Politik

Varför Kim Jong-un är betydligt farligare än USA och omvärlden tror

Om vi börjar med att anta, som jag skrev i mitt förra inlägg igår, att som Kim Jong-un ser det, så är det största hotet mot Nordkoreas diktator inte USA eller Sydkorea utan hans egna generaler och medhjälpare, så faller en hel del pusselbitar på plats.

Om vi mot den bakgrunden sen ställer frågan vad Kom Jong-uns största politiska mål är, utom att då och då avrätta några av sina egna generaler och högre politiska medhjälpare med luftvärnskanon, så är det att återförena Korea, dvs att försvaga och sen invadera Sydkorea. USA kommer in i Kim Jong-uns värld endast för att man försvarar regeringen i Sydkorea. Så om Kim Jong-un kan få USA att överge Sydkorea så har han nått sitt primära mål. Allt annat är sekundärt för honom.

Och hur kan han göra det, jo genom fortsätta att utveckla allt mer avancerade atombomber och sen skicka tomma atom-raketer mot farvattnen kring Japan som han redan gjort, Guam, och kanske också Hawaii och varför inte Kalifornien och givetvis också runt Sydkorea?

Ett sånt låtsas-krig skulle placera Nordkorea på förstasidorna i världspressen under de närmaste sju och ett halv år som Trump säkert har kvar i Vita Huset. Och eftersom Trump har visat sig okontrollerbart pratsjuk men minst lika beslutsovillig som Obama, så vet nu Kim Jong-un att han ingenting har att frukta från Trump, vad denne än säger.

Och det viktigaste är att, som den idag så gott som helt bortglömde preussiske generalen och militärteoretikern Karl von Clausewitz skrev, “Krig är blott en fortsättning på politiken med andra medel”, innan han dog i kolera vid Breslau blott 51 år gammal. Och atomupprustningen handlar om politik. Och där finns det två andra principer, från det japanska Go-spelet, som även spelas i Korea: Sente och Gote. Att ha initiativet och att vara på defensiven. Och Kim Jong-un är definitivt på offensiven.

Om vi till detta lägger det faktum att NSA och CIA uppenbarligen inte har någon aning om vad som sker inne i Nordkorea, så är det minst sagt inte bra.

Så om vi ser hans mål som att förena Korea så tror jag att det är mer realistiskt än att hans huvudmål skulle vara USA. Det här är en hel-koreansk affär.

Och om Kim Jong-un ser sitt mål som att förena Korea så kan han också vara beredd att riskera livet för att nå sitt historiska mål. Hans farfar Kim Il-sung som dog 1994, lever som bekant ännu i den Nordkoreanska mytologin och är officiellt landets president.

Vad vi kan komma att vänta oss är inte enbart atomsprängningar utan också asymmetrisk krigföring av typ den webbaserade utpressningsattacken WannaCry och sänkningen av den sydkoreanska koreanska korvetten 2010 och artilleriattacken mot den sydkoreanska ön Yeonpyeong 2010.

Det här är den största globala krisen som världen har sett på mycket länge.

Om vi tänker på Bin Laden och IS så har vi grupperingar som västvärlden aldrig förstod innan det var för sent.
Och där har vi huvudproblemet, Västvärlden med USA i spetsen förstår inte vad det är som driver Kim Jong-un.

Och allt tyder på att det är Kim Jongun som med en alltmer ovillig Xi Jinping och en betydligt beredvilligare Vladimir Putin i ryggen sätter dagordningen.

Det mest osannolika i den här ekvationen är inte att Kim Jong-un är beredd att trotsa USA utan att han är beredd att reta galla på Kinas Xi Jinping. En man som han inte ens har brytt sig om att besöka. Men som håller Kims öde i sina händer. Stänger han av oljan till Nordkorea så är det slut med Kim och hans regim. Men Kim tar risken.

Det här kan sluta precis hur som helst.