Ibland blickar vi plötsligt och helt oväntat rakt in i framtiden. Vilket kan vara en helt omtumlande upplevelse.
För mig skedde det när jag såg hur Google Photos automatiskt arrangerade mina mobil-bilder efter tid och plats, och alltså gjorde det möjligt för mig att veta precis var jag var och vilka jag umgicks med vid ett ett specifikt klockslag på en specifik dag.
Tänkt då på dagens unga som börjar med mobiler vid treårsåldern och som fyllda 90 kommer att veta precis vad de har gjort, var det har varit och vilka de har träffat varenda dag, varenda timme, varenda minut livet igenom.
Men det här är bara början. För i takt med att våra mobiler får mer sensorer som samlar in allt mer data om oss så kan man i datormolnen bygga upp en virtuell modell av oss och all den information som finns om oss. Och som vi håller i hjärnan, men ofta glömmer. Men som vi alltså kan “googla fram” med hjälp av datamodellen.
Adrienne LaFrance skriver i The Atlantic: A Search Engine for Your Memories. An inventor at IBM has patented technology for a cognitive assistant that could learn all about you, then remind you of a name you can’t remember the moment you need to say it.
Imagine for example, if your cognitive assistant knew that when you dial a certain person’s phone number—your niece, let’s say—it should also remind you of the name of her husband. The system might also know that, because of the time of day when you’re calling, the husband is more likely to pick up the phone. Or that, by checking a calendar, it happens to be his birthday.
“All of that context becomes the basis for inference as to what name should be spoken when they pick up the phone,” Kozloski said.
That information—Paige’s husband’s name is Teddy. And it’s his birthday!— could come through an earpiece or mobile device. Or it could be part of a larger—and, frankly, more Hal 9000-esque—home integration. “It could be just the speakers in your house that are primed and ready to advise, literally waiting in the wings to assist,” Kozloski said.
Men det här handlar inte bara om saker som vi en gång visste men sen glömde bort. Det handlar också om Förstärkt Verklighet där vi kan peka vår mobil mot Golden Gatebron och se när den byggdes och hur lång och hög den är.
Jag skulle aldrig kunna skriva den här bloggen utan Google. Och på samma sätt kommer vi i framtiden inte bara att få förstärkt verklighet utan också förstärka personligheter eller förstärkta hjärnor som genom s.k. push notification från datormolnen kommer att förse oss med information som vi behöver när vi träffar människor som vi kanske har glömt namnet på.
Precis som vi kommer att leva i symbios med robotar kommer vi att leva i en allt intimare symbios mellan våra hjärnor och datormolnen. Precis som vi redan gör idag med Google.
Ett bra exempel på hur det fungerar är när jag och en kollega satt i telefon med en IT-chef som nämnde konceptet Paint Nite som jag skrev om igår. Varken min kollega eller jag hade hört talas om det, men snabbt som attan så googlade vi det och inom 15 sekunder så kunde vi placera vad det var och efter 30 sekunder så kunde vi börja diskutera fenomenet.
Om vi nu tänker oss samma process men automatiserad genom en ny generation av Google Glasögon eller hörlurar så har vi den framtida modellen.
Pressklipp:
Fler inlägg om Kalifornien