gränsen för att förhindra att IS-infiltratörer kan ta sig från Syrien till Turkiet och vidare till EU: U.S. Urges Turkey to Seal Border. A bigger Turkish border deployment would close off key transit routes for ISIS fighters in Syria, U.S. officials say

In conjunction with the deployment of Turkish military forces on the Turkish side of the border, the U.S. agreed in principle to provide air support for a coalition of rebel forces to fight Islamic State on the Syrian side. Turkish officials see those ground operations inside Syria, with U.S. support, as the priority. “When the operation starts and local forces are making progress, it is obvious to increase troops on our border,” said the senior Turkish government official.

Top leaders at the Pentagon, however, are skeptical that Turkey can muster rebels in sufficient numbers in northern Syria to fight Islamic State rather than the Assad regime, particularly since Russia intervened with air power in support of Damascus.

Samtidigt skriver David D. Kirkpatrick, Ben Hubbard och Eric Schmitt i New York Times om hur IS nu har etablerat en ny bas iden libyska staden Surt, också kallad Sirte, Gaddafis gamla hemstad, som visar hur oerhört svårt det kommer att bli för EU att besegra IS utan amerikanska soldater: ISIS’ Grip on Libyan City Gives It a Fallback Option

MISURATA, Libya — Iraqi commanders have been arriving from Syria, and the first public beheadings have started. The local radio stations no longer play music but instead extol the greatness of the Islamic State’s self-proclaimed caliph, Abu Bakr al-Baghdadi.

When the Libyan arm of the Islamic State first raised the group’s black flag over the coastal city of Surt almost one year ago, it was just a bunch of local militants trying to look tough.

Today Surt is an actively managed colony of the central Islamic State, crowded with foreign fighters from around the region, according to residents, local militia leaders and hostages recently released from the city’s main prison.

“The entire Islamic State government there is from abroad — they are the ones who are calling the shots,” said Nuri al-Mangoush, the head of a trucking company based here in Misurata, about 65 miles west of the Islamic State’s territory around Surt. Many of its employees live in Surt, and five were jailed there recently.

Samtidigt försöker Angela Merkel stoppa migrationsvågen till EU genom att ge tre miljarder till Turkiet:

Valentina Pop skriver i Wall Street Journal: EU to Pay $3 Billion for Turkey’s Help in Stemming Migrant Crisis. Leaders meeting in Malta also want more help from African nations

European Union leaders agreed in principle Thursday to pay €3 billion ($3.23 billion) to Turkey over the next two years in return for more support on stemming the unprecedented migration influx into Europe.

Turkey is seen as the key country in limiting the thousands of refugees and other migrants arriving every day in Europe. Some 2.2 million Syrian refugees have found shelter in Turkey since the war broke out over four years ago, and some 660,000 migrants who arrived in Europe this year came via Turkey, according to the United Nations.

The European Commission, the bloc’s executive, proposed a plan to give direct grants to Turkey for receiving and hosting refugees. The EU would contribute €500 million to the grant program while the rest of the €3 billion would be paid by EU national governments according to size of economy, with Germany, the U.K. and France being the largest donors.

James Kanter och Andre Higgins i New York Times skriver mer om EU:s försök att få Turkiet att stänge gränsen till Grekland:
E.U. Offers Turkey 3 Billion Euros to Stem Migrant Flow

Under heavy pressure from Germany to get a grip on Europe’s migrant crisis after months of dithering, European Union leaders met in Brussels on Sunday with Turkey’s prime minister to complete a deal that German Chancellor Angela Merkel hopes will slow the chaotic flood of asylum seekers into the 28-nation bloc.
From Our Advertisers
…..
Prime Minister Ahmet Davutoglu, according to diplomats, will be promised 3 billion euros in European aid and other inducements in exchange for Turkish action to stop migrants, most of them from the Middle East and Afghanistan, from reaching Greece and other countries on Europe’s outer fringe. Mr. Davutoglu is standing in for Turkey’s president, Recep Tayyip Erdogan, at the Brussels meeting.

Så hur kommer det hela att sluta? President Obama mål är att krossa IS och få till stånd en fredskonferens nästa år ledda av John Kerry, som ska skapa fred i Syrien och kanske också få slut på flyktingströmmen.

EU:s mål är att krossa IS och få slut på flyktingströmmen till EU.

Putin och Irans mål är att kunna säkra Assad-regimens positioner i Syrien och krossa den Fria Syriska Armén, FSA och därefter IS.

Det mest troliga resultatet är att kriget rullar vidare. För att krossa IS så behövs soldater på marken och utan tiotusentals amerikanska soldater så är det svårt att se att EU kan rekrytera en stor nog arme för att invadera Syrien, Irak och Libanon, där IS har etablerat sig.

