Politik

Inte utan min pappa, fäder och söner och uteblivna kontakter

Pappa Tavla

Min pappa var en lågmäld och tystlåten person. Jag har inget minne av att han någonsin skrattade högt, trots att han hade humor. Det var ju trots allt han som alltid köpte KTHs Blandaren på våren och hösten. Och han hade ärvt farmors kärlek för vitsar och ordlekar.

Jag kan heller inte minnas att han någonsin tog ledningen och föreslog att vi skulle göra något en helg eller så. Han pekade aldrig med hela handen, han befallde aldrig och han tog aldrig egentligen någon plats. Jag minns en gång när vi barn hade bråkat litet extra mycket så blev han verkligen arg och sa att “man skulle egentligen be någon seminarist komma hem och klå upp dom”. Att han själv skulle göra det tror jag aldrig att han ens kunde tänka sig.

Men han gillade ju att ta oss alla med i bilen och köra ut på en picknick på söndagarna på våren i Uppsala. Liksom att plocka svamp och fiska.

Och han var inte bara en världsberömd röntgenläkare utan också en skicklig fotograf.

Och han älskade sin barndoms Hälsingland och speciellt Hallen och området kring Bofarasjön. Men trots att farfar och farmor bodde kvar där så besökte vi dom sällen när vi var på sommarlov. Vilket har förvånat mig. Varför inte?

Men trots tystnaden så hade han en hel del framstående vänner som han hade mycket bra kontakt med. Bland medicinarna hade han sin bäste vän H.G. eller Hans-Gösta Skarby som ett tag var gift med ingen mindre än Sara Lidman och pappa och mamma var vittnen på deras bröllop i Sigtuna tror jag det var. H.G. Skarby skymtar också i Anders Sundelins bok Fallet Wennerström som barndomsvän till Spionen Stig Wennerström.

Det finns också en något väldigt tidstypisk med H.G. Skarby och min pappa.
H.G. publicerade sin doktorsavhandling år 1946 och den var på Tyska. Pappa publicerade sin fem år senare och då skrev man givetvis på engelska.

Pappa var också bäste vän med läkarna Lennart Walldén, som jag själv är uppkallad efter, och Kurt “Kulle” Palmén.

Han kände också den världsberömde medicinaren Jan Waldenström i Uppsala som var tre år yngre än pappa och som fick en sjukdom uppkallad efter sig.

Mamma har berättat att år 1942 så skulle Waldenström upp till Norrland för att göra fältstudier som senare ledde till hans stora upptäckt. Han behövde en sköterska med sig och frågade mamma som sa nej. Den sköterskan som istället följde med Waldenström gifte sig sedan med honom. Det hade kunnat vara jag, som mamma sa.

Pappas lärare var pionjären inom röntgendiagnostiken i Sverige Hugo Laurell, vars petodik pappa analyserade i sin doktorsavhandling SOFT TISSUE RADIOGRAPHY från 1951 och som uppmärksammades i New York Times Swede Invents New X-Ray Method That Pictures Veins and Tissues den 17 october 1949.

Utanför sjukvården så kände pappa t.ex. Wille Sjöstrand väl som ju var professor i pedagogik. Och som en gång verkligen irriterade pappa med sitt förslag att pedagogiker skulle observera hur läkarna arbetade för att föreslå nya och mer effektiva arbetsmetoder.

En annan person som pappa av någon underlig anledning kände väl var den store rymdforskaren. Willy Stoffregen

Pappa var ju intresserad av astronomi och läste allt som den brittiske kosmologen Fred Hoyle skrev. Jag minns hur förvånad jag blev när jag kom till USA och träffade en läkare som inte alls var intresserad av kosmologi. Jag hade tagit för givet att det var något som alla läkare var
intresserade av.

Så pappa köpte ett stort portabelt teleskop som jag tror att han tog upp till sommarstugan på landet i Hälsingland. Men hur som helst så blev det liggande i sin trälåda, så pappa skänkte det till Stoffregen som använde det på sitt forskningslaboratorium på FOA strax söder om Uppsala.Och sen fixade pappa så att jag fick sommarjobba på Stoffregens laboratorium ett par veckor en
sommar. Så jag har faktiskt jobbat på FOA, om än bara ett par veckor.

Jag minns Stoffregen mycket väl, och hans tyska brytning.

Eftersom pappa var intresserad av strålning så kände han också högspänningsforskaren Harald Norinder. Fast hur bra vet jag inte men jag minns att han rätt ofta pratade om honom.

En annan oväntad vän var matematikern Tord Hall som pappa kände mycket väl. Så väl att jag fick läsa extra för honom. Tord Hall var också bäste vän med den store svenska matematikern ordenssällskapet SHT, som han var medlem i. De var bröder i tratten som dom sa. Genom SHT var han också bekant med den legendariske chefsbibliotekarien på Carolina, Docent och förste bibliotekarie vid Uppsala universitetsbibliotek, Åke “Hosianna” Davidson.

En annan person som pappa kände var den finlandssvenska målaren Rosa Linnala som han träffade på Österåkers Sanatorium strax utanför Sollefteå där pappa låg vintern 1943 för sin TBC. Och dit mamma reste för att hälsa på honom.

Jag och min dotter Annika har faktiskt besökt Österåkers Hälsohem som det nu heter och det ser precis likadant ut nu som för över 70 år sen.

Rosa Linnala har också målat mamma med min bror Harald

En sista historia som visar hans pappas mångsidighet och samtidigt hans begränsning var att han som bekant var med och röntgade Erik den Helige och Gustav Wasa i Uppsala Domkyrka.Det skulle ju bli en helt ny användning av röntgenteknologin inom arkeologin. Men pappa insåg tydligen aldrig det och skrev inte något om hur man kunde använda röntgenteknologin inom arkeologin.

Det hade ju lätt kunnat bli en fin liten merit. Men som sagt, det insåg han aldrig.

Senare var han ju också medlem i Kantstöparna, en grupp som träffades en gång i månaden för att lyssna på föredrag från framträdande personer. Jag minns en gång att han kom hem och var mycket imponerad av ÖB Torsten Rapp.

Varför pappa var så tystlåten och tillbakadragen vet jag faktiskt inte. Han fick TBC under en obduktion på Akademiska sjukhuset och fick sen ena lungan gasad, och det kan haft något att göra med det. Vet inte.

Men hade han bara någon gång kunnat förklara vad det var som var så spännande med röntgendiagnostik, så är jag säker på att jag själv i alla fall hade försökt komma in på den banan. Men det kunde han inte. Tragiskt nog.