Politik

En Nordkoreansk vätebomb eller vad Peter Volodarski inte förstår om Kim Jong-un.

När västerländska journalister försöker förstå Nordkoreas Kimg Jong-un så besvärar man sig oftast inte om att försöka förstå vare sig det koreanska språket eller den Nordkoreanska historien.

Något som besannas av Peter Wolodarskis krönika om Kim Jong-uns vätebomb:

Peter Wolodarski: Hotet om ett kärnvapenkrig är på riktigt.

Vad regimen bryr sig om, mer än något annat, är att överleva. Detta mål överskuggar allt. Miljontals nordkoreaner kan dö i svält, landet kan förbli eländigt och urfattigt – i praktiken ett fängelse för sina invånare. Men det centrala, för makthavarna, är att Kimdynastin består.

Hur säkrar en diktatur sin överlevnad? Om den inte vill gå samma öde till mötes som Saddam Husseins Irak eller Muammar Khaddafis Libyen skaffar den sig kärnvapen.

För Kim-dynastins fortbestånd handlar till övervägande del inte om hot utifrån utan om hot inifrån Nordkorea, från män som
Kim Jong-uns morbror Jang Song Thaek som Kim Jong-un lät avrätta med luftvärnskanon. En av över 300 personer som den fryntliga unge diktatorn har avrättat för att dom, som han tror, hotade hans regim.

En annan sak som ständigt upprepas i västpressen är att säga vad man vill om Kim Jong-un så är han logisk och inte beredd att riskera sitt eget liv och sin dynastis fortlevnad. Men det är en sån där floskel som inte betyder någonting.

Var inte Hitler också logisk och inte beredd att riskera sitt tusenåriga rike? Och Stalin? Mao? osv.

Problemet är att ingen utanför den nordkoreanska kulturen riktigt kan förstå Kim Jong-un och hans syn på sig själv och sin omvärld.

Hitler ville absolut inte begå självmord i ett pyttelitet rum i sin miserabla bunker. Men efter att ha rullat tärningen en gång för många så återstod inget annat. Om Kim Jong-un också han rullar tärningen för många gånger vet ingen vad som kan komma att hända.

Sanningen är att vi inte vet någonting om Kim Jong-un och hans mentala värld.