DN:s Torbjörn Petersson och Roger @rogerturesson i Nordkorea https://t.co/ZoinsxzkXT pic.twitter.com/o5AhTkhTMJ

— Dagens Nyheter (@dagensnyheter) May 13, 2017

Om det inte hade varit för att DN:s chefredaktör och ansvarig utgivare Peter Wolodarski så ofta påminner om att DN är en kvalitetstidning med kvalitetsjournalistik skriven an kvalitetsjournalister som läsarna ska vara redo att betala för, så hade jag aldrig reagerat på DN:s reportage från Nordkorea.

Vad DN gjorde var från början helt fel av nyhetsredaktionen även om journalisterna gjorde allt de kunde göra för att ro uppgiften i hamn i omöjliga omständigheter. DN bad sin Asienkorrespondent Torbjörn Petersson och fotografen Roger Turesson att göra en en-veckas rundresa i Nordkorea. Något som svenska nyhetsmedier framgångsrikt har gjort i decennier i USA.

Första problem: mig veterligen talar ingen av de båda DN-männen koreanska, vilket gör hela resan helt onödig eftersom dom inte har kunnat prata annat än engelska med de nordkoreaner som regimen vill att dom ska prata med. Det borde ha påpekats i artikeln.

Andra problemet: som journalister, som dom själva skriver, så bevakas dom från första steget på Nordkoreansk mark av två av regimens “följeslagare” som försäkrar sig om att dom ingenting ser eller hör som inte regimen godkänner. Inga intervjuer med smugglarna som för in de livsviktiga varorna från Kina, inte ett pip från de koreaner som suttit i Kim Jonguns fångläger och ingenting från de hundratusentals koreaner som tittar på illegal teve på små USB-pinnar från Sydkorea och omvärlden.

Torbjörn Petersson och Roger Turesson skriver om sin veckas resa i Nordkorea Nordkorea — en rapport inifrån världens mest slutna land

– Roger, utbrister fröken Lee, en av våra två ständiga följeslagare under resan.
– Bara bilder på hela monumentet!
Uppmaningen är riktad till DN:s fotograf Roger Turesson och ska ses som en mild påminnelse om att varje staty av de tidigare ledarna måste avbildas i sin helhet, inte bara huvudet eller en enskild del, för att göra dem full rättvisa.
….
Våra följeslagare är den 25-åriga fröken Lee, en snabbtänkt, nyfiken, principfast kvinna utbildad vid ett toppuniversitet i Pyongyang. Hon stöttas av den erfarne och sympatiske herr Jong, 40 år gammal, som har nära till skrattet och ett ledigt sätt i umgänget med oss utlänningar.

Det finns faktiskt en person på plats i Nordkorea som rapporterar inifrån landet utan att åtföljas av regimens övervakare, och som bevisligen kan prata med helt vanliga koreaner. Och det är frilansfotografen Jaka Parker från Indonesien som mot alla odds har laddad upp flera dussin högintressanta videon som för det mesta är tagna i hemlighet med hans GoPro-kamera.

Vad DN skulle ha gjort är att säga att vi gör ingen rundresa för det ger i alla fall ingenting intressant. Istället intervjuar vi smugglarna i Kina, experterna i Sydkorea och USA, och vi intervjuar diplomater och ekonomer och militärer och sen sätter vi ihop ett reportage i “lång-form” på flera långa sidor om situationen i dagens Nordkorea och speciellt om dess hackare och atomprogram.

Problemet är givetvis att ingen skulle läsa ett sånt reportage. Det skulle vara för tråkigt, för ointressant för alla utom några få experter. Inte ens om det gavs ut på engelska eller koreanska. Vad läsarna vill ha är just ett sånt reportage som Torbjörn Petersson och Roger Turesson producerade, lättläst, välskrivet och lättkonsumerat i mobilen på väg till jobbet.

Hur många svenskar vill grotta ner sig i Nordkorean? Men där har vi också kvalitetsjournalistikens begränsningar. Den kostar stora belopp, större än DN antagligen har råd med. Och den måste betala för sig med en märkbar stegring av antalet läsare och annonsintäkter.

Om det inte handlar om inhemska reportage som de utmärkta artiklarna om Kevin-fallet eller om Linus Larssons superba reportage om hackerattacken #WannaCry som jag har refererat.

Not: Jag har frågat Torbjörn Petersson på Twitter om han talar koreanska men han har inte svarat. Om han skulle prata Koreanska så kommer jag givetvis att uppdatera inlägget.