Och första anblicken på den överfyllda terminalen när vi landade var inte förhoppningsfullt. Men trots de överfulla väntrummen och massan av människor så gick det förvånansvärt bra att ta mig ut ur terminalen och få tag på en Uber. Som är avsevärt billigare i Los Angeles än i Silicon Valley.

På Delta-terminalen i alla fall hade stolarna endast i undantagsfall el-uttag, till skillnad från San Jose-terminalerna där de flesta stolar har el-uttag. WiFi är bra men utan eluttag är det inte värt så mycket om man ska vänta mer än en kortare tid.

När jag såg ett par tre dussin Uber och Lyft-bilar i ett kaotiskt tillstånd tävla med limousiner och bussar så trodde jag ett tag att det skulle ta evigheter att hitta min lilla nål i höstacken. Alla tutade på alla och speciellt bussarna tutade oupphörligt när Uberbilarna blockerade utfarten. En limousine-chaufför hoppade ut och började gallskrika alla svordomar han hade lärt sig i ett säkert rätt tråkigt liv, medan busschauffören nöjde sig med att räcka upp mellanfingret som svar.

Men det gick som sagt både fram och tillbaks och att sen ta sig till incheckningshallen på tillbakaresan var enkelt. Även om väntrummet även då var fullt till sista plats och folk köade i de få och små toaletterna.

Tillbaks i San Joses flygplats så var det ungefär som att komma till en liten regional svensk flygplats från Arlanda. Även om man faktiskt an flyga till både London, jag tror Frankfurt, Beijing. Shanghai och Tokyo från San Jose med sin enda start och landningsbana.