Och precis som i Spanien så har diktaturerna en fördel framför demokratierna. För även om Assad skulle gå med på att pensionera sig så kommer hans väldiga säkerhetsapparat att överleva. Och så länge den finns kvar så är fred omöjlig.

Det enda vi med säkerhet kan säga är att EU:s öde kommer att avgöras i Syrien. Om EU backar och låter Assad-regimen överleva så kommer en förstärkt Putin att sätta allt större press på EU, från Skandinavien till Ukraina. Precis som Det Spanska inbördeskriget var början till Andra Världskriget så skulle i så fall det Syriska Inbördeskriget kunna vara början till något mycket större och blodigare.

Pressklipp:
DN, AB

USABloggen på Twitter

Fler inlägg om Syrien

8 thoughts on “Spanska och Syriska inbördeskrigen, EU:s framtid avgörs på slagfältet i Syrien

  1. Marcin

    De goda mot de onda. Medan kineserna sörplar i sig ångande nudlar, syns det inte vart de riktar blicken då de kisar så förbannat. Det har visst Baum and Baum på New York Times helt glömt att skriva om.

  2. Johnny

    Politikerna och journalisterna körde invandringspolitiken ända in i kaklet innan helomvändning under verklighetens galje. Otroligt att det skulle vara så svårt att ändra en så destruktiv politik och att vända utvecklingen kommer att kräva flera år och många miljarder.

    Lennarts NYT perspektiv delas inte av mig. USA, NATO, Israel, Saudarabien, Quatar och Förenade Arabemiraten som sponsrar ISIL och andra terroristgrupper att föra krig mot den lagliga regeringen i Syrien, för att avsätta regeringen och tillsätta en ny USA vänlig vasallregering eller bara lämna det vind för våg till islamister och jihadister som i Libyen.

    USA och allierade som sponsrat ISIL är knappast the “Good Guys” i detta krig. USAs krig är olagligt och Rysslands är lagligt. Assad är redan vald demokratiskt och nu skall han gå med på nyval 18 månader efter kriget slut. Syriska folket skall välja sin president och inte USA.

    Jag har svårt att bedöma hur bra kriget går för Putin i Syrien. Det är så många kockar till denna soppa att det kan gå hur som helst. Risken för sabbotage är uppenbar som när NATO landet Turkiet skjuter ner ryskt bombplan i norra Syrien. NATO landet Frankrike har efter terrorattacken i Paris allierat sig med Ryssland i kriget mot ISIL. Det känns som att en hel del skjutande och bombande kvarstår innan politiska lösningar är möjliga. Det är krig och media är full av propaganda och lögner. Verkar som om USA hellre stjälper Rysslands krig i Syrien än hjälper till. Vi får se.

  3. Bosse

    Bra om flyktingkrisen av Anna Dahlberg, Epressen
    Hur kunde så många ha fel om asylkrisen?
    Ja det är verkligen något att fundera på. Är politiker och mainstreamade journalister så mycket dummare och aningslösare än annat folk?

    Redan för ganska länge sedan måste det ha stått klart för alla som haft vett att informera sig vartåt det hela lutade, och tid hade funnits för förebyggande åtgärder.

    En erfarenhet som svenska politiker nu i alla fall måste ha tagit till sig är att i en krissituation går det inte att förlita sig på att andra tar sitt ansvar. I en krissituation står man för det mesta ensam och har själv ansvaret för sitt land.

  4. Bosse

    Ojsan här har vi helt klart divergerande uppfattningar om läget i MÖ.

    Du anser alltså att Turkiet (som spelar under täcket med IS och mördar sin egen befolkning, fråga bara kurderna. Erdogan är en man av precis samma sort som Assad) och Saudiarabien (kommentarer nästan överflödiga) står på den “goda sidan” i detta krig. Saudiarabien som förmodligen är världens terroristfinansiär nr. ett!

    Och nej Assad är visserligen en diktator och ett as men det är inte han som odlat IS framväxt. Det har västvärlden i allmänhet och USA i synnerhet jobbat på desto mer, genom ideliga felbeslut när det gäller inblandningen i MÖ. IS må stå för sig själv men motståndet mot Assad domineras av IS plus ett antal andra jihadistiska grupper som al-nusra och liknande. Någon ickeislamistisk opposition av betydelse mot Assad existerar knappast.

    Så ska vi (västvärlden) då störta alla diktaturer vi kan och till vilket pris som helst? Här tycker jag ändå att historien ger en viss vägledning eftersom den visar att priset ofta blir alltför högt och att skadan ofta blir större än vinsten.

