Ända sedan Torekovskompromissen i juli 1971 stod det klart att svenska folket hade fått nog av det svenska kungahuset och nu ville förpassa familjen Bernadotte till historiens skräphög. Sverige skulle få en oförarglig och helt symbolisk kung som skulle inviga riksdagen och en familj som skulle bli som vilken medelsvensson familj som helst.
Men så blev det inte. Genom skickligt manövrerande och vassa armbågar har Carl Custav Bernadotte istället utökat sina positioner; år för år begärt mer pengar till apanaget samtidigt som han har utnämnt nya prinsar och prinsessor som alla blixtsnabbt har övergett sina jobb för att leva på skattebetalarnas medel.
Kungafamiljen har blivit en del av de rikaste en procenten och ingår nu i den internationella kändiseliten där det gäller att bli sedd, och där kläder för tiotusentals kronor är något naturligt.
Men frågan är om det verkligen är vad politikerna hade i tankarna under Torkevovförhandlingarna? Var det skapa ett odemokratiskt Sverige allt mer groteskt kungafjäsk i SvT, eller var det ett elegant sätt att förpassa en genant och otidsenlig institution till historiens skräphög?
Walter Guldbrandzén, Juriststudent vid Uppsala universitet, skriver på DN åsikt: Monarkin – för Sverige i (då)tidenPublicerad: 29 december, 2015. Att det råder många meningar kring huruvida vi ska ha en monark eller inte är uppenbart. Dock så är ja-sidans argument knappast övertygande. Frågan är om det snarare inte är så att ja-sidan låtit sig förblindats av tid, och att ja-sidans starkaste argument egentligen bara är att vi haft monarki väldigt länge?
Låt oss för sakens skull säga att Sverige sedan flera hundra år tillbaka varit en republik med en folkvald president. Låt oss sedan säga att det kommer ett förslag, om att istället övergå till en monarki av det slag som Sverige har i dag. Istället för att statschefen väljs av folket så ska en familj utses, en familj vars blodlinje för all framtid ska vara rikes statschef. Den ska inte kunna avsättas eller bytas ut. Den måste vara kristen, och dessutom rätt typ av kristen. För att inte riskera att statschefens barn väljer fel make eller maka så ska dom behöva regeringens godkännande för att få gifta sig. Statschefens förstfödda barn ska vara i lag skyldig att underrätta statschefen och be om dennes lov vid utlandsresor. Statschefen ska för övrigt inte kunna åtalas för något den gör.
Att svenska mediers ständiga fjäsk för familjen Bernadotte, av en av de egna har jämförts med Nord Koreas bevakning av Kim Jong-un visar att Walter Guldbrandzéns artikel verkligen ligger i tiden.
Sverige bör säga adjö och hejdå till den helt otidsenliga familjen Bernadotte, dra in apanaget och låta talmannen öppna riksdagen. Det är det enda som behövs. För precis som HC Andersens Kejsarens Nya Kläder så är familjen Bernadotte bara en chimär. Den bidrar inte med någonting överhuvudtaget.
Ingenting alls.
Pressklipp:
DN
Fler inlägg om Kalifornien