Två dagars experimenterande med Microsoft Band 2 har visat mig att såna här armband med inbyggda sensorer kommer att hjälpa oss att leva betydligt mer hälsosamma liv.
I början är gränssnittet litet knepigt att förstå men det är uppenbart att det här bandet redan är bra på att samla in data om hur mycket jag går, springer, cyklar, tränar och sover. Eftersom bandet är så litet och smidigt så är det någonting man bara sätter på sig som vilket armbandsur som helst.
Bandet kommunicerar med din mobil via Bluetooth, och det också vågar som kommunicerar via Bluetooth. Så om man i framtiden kan koppla ihop Microsoft Band 2 med en Bluetooth våg så kan man få information om hur aktiv man är men också hur ens vikt går upp eller ner.
Det enda som då skulle saknas är ens diet.
Microsoft Band 2 kan också mäta Ultraviolett strålning, din puls och också din sömn.
Men vad som ännu saknas är analys av vad alla de här siffrorna betyder. Och det skulle inte vara speciellt svårt att lägga till. Om Microsoft laddade upp datan från bandet till datormolnen och sen istället för att den mobila app som åtföljer bandet spottar ut en massa data, ofta i grafisk form, så skulle analysprogrammet kunna ge mig en kort daglig rapport typ “din hälsa är ypperlig, för din ålder ligger du statistiskt sätt i de översta 10%, du väger litet för mycket, försök att gå ner 2 kg….. osv.
Det år så ett sånt här band skulle kunna fungera om man bara lade till analyskomponenten. Och då kommer sån här kroppselektronik att bli oumbärlig.
För vitsen med såna här armband är alla data dom samlar in om oss, och ju mer data desto bättre och mer inträngande analys som vi kan få nytta av för att förbättra våra liv.
Som det är är den redan användbar, men den skulle alltså lätt kunna hjälpa miljoner människor leva ett mer hälsosamt liv.
Det ända jag inte vet hur man skulle mäta är ens diet, eller om användaren röker eller dricker sprit eller liknande.
Pressklipp:
Fler inlägg om Kalifornien
Mäta dieten?
En möjlighet är att FOTOGRAFERA maten på tallriken: frukost, lunch och middag. Sedan in med AI, maskininlärning/deep learning, Big Data och kognitiva system för att armbandet skall identifiera DIETEN.
En annan möjlighet är ange vilken DIET man följer, t.ex. SAD (Standard American Diet; svensk allmän diet), LCHF, stenåldersdiet, Atkinson, Pritkin, klassisk medelhavsdiet, innuitdiet, vegetarisk, vegansk, levande föda, raw food och allt vad de nu kallas. Kompletterad med en frågelista för kostdetaljer.
Detta får bli den oberoende parametern/variabeln. Beroende variabler o parametrar blir utdata från sensorerna.
En paradox dock. Det finns praktiskt taget ingen korrelation mellan NÄRINGSINNEHÅLLET i maten och hälsan. (Skälet är att en växt- eller djurcell innehåller kanske 10 tusentals kemiska substanser, varav de flesta okända för oss, medan vi endast mäter ett l00-tal. Dessutom finns interaktioner mellan substanserna, mer eller mindre okända för oss.)
En hög korrelation finns däremot mellan DIET och hälsa.
Området sensorer befinner sig under en explosiv utveckling med nya material och superkänsliga sensorer. Många överraskningar väntar oss.
~Charmkvarken~, bra tankar om ett intressant ämne. Det mest troliga är kanske att man lägger sensorer i maten som man redan gör med mediciner. Sensorer som man sväljer och som alldeles innan dom löses upp signalerar att dom har blivit svalda och i vilken mat dom ligger.
Säg inte att framtiden inte kommer att bli spännande.
Det räcker väl med att titta i spegeln på morgon, känner man inte igen den som tittar tillbaka vet man att det är något fel på hälsotillståndet, eller spegeln.
Christer, perfekt, varför kunde jag inte ha tänkt ut det? 🙂 Som drottningen i Sagan om Snövit och de sju dvärgarna.