Politik

Det allt mer bisarra USA-valet, vad händer med det republikanska partiet och med USA?

Tags:

Time Coverl

Under de senaste åren har olika memer om USA och det amerikanska samhället florerat på webben. USA på dekis, USA får allt större konkurrens från Kina, supermakten USA gör en störtdykning osv i all oändlighet. Efter ett tag har dock katastrofmemerna ebbat ut, fram till årets presidentval, när allt fler frågor nu ställs om vad som verkligen håller på att hända i USA. För årets presidentval är utan tvekan det mest märkliga för att inte säga bisarra på mycket länge om inte någonsin.

Det republikanska partiet har helt oväntat övertagits av en bisarr 69-årig affärsman utan att den lamslagna partiapparaten har kunnat göra motstånd. Det demokratiska partiet har tagits över av den 68-åriga frun till en f.d. president som har vägrat att släppa fram någon yngre politiker, men som sedan har mött oväntat motstånd från en 74-årige socialdemokrat som har fått ungdomsväljarna bakom sig.

Medan demokraterna inte kan skaka av sig fyrtiotalisterna så kan republikanerna inte skaka av sig sina allt mer extreme gräsrötter. Och bakom alla dessa fenomen jäser det bland medelklassväljarna som desperat letar efter en politiker som bryr sig om deras försämrade ekonomiska villkor och kan gå emot etablissemanget och Wall Street.

Peter Wehner skriver i New York Times: The Party of Reagan Is No More

For those of us open to such self-examination–to understanding what conditions gave rise to Trump and Trumpism–the explanation starts with certain harmful habits. These include employing apocalyptic rhetoric, like the assertion that America is on the verge of becoming Nazi Germany. Such reckless language is evidence of fevered and disordered minds and paves the way for Trump’s incendiary rhetoric.

But that’s hardly the whole of it. Republicans embraced the political knife-fighting tactics of Newt Gingrich in the 1990s and light-as-air political figures like Sarah Palin in the 2000s. Many Republicans–including self-proclaimed “constitutional conservatives”–began to speak of compromise as a synonym for capitulation, which is odd given that the Constitution itself was the result of a whole series of accommodations–and Reagan was a gifted compromiser. ….. Republicans became suspicious too of the “spirit of moderation” that James Madison argued is essential in understanding which measures are in the public good. What many modern Republicans are looking for is conflict, confrontation, the politics of the cage match.

At some point along the way, it became fashionable in the Republican Party–in some quarters, anyway–to replace reason with rage, to deny science when it was at odds with ideology and to cheer mindless stunts like shutting down the federal government rather than responsibly managing and relimiting it.

Att det arteriosklerotiska amerikanska politiska systemet med sina enda två fossiliserade partier som inte förmår locka ungdomsväljarna till valurnorna eller förbättra medelklassens villkor, inte längre kan möta väljarnas krav är uppenbart. Det är tyvärr också uppenbart att oavsett vilket parti som vinner årets presidentval så kommer nästa president att få det lika svårt att styra landet som president Obama.

Det behövs ett generations och systemskifte av massiva proportioner för att regeringen i Washington ska kunna möte medborgarnas krav på bättre samhällstjänster och en konsensus om ett framtida amerikanskt samhälle ska se ut.

Och det är mycket lång dit.

Pressklipp:

USABloggen på Twitter

Fler inlägg om Kalifornien

12 thoughts on “Det allt mer bisarra USA-valet, vad händer med det republikanska partiet och med USA?

  1. roger

    Intressant, fossiler alltså, eller så har man inställningen att åldern ffa bara är en siffra.

  2. San

    Lyssna inte på Lennart. Clinton leder mot Trump i alla viktiga delstater som Ohio, Florida, Virginia, North Carolina och Michigan.

