Att “1944”, en visa om Krimtatarernas tragiska öde framförd av Jamala en ung Ukrainsk tjej med en Tatarisk pappa och en Armenisk mamma skulle platsa i Eurovisionsfestivalen är helt otroligt och verkligen positivt. Att Jamala sen till råga på allt skulle vinna visar att all popmusik faktiskt inte alltid behöver meningslös och handla om hjärta och smärta. Den kan handla om någonting som angår oss alla.
Mer om Jamala från Wikipedian: Jamala
Susanna Jamaladinova was born in Osh, Kirghiz SSR, to a Crimean Tatar father and an Armenian mother. Jamala is, through her maternal great-grandmother, related to Aram Khachaturian; the most renowned Armenian composer of the 20th century. Her maternal ancestors are from Nagorno-Karabakh.
Jamala was born in Osh, Kirghiz SSR (now Kyrgyzstan), because some of her ancestors had been forcefully resettled there under Stalin. During this deportation, one of her great-grandmother’s daughters died on board of a freight truck and was tossed from the wagon “like garbage”. Upon the gaining of independence by Ukraine, her family returned to Crimea.
Något som visar att mjuk makt faktiskt ibland kan spela en roll i världspolitiken.
Tom Burridge skriver på BBC: Ukraine Eurovision win: ‘A big day for Crimea’
Then there is the subject matter of the song. Jamala has always insisted that it’s a personal tale because her great-grandmother was one of those deported by Stalin from Crimea.
But like it or not, anything linked to Crimea in Ukraine today has, at the very least, political overtones because Russia’s annexation of the peninsula remains an emotive topic and point of grievance for many Ukrainians.
That is especially true for Tartars like Jamala, who have left the peninsula and say they cannot return.
But the sombre nature of the song had appeared in some ways to be its Eurovision Achilles heel.
That’s because the lyrics, in both English and Tartar, are hardly the type of catchy pop number that all too often comes out on top.
It makes Jamala’s victory all the more remarkable.
Fler inlägg om Kalifornien
Ofta talas det som om Gulagen, arbetslägren, var en sovjetisk uppfinning. Realiteten är att de uppstod redan på 1600-talet, under begreppet Kartoga.
Tsar efter Tsar använde sig av dessa för att göra sig av med sina politiska motståndare
Även kriminella hamnade där men de hade det oftare friaren än de politiska fångarna. De politiska fångarna såg sju som farligare än en simpel kriminell.
Inte så sällan hamnade krigsfångar från andra länder i dessa läger och för svensk del efter Poltava deporterades fångar ur kalle dussins arme, karolinerna, till dessa läger.
Tradition med arbetsläger fanns långt före sovjet.
Christer, en sorglig historia. Även Lenin och andra Bolsjeviker skickades ju till Sibirien. Men i deras fall handlade det inte regelrätta läger. Jag äger själv två kopior av Серый — цвет надежды, Grey is the color of hope http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/protesterna-gav-fangslad-poet-kraft/ av Irina Ratusjinskaja. Vars morfar deporterades till Sibirien så tidigt som 1863 efter det polska upproret mot tvångsrekryteringen av polacker till den ryska armen.
Frågan är om det är politiska budskap som ska vinna en musiktävling eller om det är den bästa musiken? Om det är det sistnämnda som gäller var det tyvärr fel låt som vann.
Bosse, jag tror inte att det behöver vara antingen eller. Bra musiken kan mycket väl handla om seriösa ämnen, tänk bara på Lars Forsells fina svenska version av Jag står här på ett torg https://www.youtube.com/watch?v=dv97DQk9I7E av Boris Vians Le Deserteur, eller Woody Guthries This Land is Your land, eller varför inte We Shall Overcome som är förknippad med Pete Seeger.
Nu blev man censurerad igen. Ingen respekt för yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. Lennarts nyckfulla omdöme är gravt influerat av kommunistisk ideologi och New York Times politiska propaganda.
Johnny, är man ljusskygg och uppträder anonymt så får man väl stå sitt kast inte sant?
“Mjuk makt”, låter som ett indirekt erkännande att den här historien är riggad av “någon”. För övrigt var det knappast “mjuk makt” som drabbade 27 miljoner sovjetmedborgare, dödade under kriget. Det kan ha skapat tråkiga känslor, och alternativet till deportation kunde ha varit ännu värre för de grupper som regeringen ansåg ha samarbetat med tyskarna.
Björn den “Regering” du talar om som satte Krimtatarerna i Gulag var Stalin.
Johnny, är du släkt med Cronstedt 😉
Å andra sidan är allt politiskt, eller som en av alla romare sa, Nero, Bröd och skådespel åt folket
Intressant.
Som cyniker undrar jag vilka som röstade på låten. Folk som inte gillar ryssland? Folk som känner för henne och låten? ALLA Ukrainare? Fortfarande bara fredagsmysande familjer som går all in…. eller??
Christoffer, bra fråga, men som BBC skriver så röstade man faktiskt inte politiskt: