Politik

Kulturprofilen, Radioprofilen, #metoo och Pressetiken, vi befinner oss i en ny värld.

Svenska Akademien

På plats i Sverige är det intressant att följa de helt bisarra turerna kring alla de olika “profiler” som har terroriserat sina omgivningar under de senaste åren utan att någon har vågat anmäla dom.

Men låt mig börja med Lena Mellins förskräckta utrop i gårdagens Aftonbladet, Pressens etiska regler gäller inte längre. Vilket är rätt förmätet, för pressens “etiska regler: har alltid gått ut på att skriva så braskande rubriker som möjligt om “Känd Dramatenskådespelare anhållen för ….”, “Svensk kung fast för…” i hopp om att sälja så stor upplaga som möjligt, och samtidigt göra det så enkelt som möjligt för den som vill att lura ut vem det gäller.

Hade det inte varit mer etiskt att överhuvudtaget inte skriva ett enda ord om kändisar som åtalas eller misstänks för att ha begått brott?

För det brukar ta mig under fem minuter att hitta vilken den senaste profilen är. Som Radioprofilen

Trots att redaktionsledningen larmades redan i början av året om radioprofilens olämpliga beteende, togs inte uppgifterna vidare. Björn Löfdahl, programdirektör på Sveriges Radio, säger nu att det inte borde ha gått till så.
– Vi ser nu att det funnits uppgifter som borde ha kommit upp på bordet i ett tidigare skede.

Radioprofilen är sedan en tid tillbaka sjukskriven efter anklagelserna om sexuella trakasserier som riktats mot henne i början av oktober. Sveriges Radio har i ungefär en månad utrett profilen. SR är förtegna kring utredningen, men programdirektör Björn Löfdahl säger i dag att läget är allvarligt.

– Det har hänt saker som absolut inte är bra, som är allvarliga och som vi måste göra något åt.

Som kan paras med den löpsedel i Expressen som möter mig på ICA: Lotta Bromé slutar efter anklagelserna om sexuella trakasserier. Radioprofilen meddelade sin avgång på Facebook.

Men Lena Mellin har rätt på en punkt, det är inte längre möjligt för den svenska pressen att lägga locket på beträffar sexuella övergrepp och tafsande i största allmänhet, för sociala medier är sällan svenska och kan inte tystas av traditionella svenska medier. Och tur är det.

Den senaste “profilen”, kulturprofilen, verkar vara den störste och mest förslagne; lätt att hitta på Twitter och givetvis på Flashback, och påminner mig om Christopher R. Brownings nu klassiska bok Ordinary Men: Reserve Police Battalion 101 and the Final Solution in Poland om Förintelsen i Polen.

För det är oerhört svårt att förstå varför ingen av alla de unga kvinnor som under decenniernas gång blivit kränkta av en av de främsta företrädarna för svenskt kulturliv, och de höjdare inom akademin som valt att vända bort blicken, inte gick till polisen. Det är i sanning helt oförklarligt och kommer säkert att ge upphov till mängder av böcker. Ett nytt Stockholmssyndrom verkar vara på uppsegling?

För den insikt som Christopher R. Brownings bok ger oss är att när en grupp medelålders poliser i polisbataljon 101 under Naziperioden fick order om att delta i massmord på civila i Polen så var det flera som vägrade. Och moralen som gäller än idag är att dom inte blev straffade, Regimen var alltför rädd för att skapa en motståndsrörelse och man backade i dom speciella fallen. Och samma sak skedde i Rosenstrasseprotesterna 1943

Allt som hade behövts i fallet med den i sanning groteske “kulturprofilen” var att ett par två tre kvinnor hade gått till polisen så hade hela den här fruktansvärda historien uppdagats utan påföljder för dom själva. Varför gjorde dom inte det? Det är frågan som psykiatrer kommer att tillbringa år och dussintals böcker med att försöka förklara.

Det faktum att Svenska Akademiens ständiga sekreterare Sara Danius har anlitat en advokatbyrå och inte vänt sig till polisen, för att utreda ledamöternas relation till kulturprofilen, verkar som jag ser det som ett försök att hålla locket på. För advokater använder man inte för ett brottsutredning.

Och om inte stora delar av svenska akademien, inklusive alla de 18 ledamöterna, nu inte uppmanas att lämna akademien så vore det en skandal utan lika.

Så vad kan vi lära oss av alla de här profilerna? Jo att ingen vill se och ingen vill höra, att alla i ledande ställning vägrar att tro på och se vad som stirrar dom i ögonen.

Och på den nya grundval vi har om det mänskliga psyket så får vi inte längre bli förvånade över att så få tyskar reagerade på Hitler.