    Vad händer om oppositionen med stora ansträngningar lyckas få bort Assad? Ja någon form av islamistisk regim kommer att ta över det är jag nästan säker på. Väst kommer inte att kunna påverka detta. Eventuellt tillsatta marionetter kommer snart att sopas bort eller orsaka nya ändlösa inbördeskrig i området.

    Med den arabiska mardrömmen (förlåt våren ska det vara) och Saddam Hussein-debaklet o skapandet av IS i färskt minne bör väst kanske ta sig en funderare på om det bästa faktiskt är att sopa bort Assad så fort som möjligt.

    Kanske är det bästa istället att satsa på en bred koalition för att få bort IS som är en minst lika stor faktor vad gäller flyktingströmmen som Assad. Sätt sedan press på Assad att hans dagar är räknade om han inte genast slutar terrorisera sin befolkning. Sätt förresten en liknande press på Erdogan i kurdfrågan. Gissar att båda dessa herrar inte går att påverka men då får väst ta det problemet när tiden är inne.

    En anledning till att jag tror det vore fatalt om islamisterna tog makten i Syrien är att Assad-regimen säkert har tillgång till diverse kemiska och kanske också biologiska vapen (antrax och liknande kanske) som islamisterna isf tar över.

    Vad IS & Company då skulle kunna hitta på vill jag inte ens tänka på. Det skulle kunna bli något som får sprängda flygplan och Paris-attacker att se ut som små harmlösa förövningar i jämförelse.

    Ja EU:s öde kanske avgörs i Syrien men som det nu ser ut så kommer EU-länderna att stänga gräns efter gräns om inte flyktingströmmen avtar. På väg mot fästning Europa kanske men å andra sidan vad är alternativet i det här läget?

    1. Lennart

      Bosse, tack för en intressant kommentar. Under Polenkrisen 1980-81 https://en.wikipedia.org/wiki/Soviet_reaction_to_the_Polish_crisis_of_1980%E2%80%9381 så hade jag tillgång till en tidig version av Internet och satt begeistrad i dagar och läste telegrammen om de ryska förflyttningarna av deras luftburna divisioner som kunde peka på att en invasion var nära förestående. Jag har alltid varit intresserad av underrättelseverksamhet och minns hur jag sträckläste Barton Whaleys nu klassiska bok om de signaler som Stalin vägrade att tro på i upprinnelsen till Hitlers angrepp på Sovjetunionen: https://mitpress.mit.edu/books/codeword-barbarossa

      Så vad som intresserar mig i Syrienkriget är de rapporter som då och då dyker upp i USA-pressen och på andra ställen från bakom kulisserna s.as. Som de artiklar som jag redovisar i det här inlägget.

      En fundamental fråga är hur försvagad Assad-regimen verkligen är.
      En annan är hur långt Putin, Iran och Hizbollah är beredda att gå för att vinna i Syrien.
      En tredje hur långt EU med viss hjälp från USA är beredda att gå för att krossa IS.
      En fjärde är om den stora migrationen går att stoppa ens om man vill.
      En femte är om nästa USA-president är beredd att intervenera i Syrien på ett sätt som Obama aldrig har gjort.

      Små och stora pusselbitar som tillsammans kommer att avgöra hur inbördeskriget utvecklas. Det bästa vore givetvis om Assad-regimen och IS båda avvecklades och det syriska folket fick chansen att fritt välja en demokratisk regering. Men chansen att det kommer att hända tror jag är minimal.

      Risken finns också att kriget sprider sig från Syrien till Irak och inte minst Iran där mullorna kanske återigen förlorar makten. Eller varför inte Egypten med den allt brutalare regimen.

      Jag tror vi sitter på en krutdurk som kan explodera på ett antal sätt. Och med den helt oberäknelige Putin så är allt möjligt.

      Håller med om att EU nu försöker stämma flyktingströmmen i bäcken. Men jag är långt ifrån säker på att det alls är möjligt. För jag tror inte att den enbart beror på Syrienkriget. Jag tror att den minst lika mycket beror på den globaliserade världen och mobilteknologin. Liksom på den starka svenska immigrationslobbyn.

      Sen tror jag att en stor fara är att USA inte längre är berett att mobilisera mot terrorister och diktatorer som man gjorde under 1:a och 2:a världskriget och Koreakriget och Balkankriget. Och det är inte bra.

      Hur som helst ett krig som säkert kommer att fortsätta i decennier och liksom Spanska Inbördeskriget sprida sig till andra länder. Vi har all orsak att oroa oss.

Comments are closed.