Alabama's GOP Primary Is Just a Preview – Despite controlling all three branches of government, Republican vote… https://t.co/rK5GMTlPNm

— Paul Oppenheimer (@pauloppenheime3) October 23, 2017

Efter att ha skrivit två inlägg om demokraternas Golgata-vandring så är det dags att skriva ett inlägg om republikanernas problem. För medan demokraterna är ett hopplöst splittrat, åldrande parti så är även republikanerna splittrade och åldrande.

Den enda skillnaden är att republikanerna nu har en majoritet i alla tre maktpelarna i Washington, så har demokraterna ingen majoritet alls och knappast några förhoppningar att återfå makten.

Men allt är alltså inte rosor för de nu alltmer extrema och odemokratiska republikanerna.

Michelle Cottle skriver i The Atlantic: Alabama’s GOP Primary Is Just a Preview. Despite controlling all three branches of government, Republican voters are still angry with their representation in Congress.

Alabama is usually such a happy place for Republicans. The state is not merely blood red; its conservatives thrill to the culture-war revanchism that the GOP has been peddling for decades. (I know plenty of Alabamans—family, mostly—who have felt sneered at and let down since George Wallace failed to become president.)

But then came this year’s special Senate primary, and things turned ass-over-teacup for the party. After all the money and effort spent on boosting Luther Strange (the guy appointed to Jeff Sessions’s seat when he decamped for the Cabinet), the prize ultimately went to the flagrantly batty Roy Moore. This despite Donald Trump’s taking his carnival barker act down South to sing Big Luther’s praises in person.

With Moore now polling a mere handful of points ahead of his Democratic challenger (in Alabama!), party leaders are understandably perturbed—gnaw-your-nails-bloody-and-sleep-with-a-bottle-of-Johnny-Walker perturbed. The situation is made all the worse by Moore’s win emboldening ousted White House adviser Stephen Bannon to declare war on Senate Republicans who he sees as thwarting his alt-righty dreams, with a special focus on team captain Mitch McConnell.

Vem som kommer att vinna är omöjligt att säga, bara vilka som kommer att förlora, och det är USA:s och världens befolkning.

Det är också inom parentes intressant att jämföra hur svenska och amerikanska medier beskriver sina respektive tokhögrar. I Sverige översätts begreppet Alt-Right med nazister, och i USA alltså med Alt-Right. I båda fallen är det en vit makt-rörelse som nu försöker vidmakthålla sin makt mot invandrare från främst Mellanöstern och Afrika.

Skulle jag chansa en gissning så skulle det vara att demokraterna som parti förintas under de närmaste decennierna medan republikanerna splittras i sinsemellan fientliga och tungt beväpnade Alt-Right och Alt-Alt-Right osv grupperingar.