En synnerligen skrämmande bild av det svenska samhället.

10 thoughts on “Kulturprofilen, Radioprofilen, #metoo och Pressetiken, vi befinner oss i en ny värld.

  1. Bosse

    #metoo är det som gäller nu och jag ska villigt erkänna att det börjar bli mycket av den varan nu. Inte för att jag har något emot att sanningen kommer ikapp diverse skitstövlar som tydligen trott att de är gudar och därmed kan göra som de vill med utsatta människor i allmänhet och kvinnor i synnerhet. Så otroligt bra att det kommer fram i ljuset. Det jag däremot kan tycka är att det ibland silas mygg och sväljs kameler.

    Huvudspåret är att det är vita medelålders män med makt eller i alla fall maktambitioner som är förövarna, och visst i många fall är det så. Fast som sagt ibland tycker jag att det spårar ur. Jag läser om hur en känd (vit medelålders) programledare hängs ut på grund av ett SMS där han frågar en kvinna om de ska ha sex, eller om att en kvinna ”outar” män (också vita medelålders) som fått ”resning” när de dansat med henne! Hmm vad är detta? Utan tvekan silas det mygg här om det bara var det och det inte ligger mer bakom.

    Grejen är nog den att det kostar ingenting att hänga ut just gruppen vita medelålders män. Det finns inga tabun omkring detta, så har man varit med om den allra minsta ”störning” från någon i den gruppen så är det fritt fram att skapa ett drev och det alldeles oavsett om mannen ifråga verkligen är en skitstövel eller inte.

    Jag skulle vilja se samma patos och vilja att förändra när det gäller att hjälpa en grupp kvinnor som är otroligt utsatta. En grupp kvinnor som dagligen förföljs, trakasseras och ibland både mordhotas och våldtas, ja kort sagt lever under ständigt förtryck och det utan att en enda av metoo-demonstranterna någonsin tar deras parti. Jag pratar om de utsatta kvinnorna i våra segregerade förorter. Kvinnor som lever under hedersförtryck, religionsförtryck och sexuellt förtryck. Kvinnor som får sina underliv förstörda redan som barn. Här sväljs det kameler, eller är de här kvinnorna mindre värda än de utsatta metoo-kvinnorna? Nej självklart inte men för att stötta de här kvinnorna krävs det ett helt annat mod än för att göra en vanlig ”metoo-uthängning”.

    Den som stöttar förortskvinnorna måste vara på det klara med att hen nu är ute på minerat område. Risken att bli både utpekad som rasist och bli förklarad som persona ingrata av det svenska mediaetablissemanget är uppenbar. Så vill kvinnorna inom metoo-rörelsen verkligen visa att de har ett mod och en vilja utöver det vanliga så bör de även börja använda sina röster till att kämpa för sina medsystrar ute i de svenska förorterna. Kvinnor som lever i Sverige men ändå befinner sig i en helt annan värld och som aldrig har en chans att ens höja sina röster.

    1. Lennart Post author

      Bosse, som vanligt, en mycket intressant insikt, som jag helt delar. Litet underligt att ingen har tagit upp den aspekten faktiskt. Och du har helt rätt, skulle någon göra det så skulle hen snabbt bli avfärdad som rasist eller värre.

      Samtidigt förvånar det mig att övergreppen har skett i en så stor utsträckning och så flagrant så länge utan att det inte har uppmärksammats. Undrar också om den här rörelsen hade uppstått ifall den inte kom från USA och Hollywood till råga på allt. Den är i alla fall oändligt mycket större i Sverige än i USA. Där den redan verkar ha falnat.

    2. Christer W

      Bosse, för länge sedan var jag med i ett parti och tog där upp det med barn- och tvångs-äktenskapen. Jag blev stämplad som rasist av infödda svenskar. Jag fick höra att jag skulle respektera andras kultur.
      Mitt ställningstagande byggde på att jag i min ungdom hade tillbringat ca 9 – 10 år utanför sverige och hade sett och upplevt mer än de flesta gör under ett långt liv.
      Faktum är att gemen infödd varken ser eller förstår hur “utsocknes” BÅDE tjejer och killar mår dåligt av den hårda familje- och släkt-pressen. Värst är det dock för tjejerna, killarna tar ju sig vissa friheter ute och det ses mellan fingrarna för det.
      (det är en lyd och ljugkultur säger mina kompisar från MÖ. Säg ja och ljug för diktatorn, mullan, prästen och jag gör som jag vill när de inte ser. Säger de)
      Inte så sällan är det kusinäktenskap och släktgentjänster som ska återgäldas. När det gäller kusinäktenskap så är de genetiska riskerna betydligt högre än för den hela befolkningsunderlaget och jag blir något förvånad när läkare står och förringar det genom att lägga in det i som andel av den total befolkningsunderlaget.

