Politik

New York Times, DN, algoritmer, falska nyheter och pressens framtid

I en mycket viktig artikel nyligen skrev Linus Larsson om hur även den seriösa pressen använder klickstatistik för att nå ut till läsarna: Med iskalla data och rå statistik kan vi förstå människor på riktigt

I takt med att pressen lämnar papperet bakom sig och blir heldigital så får den sällskap av mindre rumsrena fenomen som Breitbart News, falska nyheter, Facebook och sociala nyheter, och nyhetsbottar, som lovar att förändra pressen och samhället i grunden.

Först nyhetsbottar, som idag använda för att rapportera jordbävningar, ekonomiska nyheter och andra nyheter som alla följer en viss mall och är lätta att digitalisera.

Till det kommer klick-algoritmer som “flygvärdinnornas tio tricks” och “sekunden efteråt kommer katastrofen”, som alla skapas av algoritmer som mäter vilka rubriker som får mest klick.

Sen falska nyheter. Radikala grupperingar kan idag spotta ut dussintals falska artiklar i sekunden på sociala medier och den etablerade pressen har ingen möjlighet att bekämpa falska nyheter. Utom genom en miljardsatsning på avancerade AI-teknologi. Teknologi som skulle kunna läsa de falska nyheterna och snabbt som blixten komma med en dementi.

Så hur ser pressens framtid ut? Liz Spayd skriver i New York Times bl.a. om ökade digitala upplagor men också om fler upplagar på främmande språk som kinesiska, parad med nedskärningar av journalister och ny och innovativ teknologi : The Future of The Times: A View From the Top

Mark Thompson, the C.E.O., recently raised the possibility that The Times could reach 10 million digital subscribers, which could really be a game changer in supporting your journalistic ambitions. Is that a number pulled out of a hat or do you think it’s realistic, and if so by when?

Well, I don’t know by when, but I certainly did not expect the dramatic rise in subscriptions that The New York Times has seen. I don’t think the industry’s seen anything like it — and that was before Trump. I remember going to a celebration not that long ago when we crossed a million. And that seemed like such an elusive, big thing. And if we have more years like the year we just had, I don’t think that’s [10 million] unreasonable. I don’t know when that will be, but it’s not unreasonable.

De närmaste åren kommer att bli spännande samtidigt som pressfriheten i USA kommer att inskränkas. Hur mycket vet vi ännu inte men säker är att webbtidningar som Buzzfeed och Vox kommer att bli allt viktigare, som vi redan har sett. Dom är mindre rädda för Trump än New York Times och Washington Post. Frågan är bara hur den amerikanska pressen kommer att reagera när Donald Trump börjar stämma den för förtal.

Det farliga för DN och SvD är att deras infrastruktur nu håller på att digitaliseras vilket betyder att den blir billigare och kan kopieras av webb-tidningar. Som inte alltid är intresserad av objektiva artiklar.

Och till sist den stora elefanten i rummet, Facebook, som blir allt mer inflytelserik.

2 thoughts on “New York Times, DN, algoritmer, falska nyheter och pressens framtid

    1. Bosse

      Linda:
      Amerikanerna beklagar sig nu över att de blivit sittande med Trump som president, och även om de själva röstat fram honom så må det väl vara ok att ”de oskyldiga” vad gäller den dumheten är besvikna. Däremot passerar de skamgränsen när de skyller sitt eget misslyckande på ”yttre fiender”.

      Amerikanerna liknar i mångt och mycket den gamle knockoutkungen Tyson som när han i mötet med Holyfield blev frustrerad över att motståndaren slog honom och i sin frustration istället bet av Holyfields öra. För det är utan tvekan så att när det gäller att medvetet försöka påverka andra länders politiska inriktning så är det knappast något annat land som slår USA på just det området. Exemplen genom historien är ju otaliga så jag behöver knappast räkna upp dem här utan de borde vara tydliga för var och en. Kanske tror folk att det ”lugnat ner sig” på senare tid (inga contras längre, inga mordförsök på kubanska presidenter eller öppet stöd till sydamerikanska diktaturer) men det beror nog mest på att cyberkriget istället tagit över. Ett betydligt mer undangömt och sofistikerat krig som gemene man knappt har en aning om att det pågår. Ibland uppstår det dock en reva i cyberbubblan och saker kommer fram som absolut inte var tänkta att komma fram. Ta Stuxnet som exempel, en ytterst avancerad datamask som utvecklades av USA och Israel i ett försök att förstöra Irans urananrikningscentrifuger vilket väl i alla fall delvis lyckades. Masken spred sig sedan okontrollerat över världen och så småningom blev det omöjligt att dölja dess ursprung.
      http://www.nyteknik.se/digitalisering/stuxnet-var-krigshandling-6404314

      Spionprogrammet Flame var en efterföljare till Stuxnet som var ännu mer avancerad.
      http://www.nyteknik.se/digitalisering/spionvirus-hot-mot-sverige-6404416

      USA ger sig inte bara på sina fiender utan vill också ha fullständig kontroll över sina allierade. För sanningen är den att USA inte har några allierade utan bara vasallstater (”är du inte med oss är du emot oss”), och självklart tycker de sig ha rätt att kontrollera sina underlydande. Så att t.ex. avlyssna Angela Merkel och andra tyska ministrars mobiler ses inte som någon stor grej.
      http://www.dn.se/nyheter/varlden/nsa-lyssnade-av-flera-tyska-ministrar/

      Nåväl nu är jag inte så naiv att jag tror att t.ex. Ryssland och Kina är ett spår bättre, nä de kör ungefär samma race som USA och förtrycker dessutom på många sätt sin egen befolkning, men de har i alla fall den goda smaken att inte gråta lika mycket när den yttre fienden plötsligt slår tillbaka.

Comments are closed.