Politik

Döda kroppar, Povel Ramel som lik, Thomas Laqueurs The Work of the Dead: A Cultural History of Mortal Remains.

I en mycket underhållande artikel i DN skriver Anna Bodin om Povel Ramels änka Susanna och hennes märkliga liv, och berättar mot slutet av artikeln om vad som hände när Povel Ramel dog:Susanna Ramel: ”Vad mycket dumt man har gjort, det är inte klokt egentligen”

– Han låg kvar här i två dygn med alla samlade omkring sig, säger Marianne.

– Jag sov hos honom, säger Lotta. Många tycker att det är läskigt men jag kunde inte tänka mig att vara någon annanstans. För mig, som var sladdis, var han extremt närvarande och den bästa pappan i världen. Han var trygghet. Första natten pratade jag med honom och klappade på honom. Likstelheten kom förstås men sedan mjuknade lederna igen.

– Jag sprang upp och väckte de andra: ”Hallå, han kommer återuppstå!” Någon sade: ”Nej, det händer att stelheten går över”, och jag blev så jävla besviken. Jag tänkte ju: ”Eureka, det är första gången sedan Jesus! Nu händer det och det är klart att det händer Povel Ramel !” Jag var i chock.

Så Povel Ramel blev inte den förste sedan Jesus att återuppstå, vilket leder till ämnet för det här inlägget, nämligen Berkeley-professorn Thomas Laqueurs litet udda kulturhistoria om döda kroppar: The Work of the Dead: A Cultural History of Mortal Remains. Dust to dust Why honouring the dead is important to human beings

Death, Mr Laqueur insists, has never been a mystery. Dust to dust, says the Christian burial service, whatever it says about the resurrection of the body. The real mystery has been peoples’ resistance to what they know. Though he concentrates on North America and western Europe (largely England and France), Mr Laqueur shows that, in every age and place, people have always needed their corpses. Sacred or secular makes no difference.

Believers in a bodily afterlife may seem to have the edge. But atheists have matched them bone for bone, especially the bones of their rationalist philosophers. Voltaire, for example, exhumed in 1791 and carried in Roman pomp to the Panthéon, France’s secular temple to the revolution; or the body of Karl Marx himself, buried in Highgate cemetery in north London, a point of pilgrimage and a focus for the bodies of his followers.

Thomas Laqueurs första bok var också aningen udda, Solitary Sex : A Cultural History of Masturbation och hans första bok Making Sex. Body and Gender from the Greeks to Freud som gavs ut 1990.

En intressant bok för alla kulturhistoriker m.a.o. Även om jag själv kanske hellre läser en om om IT.

Pressklipp:

USABloggen på Twitter

Fler inlägg om Kalifornien