      1. Lennart Post author

        Christer, mycket bra skrivit, och uppenbarligen är #metoo-rörelsen har uppstått i en kultur som är mycket öppnare än den i t.ex. Mellanöstern och östasien.

        Det skulle t.ex. vara intressant att veta hur den uppfattas i Iran eller varför inte i Afghanistan. Även i Sverige finns det säkert skillnader mellan konservativa och liberala landsändar. Och naturligtvis även bland generationer. Dom värderingar man har följer ju en ofta genom generationerna.

  2. Christer W

    Profiler hit eller dit, det har och är för mig fullständigt ointressant, så fort de är minsta lilla kända så blir de profiler i alla sammanhang. Att de kan vara och är skitstövlar är dessvärre något som många berörda ofta ligger lågt med tills det finns nått att vinna på att att hänga ut dem.
    Jag hörde en intervju med Ebba Witt Brattström som visade rejält på det egna tillkortakommandet. På frågan om hon hade känt till vad som föregick i akademins räjonger så svarade hon ja och att hon hade tagit upp det med den ständige sekreteraren och inget hade hänt, en av dessa var hennes tidigare man och nästa en nära bekant.
    Utöver HE och PE uppenbara brist på agerande kan man fråga sig varför hon inte använde sig av sin ställning i kultursverige tillsammans med andra kvinnor.
    Det blir intressant att se om och när det blir rättegångar mot de utpekade, det kan även bli rättegångar om förtal, kränkning och förolämpning mot en del kvinnor

    1. Lennart Post author

      Christer, tack för bra kommentar. Just frågan om att så många utsatta kvinnor kunde hålla “profilerna” under armarna genom att vägra att gå till polisen förundrar mig, eftersom jag aldrig har förknippat dagens svenska kvinnor, oavsett generation, med att inte kunna ta vara på sig själva och slåss för vad de vill ha i livet. Förunderligt. Den svenska feminismen kom ju till Sverige redan på 60-talet, också de från USA f.ö. Liksom dagens #metoo våg.

    2. Bosse

      Ja men det är helt klart att metoo-kampanjen nu i många fall har spårat ur här i landet.
      Det kan aldrig från början ha varit meningen att sånt här trams ska leda till tidningsartiklar och uthängningar.

      Även en del kvinnor behöver helt klart skärpa till sig och skippa den offerroll de själva satt sig i för ingenting alls. Jag vet inte om det är något speciellt med det här landet men här riskerar alltid allt som har ett från början gott syfte att så småningom helt spåra ur. Det kanske är något typiskt svenskt, jag vet inte men börjar faktiskt så smått misstänka det. Även mer etablerade skribenter börjar nu tröttna.
      https://www.aftonbladet.se/a/Eo43MA/metoo-en-haxjakt-med-drag-av-stalins-utrensningar

      Aftonbladet påpekar dock angående den ovan länkade artikeln:
      “DETTA ÄR EN KOLUMN. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.”
      Haha ja bäst att påpeka så inte AB råkar i onåd hos de mer extrema metoo-aktivisterna. Vilka fegisar 😉

      1. Lennart Post author

        Bosse, tack, bra. Det jag har reagerat på är just att så många kvinnor har stått ut med övergrepp i åratal utan att göra något.

        Det är ingenting man bara kan bortförklara. Gör man ingenting får man sen faktiskt stå sitt kast. Inga andra kommer då att rädda en.

        Och om någon kvinna hade reagerat och sagt “hördudu kan du sluta med det där, så där får du faktiskt inte göra”, så hade de flesta män nog också slutat. Så himla mesiga är inte de kvinnor som jag känner i alla fall. Underligt.

        1. Bosse

          “om någon kvinna hade reagerat och sagt “hördudu kan du sluta med det där, så där får du faktiskt inte göra”, så hade de flesta män nog också slutat. Så himla mesiga är inte de kvinnor som jag känner i alla fall. Underligt.”

          Exakt det är detta jag också tycker är obegripligt. Att moderna självständiga kvinnor betett sig som mesar istället för att säga ifrån och visa att de vägrade att finna sig i att behandlas som männens leksaker. Är det verkligen bättre att nu i efterhand gråta ut i media och ta på sig offerrollen?

          1. Lennart Post author

            Bosse, jag hoppas att någon vetenskapskvinna eller för den delen man skriver en bok om just den aspekten av #metoo-fenomenet.

            Den är helt oförklarligt.

Comments are closed.