Orrenius: ”Uppmärksamma det islamistiska hotet” https://t.co/sqEvnwmn4b pic.twitter.com/otLpryt9MA
— Omni (@omni_red) April 13, 2017
Att det finns unga svenska islamister som vurmar för IS och gör propaganda på sociala medier är redan känt. Men i skuggan av det dödliga terrorattentatet så uppmärksammas dessa extremistiska svenskar nu mer än tidigare.
Niklas Orrenius skriver i DN:
Uppmärksamma hotet som svenska islamistiska extremister utgör – mot oss alla
Nästa Facebookprofil jag kollar tillhör en av de bröder från Landskrona som 2010 dömdes till fängelse för att ha satt eld på den av al-Qaida dödsdömda konstnären Lars Vilks hus. Bröderna har nu avtjänat sina straff och är fria. På Facebook är det tydligt att de fortfarande gillar terror i islams namn.
Lillebrodern beundrar Anwar al-Awlaki, som dog 2011 men fortfarande är en av världens mest inflytelserika terrorinspiratörer. Många av de runt 300 svenskar som gått med i terrorgrupper i Syrien eller Irak har inspirerats av Anwar al-Awlaki och hans engelskspråkiga föreläsningar som uppmanar till mord i islams namn.
På lillebroderns Facebooksida ser jag att han den 17 mars i år publicerade en idolbild av Anwar al-Awlaki. Det är inte första gången, tänker jag, och klickar mig vidare till nästa terrorsympatisör.
Problemet hur ett demokratiskt samhälle ska hantera anti-demokratiska krafter är som alltid svårlöst. I Iran under Shahens sista och Khomeinis första år, som jag just läser om i Azar Nafisis kända bok “Att Läsa Lolita i Teheran”, så gick kvinnorna och ungdomen snabbt över till Mullornas våldslära, på ett liknande sätt som i 1933 års Tyskland.
Så att även svenskfödda med Mellanöstern-påbrå faller för IS och liknande läror bör inte komma som någon större förvåning.
Hur samhället hanterar våldsmän är ett svårare problem. Det finns, inom parentes, även svenskar som på nätet för propaganda för Vladimir Putin. Som mest kommer från den gamla svenska extrem-vänstern men som också dom utgör ett hot mot den svenska demokratin.
Anti-demokratin i Sverige är uppenbarligen ett problem som inte kommer att försvinna på mycket länge.