    1. Lennart

      San, det är helt och hållet fel: http://www.huffingtonpost.com/entry/clinton-trump-ohio_us_56e9a0b8e4b065e2e3d8314c

      Tuesday was a very good day for Hillary Clinton. … But buried within the clear victory was a troubling trend for the party front-runner: She is doing a terrible job turning out voters, particularly in the states that will matter most in a November matchup against Donald Trump.

      More people voted for Trump than for Clinton in two states Tuesday night — Missouri and Ohio. In Florida, Clinton edged Trump by a nose — less than 2 percent. Clinton had only one other candidate splitting the Democratic vote in a contested election, while Trump was embroiled in a four-way contest that factionalized Republican voters. In Ohio, Trump bested Clinton by about 50,000 votes despite coming in second in the GOP contest to John Kasich, the state’s current governor. In Missouri, both Trump and Sen. Ted Cruz (R-Texas) bested Clinton’s vote total by nearly 20 percent.

      Enthusiasm for Clinton appears to have plummeted from the levels she enjoyed in 2008, when she defeated Barack Obama in both the Florida and Ohio primaries. Clinton had 44 percent fewer supporters in Ohio this time around than she did eight years ago. Combine Clinton and Sanders’ Ohio numbers from Tuesday night and they still do not eclipse Clinton’s showing in the state from 2008.

      1. San

        Nu vet ju både du och jag att korrelationen mellan hur många som röstar i primärvalen och vem som vinner valet inte finns:

        http://www.politifact.com/punditfact/statements/2016/mar/06/david-brooks/david-brooks-said-primary-turnout-doesnt-predict-g/

        Är det någon det saknas entusiasm kring så är det Bernie Sanders, hade detta varit ungdomsrevolutionen du pladdrar om så hade han dragit fler till valurnorna. Folk är nöjda med Obama och tror att Clinton blir en bra efterträdare, således inget ståhej kring primärvalet.

        Däremot kan du bläddra ner här:

        http://www.realclearpolitics.com/epolls/latest_polls/pres_general/

        Clinton leder i Ohio, Florida och Virginia. Även North Carolina och Michigan. Storslam i nyckeldelstater.

        1. Lennart

          San, och de siffror som du “pladdrar om”, för att använda ditt eget ordval, är hur som helst helt oväsentliga för ett val som kommer att utkämpas om ett halvår.

          Clinton har inte lyckats nå ut till ungdomsväljarna och hennes stöd för frihandeln har redan skadat henne i det viktiga rostbältet. Republikanerna kommer att enas kring Trump eller vilken deras presidentkandidat nu blir och miljoner demokrater kommer som vanligt att ligga på sofflocket, speciellt med en så oinspirerande kandidat som Clinton.

          Och inte minst, för republikanerna är Hillary Clinton lika hatad som Olof Palme var i Sverige på sin tid. Man kommer att gå man ur huse för att stoppa henne.

          Kan hon trots det vinna, visst, allt är möjligt. Man jag skulle inte satsa några pengar på det.

          1. San

            Du menar att hon är mer hatad än Obama var 2012?

            Om hon nu “redan” är så skadad i rostbältet varför leder hon så stort i opinionsundersökningarna i Ohio, Michigan och Illinois?

  3. roger

    Lennart, …och då måste det vara en yngre person menar du? Tror du inte rätt person kan nå ut oavsett ålder?

    1. Lennart

      roger, det är inte det vi talar om. Titta bara på entusiasmen kring Bernie Sanders. Vad vi talar om är att det demokratiska partiet inte kan förnya sig. Samma politiker sitter livet ut, inga nya släppa fram, det blir aldrig någon förnyelse.

  4. roger

    Amerikanerna är förmodligen inte lika åldersfixerade som du och låter personens åsikter gå före födelseår, inte dumt alls faktiskt

    1. Lennart

      roger, att demokraterna förlorar delstat på delstat mot republikanerna för att dom inte förmår skaffa fram kandidater som kan nå ut till dagens generation är knappast bra för den amerikanska demokratin.

Comments are closed.