Robotar och billig Sushi visar vägen mot framtidens arbetsmarknad

Kan man förstå globaliseringen utan att ha läst Sasha Issenbergs mästerliga the Sushi Economy ? Kan man förstå Japan utan att ha sett David Gelbs mästerliga Jiro Dreams of Sushi?

Så kanske Sushi-industrin visar oss vägen mot framtiden?

Tom Redmond skriver i Bloomberg News: How an Angry Candy Man Revolutionized the Modern Sushi Industry

Kisaku Suzuki, creator of the world’s first sushi robot, once ran a company that made candy-wrapping machines. And he was angry.

Why had the Japanese government embarked on a policy to limit rice production, effectively paying some farmers to keep their paddy fields idle? For Suzuki, rice was the sacred heart of the country’s economy. He started to think about how to make the staple food more popular, so that Japan had no reason to restrict the crop.

And that’s when it came to him: he would use his firm’s knowledge of candy-packaging machines to develop the robot. The idea, while off-the-wall in the mid-1970s, had a simple premise. If he could lower the cost of making sushi by mechanizing parts of the process and reducing the need for highly paid chefs, he could bring the previously elite Japanese dish to the masses, and in doing so increase demand for rice.

Precis som Sushi-industrin så kommer mat och restaurang-industrin alltmer att robotiseras och automatiseras. Vilket både är positivt och ofrånkomligt. Om det är bra för dom som idag jobbar i den industrin är en annan sak. Kanske dom kan hitta nya jobb byggda på AI och robotarna. Det är inte alls omöjligt? Jobb som analyserar kundunderlaget och letar fram nya rätter baserat på vad man vet om kunderna?